Herr talman! Inom Säkerhetspolitiken är det, som
inom de allra flesta andra områden, det förebyggande
arbetet som är viktigast. Jag blev väldigt glad när
Anna Lindh i dag sade det där om att ett grams före-
byggande ger kilon tillbaka av faktisk säkerhet i
framtiden. Jag håller med om det. Men då måste vi
också fylla på vågskålen med förebyggande insatser
och ge det förebyggande arbetet än större betydelse
och än mer resurser.
Att ge människor möjlighet till försörjning, till
demokratisk utveckling och till deltagande är därför
den viktigaste åtgärden för att undvika konflikter -
och därmed en utveckling där vapen står för argu-
menten. Efter en väpnad konflikt, då återuppbyggna-
den kan starta, är också deltagande och lyhördhet för
lokala behov mycket viktigt. I detta arbete kan Sveri-
ge spela en mycket stor roll. Det är också väsentligt
med kvinnornas behov och att kvinnornas deltagande
i det här arbetet stärks. Om kvinnorna får spela en
stor roll, och om kvinnors trygghet kan säkerställas,
har det stor betydelse för den framtida stabiliteten. I
samband med det arbete som regeringen nu genomför
i syfte att ta fram ett handlingsprogram för konfliktfö-
rebyggande insatser anser jag, herr talman, att kvin-
nors roll och behov nogsamt bör prövas.
Ett viktigt och nödvändigt villkor för att männi-
skor efter ett krig skall kunna flytta tillbaka och ut-
veckla sitt land är att det sker minröjning. Insatser på
det här området sker också inom Försvarsmakten.
Också Sida och Räddningsverket har budgetar och
arbetar inom det här området. Det är därför väldigt
svårt att få en överblick över utvecklingen och om-
fattningen. Det är väldigt lätt att man hänvisar till
andras åtgärder och att sammanhangen och samord-
ningen förloras.
Därför vill vi att regeringen årligen för riksdagen
presenterar en skrivelse där den svenska internatio-
nella minröjningsverksamheten redovisas på samma
sätt som sker när man redovisar vapenexporten. Detta
är nödvändigt för att vi skall kunna utveckla, utvärde-
ra ompröva och förbättra den svenska minröjningska-
paciteten. I samband med denna skrivelse kan leda-
möter och partier lägga fram förslag och föreslå för-
ändringar, och ett samlat grepp kan tas i denna viktiga
och livsnödvändiga fråga.
Det är också av vikt att den svenska minröj-
ningskapaciteten förbättras. Inom Försvarsmaktens
område utgör den, som vi har hört förut i debatten,
bara två promille. Om vi menar allvar med att min-
röjningen är viktig måste detta också avspeglas i
budgetens siffror. Vänsterpartiet har lagt fram ett
konkret förslag om att vi skall utöka minröjningska-
paciteten inom Försvarsmakten från 70 miljoner kro-
nor till 200 miljoner kronor per år.
Människor kan inte i generation efter generation
vänta på återflyttning och på att kunna bruka jorden.
Många liv, oftast unga, går till spillo. Det resulterar
ofta i ett liv som handikappad. Därför, herr talman,
yrkar jag bifall till reservation 9 under mom. 12 av
Vänsterpartiet, Folkpartiet och Miljöpartiet och också
till reservation 10 under mom. 12 av Vänsterpartiet
och Miljöpartiet.
Lars Ohly tog i sitt anförande upp lite grann om
vapenexporten. Jag skall fortsätta lite i den andan.
Mot bakgrund av det samband som finns mellan
krigsmaterielexport, krig och flyktingproblem har
Vänsterpartiet sedan många år tillbaka förslagit en
successiv avveckling av svensk krigsmaterielexport.
Vi har också krävt att den svenska vapenindustrin
successivt skall övergå till civil produktion. Därför
kan vi instämma i Miljöpartiets reservation 11 under
mom. 14 i den delen.
Trots denna grundinställning vill vi ha synpunkter
på den svenska försvarsindustrin. Vi vill kunna på-
verka den export av vapen som sker här och nu. Med
ett minskat svenskt försvar följer att vi inte kan ha en
försvarsindustri som under det kalla krigets dagar.
Antalet anställda inom försvarsindustrin har minskat
successivt och många försvarsindustrier arbetar också
hårt på en omställning till civil produktion. Det här är
bra.
Regeringen har dock ett ansvar för att den här in-
dustrin kan få ett särskilt stöd för sin omläggning.
Också den sociala situationen på de orter som drabbas
av åtgärder måste uppmärksammas och ges ett ut-
vecklande stöd.
Det har också kommit in mycket utländskt ägan-
de, och alltfler samarbetar över gränserna. Detta får
till följd att svenska vapen produceras i andra länder.
Svenska komponenter ingår i andra länders vapen och
vice versa.
Därför behövs det regler som de svenska för att
kunna hålla en sträng kontroll även över hur vapen
används och över vem man exporterar till.
I Sverige är reglerna för vapenexport jämförelse-
vis stränga. I utskottets skrivning står det att man
fäster stor vikt vid att en samsyn växer fram, en sådan
samsyn vad gäller krigsmaterielexport som i stor
utsträckning baseras på ett restriktivt synsätt av det
slag som Sverige tillämpar i dag.
Vi tycker att det är en för svag skrivning. Skriv-
ningen "baseras på" ger utrymme för en mindre re-
striktiv hållning som vi inte kan gå med på. Därför
anser vi att ett viktigt villkor för svenskt deltagande i
ett utvidgat europeiskt försvarsindustrisamarbete är
att den svenska hållningen avseende exporten kan
upprätthållas.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Väns-
terpartiets reservation 13 under mom. 16.