Fru talman! Det var ett väldigt tackande mot slutet
här. Jag hör inte till dem som i riksdagssammanhang
har jobbat så länge med de här frågorna men jag kan
väl åtminstone tacka statsrådet Schori för mycket av
det som han framförde här i dag. Mycket av det kun-
de jag instämma i - om än icke allt, vilket nog fram-
går i delar av det jag har att säga.
När riksdagen godkände det svenska EU-
medlemskapet framhölls det att "Sverige skall i EU
kraftfullt verka för en solidarisk och human flykting-
politik". Sedan dess har ganska mycket hänt, och det
är egentligen ingen angenäm utveckling. Vänsterpar-
tiet varnade redan före folkomröstningen ihärdigt för
att den svenska flyktingpolitiken skulle komma att bli
hårdare. Själv var jag aktiv i Nej till EU-rörelsen på
den tiden och hörde ganska många gånger hur ja-
sidan svarade på sådana argument: Flyktingpolitiken
är en nationell angelägenhet. Sverige kan vidhålla
sina mer generösa regler om vi vill. Vi måste inte
anpassa oss.
Så hette det då. I dag står det klart att många av
våra farhågor dessvärre har besannats. Utvecklingen i
Sverige följer den inom EU och går i riktning mot en
allt hårdare attityd mot människor från andra delar av
världen som tvingas fly från sina hemländer.
Jag instämmer till fullo i det som Ulla Hoffmann
tidigare anfört här i kammaren och skall själv i det
här inlägget ge några exempel på den oroande rikt-
ningen för flyktingpolitiken inom EU. Jag skall också
kommentera asylsökande barns självklara rätt till
samma skolundervisning som svenska barn.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet menar, och detta
har vi också angett i motioner som vi skrivit, att Sve-
rige, tvärtemot vad som uttalades vid EU-inträdet, har
gjort en utomordentligt svag insats i asylfrågor inom
EU. Som exempel på detta kan nämnas den gemen-
samma tolkningen av flyktingbegreppet, som bortde-
finierar förföljelse som inte utgår från statsmakten.
Sverige nöjde sig där med att peka på sin avvikande
uppfattning i en deklaration. Man har kommit överens
om ett antal åtgärder för att bekämpa vad som kallas
för illegal invandring, bl.a. genom förstärkt gräns-
kontroll, samordnad kamp mot flyktingsmugglare,
strängare aktioner mot flygbolag som tar passagerare
utan resehandlingar och strängare granskning av
visumansökningar från icke-EU-medborgare. På
område efter område sluts nu muren runt fästning
Europa.
När det gäller den s.k. Irakhandlingsplanen, vars
syfte, enligt vår mening, är att hindra kurder från Irak
och Turkiet att fly från krig och politisk förföljelse
och söka skydd i EU-länderna, är det extra anmärk-
ningsvärt att ett så nära samarbete skett med just
Turkiet. Turkiet är ju inte direkt ett land som gjort sig
känt för sina omfattande insatser för de mänskliga
rättigheterna.
Vi ser också inför framtiden med stor oro på de
signaler om harmonisering av flyktingpolitiken mel-
lan EU:s medlemsstater som pågår. Österrike inledde
sitt andra halvår som ordförandeland med att lägga
fram vad som kallas för ett strategidokument för
migrations- och asylpolitik. I betänkandet anges i och
för sig att enligt vad utskottet erfarit endast delar av
detta dokument har fortsatt aktualitet och nu behand-
las i expertgruppen.
Det skulle vara ganska intressant att få höra lite
mer om vilka delar det egentligen rör sig om. Inne-
hållet, som uppenbarligen syftar till att hindra så
många människor som möjligt att söka asyl inom EU,
påminner för min del lite grann om det gamla da-
taspelet Donkey Kong - om det är någon som kom-
mer ihåg det. Där handlar det hela tiden om att ta sig
förbi livshotande hinder för att nå nästa nivå och så
småningom kanske också slutmålet. Men det är ju
inte fråga om ett spel, utan det skulle kunna komma
att handla om vanliga verkliga människor och om
verkligt lidande.
