Fru talman! För det första var jag själv ledamot i
den kommitté som under ett år genomlyste utred-
ningsbarnens ställning i asylprocessen. Vi kom fram
till att det inte behövs någon inkorporering av barn-
konventionen i lagstiftningen, därför att vi i allt vä-
sentligt uppfyller konventionens åtaganden. Men vi
föreslog ändå att denna portalparagraf skulle införas
och att den skulle genomsyra hela arbetet i asylpro-
cessen. Så sker också i dag.
För det andra vill jag beträffande de facto-
flyktingar säga att det inte är någon som helst tvekan
om att antalet personer som har fått asyl enligt Genè-
vekonventionen som skyddsbehövande har ökat högst
väsentligt. Tidigare var de facto-begreppet ett lösligt
begrepp som ingen egentligen visste riktigt vad det
stod för, och därför var det en otydlighet. Vi ville
precisera detta, och så har också skett. Vissa år avslås
fler ansökningar och vissa år färre. Det kan också
bero på karaktären på dem som kommer hit, vilka
skäl de företer. Och nu vill jag säga att en mycket stor
andel av dem som kommer hit får uppehållstillstånd
av politiskt humanitära skäl. Det gäller alla som
kommer från Irak.