Fru talman! När man i Sverige införde den repre-
sentativa demokratin gjorde man det av rationella
skäl. Föreningar, organisationer och partier skulle via
valda representanter kunna föra fram sina åsikter.
Jag har i kväll från mitt rum under ett antal tim-
mar lyssnat på debatten och jag tror inte att jag kan
bli beslagen med att ljuga när jag säger att den här
riksdagsdebatten, med få undantag, icke är represen-
tativ för folkflertalet.
Nu är det alltså dags igen. Vi har ju varje år en
debatt där svenska politiker anser, och ansett, sig
kunna hantera ett ämne som inget annat land har
kunnat hantera. Jag anser, fru talman, att svensk flyk-
tingpolitik är en modern variant på Kejsarens nya
kläder. Men H C Andersen hade den goda smaken att
tala om att han var en sagoberättare. Så gör man inte
alltid i Sveriges riksdag.
Fru talman! Jag menar att svensk flyktingpolitik
har havererat. Det har jag sagt länge. För fjorton
dagar sedan sade forskaren Roy Andersson från Upp-
sala universitet exakt samma sak i en DN-artikel. Vi
har haft politiker som ute på gator och torg talat om
en lyckad flyktingpolitik. Efter 15 års lyckad flyk-
tingpolitik är vi tvingade att starta ett integra-
tionsverk. Ett "bättre" betyg på en misslyckad politik
kan man knappast få.
Vi ser Rosengård i Malmö, Bergsjö i Göteborg,
Rinkeby i Stockholm och samma fenomen i många
andra länder i Europa. Det är bevis på en misslyckad
politik. Det handlar inte om att det är fel på de männi-
skor som sökt sig hit. Men vi i Sverige har trott att vi
skulle kunna lösa det som ingen annan kunde lösa.
Alla som vill ser i dag effekterna av en felaktig poli-
tik. Dessutom är den orättvis. Jämfört med nordiska
länder i allmänhet och övriga EU-länder i synnerhet
är vår politik unik.
Jag väntar ibland på det första uttalandet från en
ledande svensk politiker där han eller hon säger att en
mängd europeiska statsöverhuvuden är rasister. I
övriga Europa bedriver man i dag en politik som helt
skiljer sig från Sveriges. När människor i Sverige
säger att de vill driva en politik som ungefär är ett
snitt av övriga EU:s, kommer gärna klyschorna, som i
och för sig ibland kan betecknas som hedersomnäm-
nanden när de kommer från kommunister, att man är
rasist. Då är alltså övriga Europa också rasistiskt. Det
är bara att konstatera.
För något år sedan begärde jag att riksdagens ut-
redningstjänst skulle plocka fram opinionsmätningar
och attitydsundersökningar om svenska folkets syn på
flyktingpolitiken under de senaste tio åren. De upp-
gifter jag fick slutade 1997. Det var en bedövande
läsning om man skall kalla Sverige för en demokrati.
Även i de partier som i dag säger att de vill ha en än
mer generös flyktingpolitik fanns det många sympati-
sörer som tyckte att flyktingpolitiken var felaktig. Då
kan man, lite oförskämt, ställa en liten fråga. Tänk
om de partier som tycker att vi skall ha en än mer
generös flyktingpolitik sade till sina sympatisörer att
om de inte delar partiets flyktingpolitik borde de rösta
på andra partier! Kommer vi någon gång att få möta
den reaktionen ifrån de aktuella partierna?
Fru talman! En annan fråga som är som att gå på
minerad mark. Det förekommer i stort sett ingen
debatt i medierna på ledarsidan, de stora insändarsi-
dorna och debattartikelsidorna om detta. Jag pratade
häromdagen i ett annat ärende med en debattredaktör
från en av våra större tidningar. Han sade att han inte
tog in artiklar därför ingen ansvarig svarar. Man läg-
ger locket på. Nu är det dessbättre så att man på de
mer normala insändarsidorna tar in vad folket tycker
och tänker. Det gläder mig att prenumeranter i all-
mänhet läser mycket oftare insändarsidorna än de
stora mer partianknutna debattartiklarna.
