Fru talman! FN och OSSE är viktiga och utgör
också viktiga delar i den europeiska säkerhetsord-
ningen. Det är rätt. På samma sätt är EU och Nato
också viktiga delar i detta. Vi har ett samarbete där de
flätas in i varandra. Det tror jag är oerhört centralt när
det gäller att bygga frihet och fred i Europa.
Lars Ångström nämnde exemplet med Sverige
och Norge. Vi skall betänka att en stor del av det nära
samarbetet mellan Sverige och Norge har sin grund i
EU-samarbetet. Det intensiva och öppna samarbete
som vi har i Norden är i många delar ett resultat av
EU också långt innan vi själva kom in i EU.
Vi försökte en gång i tiden t.ex. att bygga en eko-
nomisk gemenskap i Norden. Det misslyckades. Det
klarade vi inte av på egen hand. Men vi fick en sådan
bakvägen, via EU som de facto skapade Efta och
därmed den fria rörligheten för både varor och tjäns-
ter. När det gäller personer ordnade vi det själva på
egen hand i Norden och har snarare spritt det till
resten av Europa.
Det är viktigt att man också är med där andra län-
der är med. Man kan ju inte bygga upp ett samarbete
bara med sig själv; man får acceptera de organisatio-
ner som finns med alla sina vårtor och blemmor och
vad det nu är. Vi kan naturligtvis ha lite olika syn-
punkter på detta. FN har sina problem. OSSE har sina
problem. EU har sina problem. Nato har sina pro-
blem. Visst är det så, men man måste ju faktiskt sam-
arbeta där de andra länderna finns. Man kan ju inte
sätta Sverige alldeles för sig självt och samarbeta för
sig själv. Man måste vara med i de samarbetsorgani-
sationer som finns. EU är, och växer alltmer fram
som, en central del när det gäller att säkra frihet och
fred i Europa. Varför vill Miljöpartiet att Sverige
skall dra sig ur detta? Det är faktiskt alldeles obe-
gripligt i skenet av det anförande som Lars Ångström
nyss höll.