Herr talman! Jag blev uppringd av Mora Tidning som ville att jag skulle förklara den stora framgång som Lennart Sacrédeus med flera har haft i det här betänkandet. Jag måste erkänna att jag inte riktigt fattade vad det var som var den stora framgången. Och nu när jag tittar i betänkandet fattar jag fortfarande inte riktigt varför er motion anses delvis tillgodosedd. Som jag sade i mitt förra replikskifte har man i motion 259 gjort ett tillkännagivande om att höja gränsen för krav på att tillhandahålla ett förnybart bränsle, men det är inte genomfört.
Ni säger att ni förlänger den tidsperiod som utgör grunden för försäljningsbedömning till två år. Jag tror inte att det heller är genomfört. Nu är det ett år som gäller. Om man gick över gränsen förra året måste man installera förnybart bränsle. Det här med dispenser är såvitt jag förstår en helt annan sak.
Nu vill jag inte förta Lennart Sacrédeus och möjligtvis Lars Gustafssons stora glädje, men jag har lite svårt att se att det här är en enormt stor seger. Innan det tredje eller fjärde steget genomfördes skulle den nuvarande regeringen, om man hade tagit intryck av vad ni säger, haft möjlighet att vidta de korrigerande åtgärderna i verkligheten. Innan det sista steget genomfördes borde man ha beaktat vilka konsekvenser de tidigare stegen har haft. I så fall kanske man hade gått på er linje - vad vet jag? Men man var försumlig och gjorde inte någon utvärdering. Därför kommer man nu i efterhand med korrigerande uppgifter.
Jag har lite svårt att se att detta att försäljningen ska baseras på två år är detsamma som att man ska se över dispensmöjligheterna. Det är ju inte riktigt samma sak.