Herr talman! Hur väl ett samhälle fungerar speglas
i barnens levnadsvillkor. I Sverige har vi länge fört
en politik för att ge alla barn en trygg och
utvecklande uppväxt.
Den här politiken har gett resultat. En rad
internationella studier visar att barn -- och
kvinnor -- i Sverige mår bättre och utvecklas bättre
än barn någon annanstans i världen. Födelsetalen
är bland de högsta i industrivärlden -- trots att
nästan alla småbarnsmammor arbetar -- just därför
att vi har funnit en modell som fungerar för hur
kvinnor och män skall kunna kombinera
föräldraskap med yrkesarbete och medborgarskap.
En av dessa studier visar att det inte finns något
land där barn fått eller får så mycket tid och
uppmärksamhet från vuxna -- såväl föräldrar som
andra vuxna -- som Sverige. Det var just det som
var meningen med föräldraförsäkringen,
barnomsorgen, skolreformerna, kultur och
fritidspolitiken.
Men nu angrips allt detta. Regeringen kallar sina
åtgärder för en ''valfrihetsrevolution''. I
verkligheten minskar valfriheten, medan
segregationen ökar och allt fler barn far illa.
Privatiseringen forceras fram, och resurserna till
den offentliga verksamheten minskar. En
undersökning av
Kommunaltjänstemannaförbundet visar att barnen
''betalade'' över 40 % av besparingarna i
kommunerna 1993.
I en annan undersökning, som den
socialdemokratiska riksdagsgruppen gjort i 13
kommuner med 1,5 miljoner invånare, redovisas
med förfärande tydlighet hur den omvända Robin
Hood-politik, som i dag drar fram över landet, går
ut över barnen -- och särskilt de mest utsatta och
sårbara barnen.
I de kommuner och kommundelar där det finns
flest barn med behov av mycket och aktivt
vuxenstöd för att de skall få en chans till ett bra liv,
är också den andel vuxna som är helt eller delvis
beroende av socialhjälp särskilt stor. Den gruppen
ökar lavinartat på grund av arbetslösheten. Därför
tas nu allt större andel av resurserna i dessa
områden från verksamheter för barnen till
socialhjälp åt arbetslösa vuxna. Kvaliteten sjunker i
kommunernas barnverksamheter. Det blir allt färre
vuxna kring barnen. Skyddsnäten brister.
Resursstarka föräldrar flyttar från området eller tar
sin peng och sina barn och sätter dem i privata
alternativ. Kvar blir de barn som behöver mest,
men nu får minst i en sorts ''de bortvaldas
segregation'' som börjar bli verklighet i Sverige.
Klassamhället är på väg tillbaka -- och det syns
tydligast i barnens villkor.
Sverige var ett av de första länderna som skrev på
FN:s konvention om barnens rättigheter, i juni
1990. Konventionen slår fast att varje land är
skyldigt att efter måttet av sin förmåga göra sitt
yttersta för att säkerställa goda levnadsvillkor för
barnen. Större krav ställs med rätta på nationer
med större resurser.
Vårt land befinner sig i ett svårt ekonomiskt läge.
Men ingen kan försvara att detta så hårt skall
drabba barnen! I Carl Bildts och Bengt
Westerbergs Sverige lever vi inte upp till FN:s
barnkonvention.
I Carl Bildts och Bengt Westerbergs Sverige är man
i full färd med att förstöra den unika
familjepolitiken, som är till för att ge barn, kvinnor
och män ett bättre och rikare liv.
Vi socialdemokrater tänker göra allt för att
bekämpa den politiken!
Vi säger nej till varje form av vårdnadsbidrag! Och
vi tänker omedelbart riva upp ett eventuellt beslut
om vårdnadsbidrag, om vi vinner valet.
Vi säger nej till alla former av pigavdrag! Vi tänker
inte medverka till att kvinno- och vårdarbeten görs
till andra klassens jobb som man inte kan försörja
sig på som en fri och självständig människa.
Vi säger nej till lagar och regler som ytterligare
skulle försvaga kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden i ett läge där kvinnor redan
diskrimineras därför att de kan behöva vara
barnlediga eller hemma med sjukt barn.
Vi socialdemokrater vill stärka kvinnornas ställning
i politik och arbetsliv samt männens roll och ansvar
i hemmet. Därför vill vi ha en bra
föräldraförsäkring med pappamånad.
Vi vill stärka skyddsnäten kring barnen.
Därför prioriterar vi insatser för barnen i vårt
budgetalternativ. Vi har under stor vånda tagit
beslutet att sänka ersättningen i
föräldraförsäkringen till 80 %. Men de resurser
som då frigörs skall inte användas till att täcka
kostnaderna för vårdnadsbidraget eller
budgetunderskottet. De skall gå till de
verksamheter som är viktiga för att varje barn skall
få den bästa starten i livet.
Vi föreslår att de 20 000 personer som varslats om
uppsägning skall få behålla sina jobb. Det handlar
framför allt om kvinnor som arbetar med vård och
omsorg.
Vi föreslår ett socialt inriktat ROT-program på 4
miljarder kronor för upprustning,
handikappanpassning och allergisanering av
bostäder i barnrika områden från
miljonprogrammet. Vi föreslår att 10 miljoner
kronor satsas på konstnärlig utsmyckning i
bostadsområden.
Vi vill att ytterligare 4 000 elever skall få ett tredje
gymnasieår. Vi vill inte bara gå med på
begränsningar i hemspråksundervisningen.
Vi lägger fram ett särskilt barnkulturprogram på
drygt 22 miljoner kronor och föreslår att 2 miljoner
kronor skall anslås till barn- och
ungdomsorganisationer som arbetar med barn till
flyktingar och invandrare. Vi anslår 65 miljoner
kronor för särskilda kulturinsatser för barnen.
Herr talman! Så visar vi socialdemokrater att vi
särskilt i hårda tider när det är ont om resurser vill
värna skyddsnäten kring barnen!