Fru talman! Det är intressant att notera att Väns-
terpartiet angrips av både Moderaterna och Socialde-
mokraterna. Normalt brukar det ju finnas en höger-
och en vänsterfalang, men det gör det tydligen inte i
det här fallet.
Jag vill uppehålla mig lite grann vid det som
Maud Björnemalm slutade med, nämligen tvåårsre-
geln. Maud Björnemalm säger att ett normalt förfa-
rande skulle vara att statsrådet Pierre Schori själv får
ta ställning till om frågan skall lyftas ur och snabbe-
handlas. Jag kommer ju förstås att ställa den frågan
till statsrådet sedan efter hans anförande. Men om det
är så kan jag inte riktigt se hur ett utskott någonsin
skall kunna göra några tillkännagivanden till en rege-
ring, om det inte är så att riksdagen skall kunna tala
om att vi tycker att detta ärende är en viktig fråga och
därför ber statsrådet att behandla det skyndsamt.
Jag vill också fråga Maud Björnemalm om hon på
något sätt tog intryck av de tre kvinnorna som jag
berättade om i mitt anförande. Maud Björnemalm var
faktiskt där. Hon satt på skolbänken, som Gustaf von
Essen så populärt kallar det för, och lyssnade på de
tre kvinnorna och deras berättelser. De kommer inte
att omfattas av NIPU och den proposition som kom-
mer därför att det kommer att dröja så länge innan vi
ser en proposition. Det är den ena frågan till Maud
Björnemalm.
Jag tar den andra frågan i nästa replik, eftersom
jag ser den röda lampan blinka.