Herr talman! Jag tycker att det blir något förvirrat. Här har vi en gemensam utvärdering av den så kallade pumplagen. Man kan läsa i betänkandet på s. 9: "Det är dock inte möjligt att dra slutsatsen att det är pumplagen som är orsaken till denna utveckling; dock kan pumplagen ha påverkat i vissa fall." Det handlar alltså om mackdöd. Det är en ganska mild beskrivning.
Ungefär på samma sätt uttryckte sig Sten Bergheden i sitt huvudanförande: i vissa fall kan man säga att den inte är det. I några andra meningar - det kan vi säkert se i protokollet - säger han att det är pumplagens fel att en massa mackar lagts ned.
I den motion som man bygger sitt tillkännagivande till regeringen på, T477, står det att riksdagen tillkännager till regering som sin mening vad som anförs i motionen om pumplagen. Man blir inte så mycket klokare när man läser det; man får gå till den motivtext som redovisas i betänkandet. Även motionen ger sken av att det är pumplagens fel att en massa mackar läggs ned.
Det är olyckligt. På s. 11 i betänkandet står det: "För många bensinstationer innebar pumplagen i stället nedläggning." Alltså: för många stationer. Det är en skillnad jämfört med "i vissa fall", som vi säger i utvärderingen. Jag vill hävda att det är en fördel om vi här i kammaren har någon ordning. För att citera en viss partiledare: Någon ordning måste det ändå vara. Vi kan inte säga: Å ena sidan är det pumplagens fel, å andra sidan är det inte pumplagens fel. Hur ska det vara? Vad är det som är orsak och verkan?
Jag tycker att vi ska bygga på den pumplagsutvärdering som finns. Det stora problemet är att regeringen inte har vidtagit åtgärder för att utvärdera lagen. Om den har varit så bristfällig som Sten Bergheden sade, varför har regeringen i så fall inte vidtagit några åtgärder? Det är den borgerliga regeringen som har genomfört åtminstone det tredje steget, kanske även det andra steget. Man hade möjligheten att stoppa det hela.