Fru talman! Jag tror att vi alla som försöker hand-
ha dessa frågor på ett eller annat sätt är medvetna om
att det finns svåra gränsdragningar. Men ibland ser vi
effekter av de beslut som vi har fattat. Vi bör väl ändå
dra lärdom av det.
När det gäller familjesplittring har vi sett fall när
t.ex. en förälder är sjuk eller ett barn är sjukt och
resten av familjen har skickats hem. Vi brukar tycka
att det är svårt om någon i en familj behöver vårdas
på ett sjukhus långt hemifrån och man inte kan hälsa
på honom eller henne. Men om man är flykting i ett
land och resten av familjen skickas hem ter det sig för
mitt vidkommande ganska inhumant med familjes-
plittring. Jag tycker att familjemedlemmen i sådana
fall bör få tillfriskna innan hela familjen utvisas.
Jag säger inte att man i alla fall skall kunna göra
så här. Jag anser att man bör kunna göra bedömning-
ar. Den bedömning som vi nu har gjort är så strikt att
den skadar en del människor.
I fråga om visumtvånget anser jag inte att det skall
tas bort generellt. Men det är också en konstig ord-
ning som råder. Vi inför visum när människor är som
mest pressade i en krigssituation. Visumtvång är ju
till för att hindra människor från att kunna söka
skydd. Det är därför som jag pekar på att det är så
vikigt att man inom EU jobbar med dessa frågor.
Fördelningen av flyktingar måste bli någotsånär rim-
lig. Jag menar inte att alla människor skall komma till
Sverige - jag tror inte ens att de vill det. Men vi
måste få ett sätt att hjälpa människor som befinner sig
i en situation när de behöver asyl.