Fru talman! Vi är några centerpartister som tar
avstånd från Schengensamarbetet, och vi står bakom
en motion om avslag på propositionen.
Alla dessa tusen sidor lagtext, all denna övervak-
ning och poliskontroll inne i landet, alla dessa fortfa-
rande hemliga uppgifter, detta hot mot den nordiska
passfriheten och mot flyktingars rätt att få sin sak
prövad - allt detta skulle ha tillkommit för att den
goda idén att människor skall kunna röra sig fritt i
Europa skall förverkligas.
Men kära nån! Finns det någon här som känner sig
hindrad att röra sig fritt i Europa? Finns det någon
enda av er som känner sig hindrad att röra sig fritt i
Europa? Att bära med sig ett pass och visa upp det
vid flygplatsen eller båten är väl ingen belastning eller
inskränkning av rörelsefriheten. Vid flyget köar man
mycket längre för incheckningen än passkontrollen
och flyget kommer säkert att behålla säkerhetskontrol-
len och kontrollera att passagerarna inte bär med sig
vapen. Dessutom måste man i stället för pass bära
med sig särskilt godkända ID-handlingar om man
tänker bo på hotell eller campingplats i ett EU-land
och fylla i registreringshandlingar.
Nej, det måste rimligen vara ett helt annat syfte
med Schengensamarbetet än personers fria rörlighet.
Den har vi redan. Det måste vara något man undviker
att betona som orsak till Schengensamarbetet. På s. 15
i betänkandet säger justitieutskottet att EU på sikt
skall bli ett område utan inre gränser. Det är, vad jag
förstår, ett annat sätt att säga att EU skall bli en stat.
I riksdagen finns det inte ett enda parti som hel-
hjärtat ställer upp för att Sverige skall ingå i en fede-
ration, en EU-stat. Likväl är det ditåt vi vandrar steg
för steg. När vi nyligen här i kammaren behandlade
personuppgiftslagen talade Inger René om korven
som man skär den ena skivan av efter den andra tills
man står där med bara snöret kvar. Den liknelsen är
utmärkt när det gäller att beskriva hur Sveriges obe-
roende successivt urholkas. När gränserna mellan
länderna suddas ut och den yttre gränsen förstärks är
detta ett viktigt steg mot EU-staten. Man kan ju inte
ha gränser inom ett land. Där har vi egentligen orsa-
ken till Schengensamarbetet.
Det är riktigt att vi förr i världen hade murar runt
städerna. Vi hade avstånd mellan våra län och våra
landskap, som Gun Hellsvik har tagit upp. Vi bildade
så småningom ett land och ett språkområde. Vi bilda-
de ett land där vi förstod varandra, där vi byggde upp
en demokrati. Nu river vi gränser till andra språkom-
råden, till andra större folkgrupper, som självfallet
kommer att dominera oss när vi bildar en enda stat.
Så till de konkreta förändringarna i och med
Schengensamarbetet. Polistidningen har talat om en
del: slagningar i det gemensamma datasystemet SIS
för kontroll av utländska medborgare och bilar, ökad
hotellkontroll och fler poliskontroller i landet i stället
för vid gränsen. Det blir alltså nya uppgifter för poli-
sen. Vidare måste vi bygga om alla våra flygplatser
och hamnar som tar in resande från "icke-
Schengenländer". I Polistidningen, nr 3, april 1998,
skriver man: Som tur är slipper polisväsendet stå för
flygplats- och hamnnotan. Det blir ändå runt hundra
polismiljoner för datasystemet, verksamhetsföränd-
ringar och utbildning av både poliser och administra-
tiv personal.
Schengensamarbetet innebär att beväpnade poliser
från - för att vara litet provocerande - t.ex. Tyskland
får förfölja en flyende in i vårt land och gripa honom
här. Justitieutskottet skriver på s. 11 att den utländska
polisen i detta sammanhang får stanna här utan be-
gränsning i tid och rum.
Den yttre gränsen kring "Schengenland" skall
förstärkas och Sverige blir skyldigt att bevaka hela
sjögränsen - otroligt! - samt flygplatser och färje-
terminaler där icke-EU-medborgare kan tänkas försö-
ka komma in. Vi måste upprätta särskilda gränsöver-
gångsställen och hålla rörliga patruller till lands och
sjöss.
Alla dessa nya regler och utgifter påstår man be-
hövs för att vi skall slippa passkontroll vid gränsen!
Det är inte trovärdigt.
Nej, EU bygger en fästning som skall stänga ute
resten av världen, särskilt fattiga och förföljda männi-
skor som befaras invadera vår rika region.
Jag var delegat vid Kyrkornas världsråds möte i
Nairobi 1974 och fick påtagliga bevis för hur skillna-
der mellan fattiga och rika skapar otrygghet för alla.
De fattiga levde i en ofattbar slum och under fruk-
tansvärda förhållanden. De rika satt bakom låsta dör-
rar, hade galler för fönstren och taggtrådsmurar runt
tomten, som var bevakad av beväpnade vakter. Att gå
ut efter mörkrets inbrott kl. 18 var livsfarligt.
Detta är ett sätt att förhålla sig till världens orätt-
visor. Men det finns ett annat sätt som Sverige tilläm-
pade under några decennier efter andra världskriget,
faktiskt fram till mitten av 80-talet, då Olof Palme
mördades. Det var ett litet välmående land som sökte
vägar till en mer rimlig ekonomisk världsordning där
de rika gör rätt för sig och slutar leva efter gamla
koloniala mönster där centrum lever gott på periferins
bekostnad. Sverige stod på världens majoritets, på de
fattigas sida i internationella sammanhang, ofta dess-
värre i motsättning till gamla och nya kolonialmakter i
och utanför Europa. Vi försökte vara med och bygga
en värld där människor kan försörja sig och inte be-
höver fly undan kaos och katastrofer som orsakas av
vapenindustrins produkter och galna krigsherrar.
I Norden byggde vi en modell av samarbete mel-
lan självständiga stater som inte drömde om att styra
varandra, men som anpassade sig till varandra när det
gynnade alla parter utan att tvinga varandra till nå-
gonting. Det fungerar bra.
EU var tänkt som ett fredsprojekt. Nu ser vi att
EU-modellen inte fungerar för fredliga förhållanden,
förtroendefulla förhållanden till andra länder på jor-
den. Många börjar också tvivla på att EU-modellen
fungerar för ett gott förhållande mellan Europas folk.
Missmod och misstänksamhet sprider sig. Övervak-
ning, fusk, kontroll och böter.
Efter det här ärendet kommer riksdagen att be-
handla narkotikafrågan. Skulle vi rösta ja för Scheng-
ensamarbetet kan vi inte hindra att Europas mest
narkotikaliberala länder får full tillgång till vårt land.
Fru talman! Diskussionen om Schengensamarbetet
har först på senare tid tagit fart. Jag önskar att vi nu
kunde besluta om återremittering till utskottet för
eftertanke. Men eftersom jag inser att det inte finns
någon möjlighet att få igenom det avser jag från att
yrka på det.
Fru talman! Jag kommer att rösta på reservation 1
för avslag på propositionen om Schengensamarbetet. I
övrigt kommer jag att avstå från att rösta.