Migration och asylpolitik

Fru talman! Grundläggande för den svenska

migrationspolitiken är respekten för de mänskliga

rättigheterna och att värna asylrätten. Så länge som

människor behöver skydd undan förföljelse och för-

tryck, undan konflikter och katastrofer, skall Sverige

ta sitt ansvar.

Om vår asyllagstiftning skall kunna garantera

människor skydd, måste den vara tydlig och rättssä-

ker. Människor som har behov av skydd och som

söker asyl här skall få veta att de får stanna här dels

enligt vår egen lagstiftning, dels enligt de konventio-

ner som vi har anslutit oss till.

Människor som inte har behov av skydd skall

också veta varför de inte kan tas emot.

Den nuvarande svenska migrationspolitiken an-

togs av riksdagen i december 1996. Riksdagen be-

slutade att vår migrationspolitik skall vara human,

tydlig och konsekvent. I vår helhetssyn skall ingå

förutom respekten för de mänskliga rättigheterna en

internationell och global samverkan, förebyggande

insatser, en aktiv migrationspolitik i EU samt en

återvandringspolitik.

Det finns i EU ännu ingen gemensam migrations-

politik. Sverige skall fortsätta sitt arbete för att värna

asylpolitiken och respekten för de mänskliga rättig-

heterna, som också skall utgöra grunden för den

framtida gemensamma migrationspolitiken. Inget

land kan föra en helt egen migrationspolitik, utan

länderna måste tillsammans arbeta fram en gemensam

human och rättssäker politik, där de viktigaste mål-

sättningarna måste vara att undanröja orsakerna till

flykt och påtvingad migration, att ge skydd till behö-

vande i närregionen, att åstadkomma en ansvarsför-

delning mellan länder och även att hitta effektiva

åtgärder mot människosmugglare.

Fru talman! Det betänkande som vi nu behandlar

gäller regeringens skrivelse till riksdagen angående

migration och asylpolitik samt ett antal motioner.

Skrivelsen gäller i huvudsak år 1997.

Det finns i vårt betänkande tre tillkännagivanden

till regeringen. Det första gäller anhöriginvandring,

dvs. den invandring som inte gäller själva kärnfamil-

jen.

Den nuvarande lagen om anhöriginvandring träd-

de i kraft den 1 januari 1997, och där gjordes en av-

gränsning av vilka anhöriga utöver kärnfamiljen som

skulle ha en principiell rätt till uppehållstillstånd i

Sverige. Lagen har nu tillämpats under drygt två år,

och utskottet tycker därför att det är dags att göra en

utvärdering av lagen.

Vi är säkert många som har fått samtal om gamla

och sjuka föräldrar som lever ensamma långt borta

från sina barn och om barnens oro över sina gamla

föräldrars situation. Det är inte svårt att förstå deras

oro och vånda. I de många samtal och frågor som jag

och säkert många med mig har fått om gamla föräld-

rars möjligheter att få komma till Sverige har många

anhöriga sagt: Vi står för kostnaderna. Mamma

kommer inte att ligga samhället till last. Vi tar hand

om henne.

Under arbetet i den flyktingpolitiska kommittén

1995 diskuterade vi försörjningskravet, men av flera

skäl avvisade vi det. Jag tycker att frågan nu delvis

har kommit i ett annat läge, framför allt av det skälet

att alltfler EU-länder inför krav på försörjningsansvar

för anhöriga men också av det skälet att många vill

försörja och ta hand om sina gamla föräldrar.

Inför övriga EU-länder ett försörjningskrav -

Danmark har redan gjort det - kan Sverige knappast

stå utanför. Det är inte svårt att inse hurdana konsek-

venserna skulle bli. Därför anser jag att vi måste

diskutera den här frågan. Jag dristar mig till att före-

slå statsrådet att tillsätta en parlamentarisk utredning

vars uppdrag blir att förutsättningslöst utreda frågan

om försörjningsansvar. Eftersom det är en svår och

känslig fråga anser jag att det skulle vara en fördel

med en parlamentarisk utredning.

Utskottet gör också ett tillkännagivande när det

gäller människosmuggling. I dag söker drygt hälften

av alla asylsökande asyl inne i landet och inte vid

gränsen. De har alltså tagit sig in i landet illegalt, och

de flesta saknar också ID-handlingar. Vi vet att det

här handlar om människosmuggling och dessutom om

stora pengar. Det påstås att det i dag är mer lönsamt

att smuggla människor än narkotika. Straffet är dess-

utom lindrigare än vid narkotikasmuggling.

Den 1 januari 1997 skärptes straffet för männi-

skosmuggling från två till fyra års fängelse. Utskottet

vill nu veta om skärpningen haft någon effekt, hur

många gripanden som gjorts, hur många som dömts

m.m.

