Fru talman! Det är i och för sig en trevlig för-
hoppning att om man inför en portalparagraf i en
lagstiftning skulle den med Gustaf von Essens ex-
pressiva uttryck genomsyra själva lagstiftningen. Vi
tycker att vi har sett ett antal fall under dessa år där vi
inte tycker att man har tagit hänsyn till barnen. Det
har gjort att vi har tyckt att man borde göra det tydli-
gare i lagstiftningen.
Återigen, är det så att Gustaf von Essen nästan är
överens med mig om att man skulle kunna överväga
att föra in dessa skrivningar i lagstiftningen, så borde
det ha varit lätt att kunna närma sig varandra i ut-
skottet om dessa formuleringar på denna punkt utan
att vi skulle behöva träta om inledningen, om vi var
överens om det som skulle ske.
Sedan kan vi fortsätta att diskutera frågan om
asylskäl, de facto-flyktingar, humanitära skäl, poli-
tiskt humanitära skäl och all den terminologi som har
utvecklats inom flyktingområdet, och det finns väl all
anledning att göra.
Det som vi var oroliga för var att denna lagstift-
ning skulle leda till en insnävning. Vi trodde också att
det var avsikten från regeringens sida när den lade
fram förslaget, alltså att färre människor skulle få
stanna i vårt land. Vi tycker oss nu av resultatet från
1998 kunna se att det har gått just på det sättet, att
denna insnävning har ägt rum. Och det är då förstås,
Gustaf von Essen, en ringa tröst för de människor
som avvisas och som tidigare skulle ha fått stanna att
en del av dem som får stanna får göra det under annat
namn än tidigare.