Fru talman! Jag har med intresse lyssnat på Birgit-
ta Hambraeus. Hon går tillbaka och pekar på våra
gamla självständiga landskap. Det var först med
Magnus Erikssons allmänna landslag och Magnus
Erikssons allmänna stadslag som vi fick om icke en så
endast två rikstäckande lagar. Först 1734 fick vi en
enda lag för hela Sverige. Jag ser detta som en om än
långsam så dock mycket viktig utveckling.
Jag som skåning har ju blivit inkorporerad med
Sverige och upplever inte att detta skulle vara något
större problem.
Men det verkar som Birgitta Hambraeus tycker att
nu har vi nått så långt som vi behöver när det gäller
fördjupad gemenskap. Jag för min del är övertygad
om att vi måste fördjupa gemenskapen vidare och
vidare. Det är en förutsättning för fred. Den fördjupa-
de gemenskapen bygger bl.a. på att vi skapar gemen-
samma regler. Det har vi sett historiskt. Det är det vi
sysslar med i dag.
För mig är detta en del av min vision av den för-
djupade gemenskapen, vilken är en förutsättning för
fred. Av Birgitta Hambraeus uppfattas tydligen detta
som ett negativt tvång.