Vad händer när vi till fullo deltar inte bara i be-
slutsfattandet utan också i det praktiska genomföran-
det när det gäller Schengensamarbetet? Hur kan det
berättigas att genom bötesföreläggande gentemot
exempelvis de flygbolag som låter människor resa hit
ytterligare skärpa villkoren för att komma till Sverige
och söka asyl? Och hur är det förenligt med rimlig
rättssäkerhet att de nästan 4 miljoner människor som
registrerats i Schengen Information System, SIS, i
praktiken har förbrukat sin möjlighet att söka asyl i
ett EU-land, oavsett skälen för det i framtiden - åt-
minstone så länge som de kvarstår i registren?
Vänsterpartiet konstaterar att tanken om en hu-
man, en mänsklig, flyktingpolitik i dag är mycket
svår att förena med den utveckling som sker inom
EU. Vi kommer att göra vad som står i vår makt för
att fortsätta kampen för varje människas rätt till skydd
också i framtiden.
Fru talman! När det gäller vårt förslag om att ge
flyktingbarn rätt till samma skolundervisning som
svenska barn måste jag säga att jag får ett något
märkligt svar i betänkandet; det vill jag nog säga.
Man anger de remissvar som inkommit dels från
Invandrarverket, dels från Skolverket. Vidare föreslås
ett tillkännagivande om en kartläggning för att se på
asylsökande ungdomar i gymnasieålder som utnyttjar
den till buds stående undervisningen, vilka resurser
som skulle krävas om de gjorde det i större utsträck-
ning och varför de inte gör det i dag.
Det yrkande som skall bemötas å andra sidan
handlar snarare om att ge alla flyktingbarn - barn är
man i den meningen tills man är 18 år gammal -
samma rätt till undervisning som svenska barn. Det
betyder att de som är i grundskoleålder skall ges rätt
till undervisning motsvarande 100 % av vad svenska
barn får och att de som är i gymnasieålder skall få rätt
att gå gymnasiet.
I betänkandet berörs ytligt att flyktingbarnens
grundskoleundervisning kostar något mer än de 65 %
som angetts. Men inga argument ges egentligen mot
att ge dem samma rätt till undervisning som svenska
barn. Det är detta som jag finner märkligt.
Jag är i och för sig ganska ny i riksdagen - jag har
tänkt att jag kan "köra" med det något år i alla fall.
Men nog borde det väl vara brukligt att man bemöter
yrkanden i sak, inte att man lyfter ut en del av ett
yrkande omvandlat till något annat för att sedan gå
vidare, egentligen utan argumentation.
Vi i Vänsterpartiet ser positivt på den kartlägg-
ning som nu skall komma till stånd; det vill vi gärna
göra klart. Men nog tycker vi att man hade kunnat gå
åtminstone något steg längre.
Fru talman! I enlighet med vad Bo Könberg tidi-
gare anförde har FN:s kommitté mot tortyr också
funnit anledning att invända mot den svenska flyk-
tingpolitiken.
Under den tid som kommittén funnits har 29 an-
mälningar inkommit. 15 har lett till fällande domar.
Där har kommittén alltså ansett att en person har
utvisats till ett land där det finns risk att hon/han
utsätts för tortyr. Av dessa 15 fall står Sverige för
nästan hälften, nämligen för 7 fall. Senast i december
fälldes Sverige i 3 olika fall av FN:s kommitté mot
tortyr.
Det som för några år sedan - jag tror att Pierre
Schori själv i det sammanhanget deltog i en debatt
här i kammaren - åtdrog sig stor uppmärksamhet i
medierna är i dag nästan vardagsmat och resulterar
knappt i en enda notis. Det säger ändå en del om hur
klimatet på bara några år har förändrats.
Fru talman! Jag står självfallet bakom Vänster-
partiets samtliga reservationer. Men med den fromma
förhoppningen att åtminstone någon här i kammaren
skall tycka om mig yrkar jag bifall endast till reser-
vation 26 under mom. 36. Tack för ordet!