Herr talman! I mitt anförande kommer jag att be-
handla det avsnitt som handlar om inriktningen av
Sveriges deltagande med totalförsvarsresurser i det
internationella säkerhetssamarbetet, och jag vill sär-
skilt betona närområdet.
Jag yrkar bifall till reservation 6.
Även om invasionshotet i dag ter sig avlägset kan
vi inte utesluta riskerna för hot mot svenska intressen
i omvärlden. Vid kriser i vårt direkta närområde kan
Sverige på kort sikt bli föremål för begränsade militä-
ra operationer eller hot om sådana. Vi måste därför ha
en god förmåga att hindra att en konflikt sprids till
svenskt territorium genom att hävda våra nationella
intressen och säkerställa att vi kan stå emot olika
militära påtryckningar. En grundkapacitet måste alltså
finnas som med stor flexibilitet kan möta olika hot
var de än sker i närområdet.
Säkerheten i Sveriges närområde spelar en central
roll vid utformningen av vår säkerhetspolitik. Österut
kvarstår en politisk osäkerhet och därmed ett hot mot
säkerheten. Genom ett starkt samarbete med våra
grannländer i Östersjöregionen kan vi bidra till att
förbättra hotbilden och förebygga konflikter. De
baltiska ländernas försvarsförmåga kan stärkas och
utvecklas genom stöd till deras uppbyggnad av total-
försvar och andra säkerhetsfunktioner. De bör även
stödjas i strävan att bli medlemmar i EU, något som i
högsta grad bidrar till deras säkerhet. Att inlemma
Ryssland, Tyskland och Polen i ett brett Östersjö-
samarbete ligger också i linje med kristdemokraternas
uppfattning.
Huvudmålsättningen för svensk säkerhetspolitik
är att hindra att kriser uppstår eller att bidra till att
kriser, särskilt i närområdet, begränsas.
Herr talman! Effektiva och snabba svenska freds-
främjande insatser kräver anpassning till internatio-
nell standard vad gäller metoder och materiel. Detta
förbättrar våra möjligheter till säkert deltagande för
våra civila och militära styrkor, samtidigt som Sveri-
ges säkerhet ökar.
Den av Nato med partnerländerna utvecklade
standarden för samverkan utgör en viktig grund för
utvecklingen av Sveriges förmåga. På sikt bör sådan
interoperabilitet nås att svenska förband kan ingå i
Natoledda krishanteringsinsatser. Kristdemokraterna
betonar därför att det är ett klart svenskt intresse att
det svenska totalförsvaret utvecklar förmåga till sam-
verkan med andra länder bl.a. genom teknisk anpass-
ning, utbildning och samövningar.
Deltagande i fredsfrämjande och humanitära in-
satser ökar trovärdigheten beträffande den svenska
säkerhetspolitiken och ambitionen att tidigt försöka
dämpa motsättningar och förhindra att kriser utveck-
las till öppna konflikter. Genom att ha en hög bered-
skap för att avdela lämpliga militära och civila enhe-
ter till internationella operationer får vi möjlighet att
påverka i olika säkerhetspolitiska forum, samtidigt
som svenska förband i internationell tjänst får viktiga
internationella erfarenheter.
En viktig förutsättning för att kunna skapa respekt
i internationella sammanhang är att den personella
och materiella kvaliteten hos de avdelade enheterna
håller en hög standard. Kan detta tillgodoses, genom
att enheterna direkt kan hämtas från den organisation
som utformas för nationella försvarsuppgifter, ökar
också respekten för det svenska totalförsvaret. Krist-
demokraterna vill därför betona vikten av att verk-
samheten i totalförsvaret tillgodoser de krav som det
internationella engagemanget ställer. Krav på hög
säkerhet och skydd samt god operativ förmåga vid
internationella insatser medför att vi även stärker vår
nationella försvarsförmåga.
Herr talman! Multifunktionella fredsfrämjande
och humanitära insatser ställer stora krav på ett nära
samspel mellan civila och militära resurser. Förmå-
gan att delta i fredsframtvingande insatser skall utgö-
ra grunden i utvecklingen och utbildningen av olika
krigsförband. Regeringen menar att Sverige bör kun-
na delta i den fredsfrämjande och humanitära verk-
samheten på största möjliga bredd med de resurser
som står till förfogande. Vi kristdemokrater vill att
resurser avsätts som leder till att Sverige kan avdela
förband från alla försvarsgrenar till internationella
operationer.
Härvid är det fortsatta nordiska samarbetet viktigt
för att tillvarata de nordeuropeiska intressena på bästa
sätt. Genom att de nordiska länderna samövar sina
fredsfrämjande förband blir dessa mer effektiva och
intressanta vid större insatser. I propositionen anges
gemensamma insatser i Östersjöområdet och i Arktis-
och Barentsområdet, vilket bl.a. kräver uthålliga
marina resurser. Regeringen säger också att samar-
betet bör utvecklas dels genom upprättandet av en
nordisk fredsfrämjande brigad, dels avseende sjö- och
flygstridskrafter.
Konsekvenserna av detta är att Sverige vid inter-
nationella insatser bör bidra med samtliga typer av
stridskrafter som skall ingå i den framtida insatsorga-
nisationen.
I samband med internationella kriser är de upp-
gifter som åligger markstridsförband synnerligen
påtagliga. Sverige måste därför satsa på sådana för-
band som flexibelt kan anpassas till aktuell uppgift.
För att vi skall kunna få en modern försvarsmakt som
är interoperabel med andra länders måste samtidigt
utvecklingen av sjö- och luftstridskrafternas förmåga
att delta i fredsframtvingande operationer i vårt nä-
rområde fortsätta. De aktiviteter som vi väljer att
delta i bör därför bidra till att stärka vår förmåga att
samverka med Nato- och partnerländerna.
Detta är ett sätt att bibehålla och utveckla kom-
petens och operativ förmåga över hela skalan, från
fred till krig. Vi stöder därför en fördjupning av det
praktiska regionala PFF-samarbetet med övningar i
vårt närområde. I takt med att sjö- och flygstrids-
krafterna får en allt bättre samverkansförmåga tror
jag att efterfrågan kommer att öka.
Delar av sjö- och flygstridskrafterna har i dag en
sådan interoperabilitet, en sådan samverkansförmåga,
att de med begränsade kompletteringar kan utnyttjas.
Ju bättre och bredare interoperabilitet vi får, desto
färre förberedelser inför övningar och internationella
operationer behöver göras.
Jag yrkar bifall till reservation nr 6.