Vi har haft journalister som talat om att de med-
vetet dolt uppfattningar om flyktingpolitiken för en,
som de då tyckte, en god sak. Men det verkar som att
de har ångrat sig. Jag kan nämna namn som Göran
Skytte, Jan Josefsson. De har i TV deklarerat att de
har vilselett folket i den här frågan. Det är så, fru
talman, att när medierna beskriver ett skeende som
medborgarna uppfattar inte stämmer överens med
deras verklighet är det kris, inte bara för medierna
utan framför allt kris för demokratin.
Jag talade tidigare om rasister. Det är ingen som
längre bryr sig om den benämningen. Alla struntar i
den därför att det handlar om svensk flyktingpolitik.
Vi är många som är kritiska mot den. Det handlar inte
om människor är bruna, gula, svarta, blå eller vita.
Det handlar om ett Sverige som nation. Vi har inte
resurser att klara av det. De som säger att vi har det
kan gå ut och titta i de områden som jag nämnde i
mitt anförande tidigare.
Sedan har vi amöbor i den här debatten. Dessbätt-
re är de mycket få, s.k. skinhead. Jag brukar säga att
man kan tävla vem som är den minst kloka varelsen
på jorden. Och jag tror faktiskt att skinhead förlorar i
den kampen jämfört med amöborna. Däremot tycker
jag att det är viktigt att vi skall få yttra oss utan att bli
bespottade eller att man kastar över oss de olika kly-
schorna om rasism och främlingsfientlighet. Jag vill,
fru talman, att alla skall få lov att yttra sig, både de-
mokrater, nazister och kommunister. Sedan får folk
väga. Jag anser att människorna är så pass kloka att
de själva kan avgöra och ta till sig ett budskaps bärig-
het eller ej.
Fru talman! Vad skall man nu göra åt det här pro-
blemet? Det är ett problem även om faktiskt ingen vet
om det. Monumenten över vår okunskap finns i hela
Sverige. Men jag skulle vilja vädja till alla som har
inflytande i dessa frågor som opinionsbildare att se
till att människor som kommit till Sverige får lära sig
svenska språket så fort som möjligt. När man inte kan
språket och inte kan prata hygglig svenska trots
många års vistelse i Sverige kan det innebära vissa
problem om man skall söka ett jobb.
Självklart bör också i Sverige svenska regler gäl-
la. Vi skall inte ha sådana domslut som vi fick för en
tid sedan om kulturskillnader. Att en krogägare i
Göteborg skulle få lov att undgå gällande regler mo-
tiverade man med att det var kultur i hans land. Om vi
skall acceptera detta tror jag inte att vi kommer att
klara integrationen. Vi hade en debatt om diskrimine-
ringslagstiftning i förra veckan. Om den kan man
säga att den i alla fall inte skapar ett enda nytt jobb.
Till sist - nu är jag ute på lite väl hal is. När jag
ser omröstningsresultatet kommande onsdag från
denna debatt kommer så klart en bedövande enighet
att visas. Men jag vågar påstå att enigheten kolleger
emellan i denna fråga inte är lika omfattande.
Allra sist: Det har här sagts att FN har kritiserat
Sverige. Men vad säger då FN om t.ex. Finlands
flyktingpolitik, om Frankrikes flyktingpolitik, om
Portugals flyktingpolitik, om Spaniens flyktingpoli-
tik? Det borde finnas massvis med anmälningar om
misskötsel och dålig flyktingpolitik.
Flyktingpolitiken kostar visserligen pengar, men
idealitet och medkänsla får kosta. Däremot hade det
kanske varit en Gudi behaglig gärning om riksdagen
vågade tala om vad flyktingpolitiken kostar. Nu för-
står jag mycket väl varför man inte vågar det, och
därför gör man inte heller det.