Fru talman! Vår migrations- och asylpolitik kan
ses som ett uttryck av många för vår demokrati och
vår civilisation. Det är en måttstock på vår civilisa-
tion, hur vi tar oss an människor i nöd. I den politiska
terminologin är frasen om alla människors lika värde
ofta använd och kanske ganska sliten. En generös och
tydlig migrations- och asylpolitik visar att vi vill bistå
människor i nöd, att vi respekterar alla människors
lika värde.
Vi kristdemokrater menar att de humanistiska och
kristna värderingar som till stor del ligger bakom den
demokratiska utvecklingen i Sverige också skall styra
svensk migrationspolitik. Det är av stor betydelse att
vi kan skapa förståelse för och vilja till insatser för
utsatta människor. Det är ett stort ansvar för riksdag
och regering. Sverige bör också mycket aktivt i inter-
nationella forum verka för att minoriteters rättigheter
skyddas i de länder som i dag genererar flyktingar.
En viktig och värdig uppgift för EU bör vara att
utveckla en gemensam och generös flyktingpolitik.
Med en gemensam flyktingpolitik kunde flykting-
strömmar fördelas mellan EU:s medlemsländer. Det
skulle innebära gemensamt ansvarstagande och för-
delade insatser. Därför har arbetet inom EU stor be-
tydelse, och där bör Sverige verka för att EU inför en
europeisk flyktingkonvention och att rätten till asyl
förs in i Europarådets konvention om mänskliga rät-
tigheter. EU och EU:s regler får inte bli en ursäkt för
att utestänga människor som behöver skydd. I dag gör
rigorösa visumkrav det nära nog omöjligt att legalt ta
sig till ett tryggt land för att söka asyl.
Fru talman! Vår migrationspolitik har brister.
Många kan avhjälps, och det skall vi fösöka göra.
Men hur vi än formulerar vår migrationspolitik kom-
mer det att finnas fall där beslut fattas om avvisning
från Sverige. Vi menar att avvisning bör ske under
värdiga och vettiga former. Vi menar att ut- eller
avvisningsbeslut som leder till att familjer splittras
skall inhiberas, såvida inte mycket synnerliga skäl
föreligger. Vi ser fall av familjesplittring som är djupt
inhumana och där både humanitära skäl och barnkon-
ventionen eller andra konventioner borde ha kunnat
tillämpas för att förhindra utvisning. Humanitära skäl
måste få en innebörd som både för lagtolkaren och
för allmänheten har ett begripligt och reellt innehåll.
Sjuka människor som genom avvisningsbeslut skiljs
från sin familj, barn som skiljs från sina syskon och
föräldrar är situationer som vi aldrig borde se om
lagar och konventioner tolkade så som lagstiftaren
tänkt sig.
Likaså reserverar vi oss mot att utlänningslagen
får företräde framför LVU, lagen om vård av unga,
eller i vissa fall annan lagstiftning, t.ex. att den som
dömts till rättspsykiatrisk vård kan utvisas trots stort
behov av vård och mycket dåligt skick.
Stort behov av skydd har också de människor som
flytt från Iran på grund av politisk eller religiös för-
följelse.
Kvinnor som inte uppför sig som förväntas, som
påstås ha begått äktenskapsbrott saknar lagens skydd
och riskerar sitt liv liksom konvertiter och politiskt
oppositionella, dvs. vi riskerar deras liv. Det faktum
att avvisade personer trots efterforskningar inte har
kunnat lokaliseras talar för att utvisning inte bör ske.
Vi anser att man enligt svensk lag inte får återsän-
da en person till ett land där han eller hon riskerar sitt
liv. Vi menar att när man hänvisar flyktingar till inre
flyktalternativ måste man veta att det finns ett varak-
tigt skydd.
I flera motioner har påtalats att kvinnor utnyttjas
och luras att komma till Sverige genom s.k. förmed-
lingsverksamhet. Det har också påtalats det orimliga i
att dessa kvinnor vid en separation inte får stanna i
Sverige. Trots att de har misshandlats och kränkts ser
Invandrarverket och Utlänningsnämnden inga lagliga
skäl till uppehållstillstånd.
NIPU-utredningen föreslår uppskjuten invand-
ringsprövning. Men vi menar i en reservation att
denna fråga bör lösgöras från utredningen för att man
skall få en skyndsammare process. Under den tid som
det tar att formulera lagar och praxis borde utvisning
inte ske.
Utredningen föreslår stora förändringar i akt och
mening för att åstadkomma en större rättssäkerhet.
Processen skall förbättras, och man skall få kortare
handläggningstider. Det är vällovligt.
I betänkandet föreslår utskottet att riksdagen skall
göra tre tillkännagivanden till regeringen.
Utskottet anser att det bör göras en utvärdering av
de bestämmelser som trädde i kraft i januari 1997 och
som reglerar anhörigas invandring, anhöriga utanför
kärnfamiljen. Det finns gamla, sjuka föräldrar som
har sina barn i ett eller flera europeiska länder och
som på grund av krig, etniska förhållanden och annat
inte kan eller inte vill återvända till sitt hemland. Det
beror kanske på att de inte kan återvända till ett hem
som inte längre finns. Allt utom bestämmelserna talar
för att de borde få uppehållstillstånd. Det finns också
mer eller mindre vuxna barn och tonåringar som vill
återförenas med sin familj.
Vi hoppas att vi får respons på vårt yrkande att
sista länken återinförs. Vi anser det nödvändigt med
förändringar om rättssäkerhet, humanitet och respekt
för individen skall kunna upprätthållas. Utskottet
menar att denna utredning bör ske skyndsamt.
Vidare föreslår utskottet en utredning av de be-
stämmelser om människosmuggling som trädde i
kraft 1994 och 1997. Vinstsyftet med smugglingen
skall analyseras, gripanden och domar skall ses över.
Jag hoppas att vi också kan se om det på grund av
visumbestämmelser och annat har blivit omöjligt för
flyktingar att på legalt sätt ta sig till Sverige eller till
ett annat land.
I det tredje tillkännagivandet föreslås en kartlägg-
ning av hur många asylsökande ungdomar som ut-
nyttjar den svenska skolundervisningen, varför den
inte utnyttjas och dessa ungdomars möjligheter att
tillgodogöra sig en gymnasial undervisning. Det är
naturligtvis en bra start för den som får stanna i Sve-
rige att få en utbildning som passar på den svenska
arbetsmarknaden, ungefär i åldersnivå med de svens-
ka ungdomarna. För de som återvänder tror jag också
att det har varit värdefullt att ha fått en utbildning,
även om den inte är precis densamma som den som
man får i hemlandet.
Fru talman! Jag vill understryka att vi anser alla
våra reservationer mycket beaktansvärda, men jag
iakttar sträng disciplin och yrkar bifall endast till
reservation nr 1.