I dag gäller att för att straff skall utmätas skall

människosmuggling ha gjorts i vinstsyfte. Utskottet

anser att ett sådant rekvisit kan innebära svårigheter

när det gäller bevisföringen. Vi vill därför ha analyse-

rat om det skulle förenkla bevisföringen att byta ut

"vinstsyfte" mot orden "mot betalning". Den här

utredningen skall dessutom gälla handel med kvinnor.

Utskottets tredje tillkännagivande gäller asylsö-

kande ungdomars möjlighet till gymnasieutbildning. I

dag gäller för asylsökande barn att de har samma rätt

till grundskoleutbildning som barn som är bosatta i

Sverige. De är däremot inte skolpliktiga, eftersom de

inte räknas som bosatta i landet, men kommunerna

har skyldighet att erbjuda grundskoleutbildning.

Ungdomar i gymnasieåldern, dvs. mellan 16 och

18 år, skall enligt gällande regler beredas möjlighet

att delta i studieverksamhet som motsvarar gymnasie-

skolan. Invandrarverket har ansvaret för den verk-

samheten. Den utbildningen kan anordnas på verkets

förläggningar eller köpas in från gymnasieskolan eller

andra utbildningssamordnare.

Precis som för svenska ungdomar är gymnasieun-

dervisningen frivillig för de asylsökande. Det är na-

turligtvis angeläget att de asylsökande ungdomarna

får en bra start i livet vare sig de får stanna i Sverige

eller ej. Men utskottet vet varken omfattningen av

eller kostnaderna för detta, och därför vill vi veta

både hur många ungdomar som i dag utnyttjar gym-

nasieundervisningen och även varför den inte utnytt-

jas, om så är fallet. Vilka extra resurser kommer att

krävas för att de på bästa sätt skall kunna tillgodogöra

sig undervisningen, och hur stor blir kostnaden?

Fru talman! Till utskottets betänkande finns 28 re-

servationer och fyra särskilda yttranden. Vänsterpar-

tiets reservation nr 3, som handlar om EU och flyk-

tingpolitiken, har precis som Gustaf von Essen sade

en mängd svepande formuleringar. Vänsterpartiet

påstår att flyktingar avvisas från ett EU-land till ett

annat och därifrån avvisas till sitt hemland. Första-

asyllandsprincipen tillämpade Sverige redan före

Dublinkonventionen. EU består ju som bekant av 15

länder, där det finns olika praxis gentemot olika län-

der. Så har t.ex. Tyskland en annan praxis än Sverige

när det gäller Bosnien. Sveriges geografiska läge i

förhållande till övriga medlemsstater får också till

följd att många asylsökande i Sverige har uppehållit

sig kortare eller längre tid i något annat medlemsland.

Ett annat land kan därför vara ansvarigt för prövning-

en av asylärendet, och den sökande kan återsändas

dit.

Under 1998 har 1 485 asylsökande övertagits av

andra medlemsstater inom EU. Med stöd av Dublin-

konventionen har Sverige också ingått särskilda avtal

med Danmark och Tyskland för att förenkla tillämp-

ningen av konventionen. Det dansk-svenska avtalet

trädde i kraft i november 1997 och har gett som re-

sultat att Sverige har kunnat återsända ett stort antal

asylsökande till Danmark. Det svensk-tyska avtalet

trädde i kraft i början av december, så där är det för

tidigt att ha någon uppfattning om betydelsen. Dub-

linkonventionen och dessa avtal har till följd att

handläggningstiderna har kortats, och samhällets

kostnader kommer att minskas på sikt.

Vänsterpartiet säger också i sin reservation att på

grund av visumkrav och hårda sanktioner mot flyg-

bolag är det nästan omöjligt att legalt ta sig till ett

land för att begära asyl. Det finns ingenting som säger

att den som flyr själv skall välja asylland. Det ingår

dessutom i flygbolagens ansvar och arbete vid in-

checkningsdiskarna att kolla att alla har pass, flyg-

biljett och visumhandlingar om så behövs. Jag antar

också att Ulla Hoffmann måste visa pass och biljetter

när hon reser utomlands.

Vid incheckningsdiskarna kollas inte om passen

är falska. Erfarenheten visar att alla som kliver om-

bord på flygplan har biljett och pass, men när man

sedan kliver av, t.ex. på Arlanda, saknas både pass,

biljett och ID-handlingar.

Fru talman! Några av reservationerna rör barn.

Miljöpartiet och Folkpartiet anser att utlänningsla-

gens portalparagraf inte är tillräcklig, utan begär att

barnkonventionen skall införlivas i vår utlänningslag-

stiftning. Jag vill då hänvisa till den information som

statsrådet Maj-Inger Klingvall gav till riksdagen den

11 mars. Rapporten gällde vad FN:s barnrättskom-

mitté sagt om Sveriges efterlevnad av barnkonventio-

nen. Frågan ställdes bl.a. om hur Sverige har hanterat

frågan om inkorporering av barnkonventionen, och

den svenska delegationen redogjorde för riksdagsbe-

slutet 1995, då riksdagen avvisade yrkandena om

inkorporering och om barnkommitténs genomgång

och slutsatser. Statsrådet sade bl.a.: "Skälet till att

inte inkorporera barnkonventionen är bl.a. att kon-

ventionen innehåller många relativt vaga formule-

ringar och ett inte obetydligt inslag av målsättnings-

artiklar som siktar till ett gradvist genomförande och

är svåra att direkt tolka av domstolar och myndighe-

ter."

Vidare sade statsrådet att regeringen i likhet med

barnkommittén ansåg att tolkningen av barnkonven-

tionen bör göras av riksdagen för att rättigheterna i

barnkonventionen skulle slå igenom på bästa sätt.

Däremot uttryckte statsrådet att regeringen är bekym-

rad över situationen för de gömda barnen, och de

bekymren tror jag att vi alla delar. Vi får väl avvakta

den utredning av gömda barns situation som Social-

styrelsen och Statens invandrarverk skall redovisa

senare i vår.

I reservation 24, som handlar om familjesplittring,

begär reservanterna att verkställandet av ett avvis-

ningsbeslut skall inhiberas om det finns risk för fa-

miljesplittring. Det som vanligtvis händer vid en

avvisning av en barnfamilj är att en av föräldrarna

försvinner, dvs. gömmer sig, för att inte verkställig-

heten skall kunna ske. Om myndigheterna skulle

besluta att inhibera beslut för varje risk för familjes-

plittring så skulle det i praktiken innebära att barnfa-

miljer inte kan avvisas.

Från den 1 januari har Invandrarverket huvudan-

svaret för verkställigheten av avvisning och utvis-

ning. En målsättning är att man skall kunna motivera

dem som har fått avslag på sin asylansökan att frivil-

ligt återvända hem och att avvisningen skall kunna

verkställas under värdiga former.

Vänsterpartiet och Folkpartiet har också en ge-

mensam reservation, nr 7, och vill att Genèvekon-

ventionens flyktingbegrepp skall vidgas så att den

också innehåller förföljelser på grund av kön eller

homosexualitet. När riksdagen antog den nya migra-

tionspolitiken antogs också en utvidgad flyktingkon-

vention, men det tillkom också en ny lagparagraf som

betyder att den som känner välgrundad fruktan för

förföljelser på grund av sitt kön eller sin homosexua-

litet skall betraktas som skyddsbehövande och där-

med får uppehållstillstånd. Det finns inte heller inom

EU:s länder någon enhetlig uppfattning om att perso-

ner som förföljs på grund av kön eller homosexualitet

skall ha flyktingkonventionsstatus.

I dag är det så att de flesta kvinnor och homosex-

uella som kan komma i fråga när det gäller den här

paragrafen också kan falla under flyktingkonventio-

nen och får då uppehållstillstånd som konventions-

flykting. De får flyktingstatus och ett bättre skydd än

om uppehåll beviljats endast enligt könsparagrafen,

men därmed syns de inte i den statistiken. Man kan

säga att kvinnor och homosexuella har två möjlighe-

ter till skydd i vårt land, med andra ord ett dubbelt

skyddsnät. Många kvinnor vill dessutom inte att en

våldtäkt skall bli känd i familjen. Därför vill man inte

heller att könsparagrafen skall ligga till grund för

uppehållstillstånd.

Reservation nr 13 handlar om uppskjuten invand-

ringsprövning, där kravet från Vänsterpartiet och

Kristdemokraterna är att statsrådet skall lyfta ut den

delen ur NIPU-utredningen. Det finns i NIPU-

utredningen flera viktiga och angelägna förslag, varav

anknytning genom äktenskap eller samboförhållande

är en del. Som jag sade när utskottet behandlade be-

tänkandet så har NIPU-utredningen behandlat den här

frågan, och det finns till stora delar en enighet i

kommittén om utredningens förslag. Men utredningen

är överlämnad till statsrådet, och det vanliga med en

utredning är att den skickas ut på remiss så att så

många som möjligt får lämna synpunkter. Det är väl

också rimligt att statsrådet Pierre Schori får ta ställ-

ning till hur betänkandet skall behandlas och vilka

frågor som eventuellt skall brytas ut ur utredningen

och snabbehandlas.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets

hemställan och avslag på samtliga reservationer.