Herr talman! Här kan man tala om lagen som gick på pumpen i verkligheten. Det stod klart redan från början att det skulle bli konsekvenser när lagen var klar. Jag vet att alla allianspartier poängterade det, både vad gällde teknikneutralitet och de ställen som säljer mindre mängd drivmedel.
Vi visste också att det inte var i storstäderna det skulle bli problem utan i glesbygden. Jag har själv varit på en sådan bensinmack i ett samhälle strax utanför Växjö. Där är man helt beroende av att man får ha dispensen kvar. I annat fall försvinner butiken, apoteksombudet, systembolagsombudet, drivmedelsförsäljningen och turisterna som kommer till byn på sommaren. Det är alltså ingen fiktiv fråga.
Efter en lång kamp från min sida begär nu utskottet att regeringen ska se över hela frågan. Man kommer inte att titta på en specifik rad i betänkandet utan se över hur man ska göra. Så har nog även miljöministern uppfattat uppdraget.
Vi vet att man måste ligga på minst 1 500 kubik för att ha ekonomi att investera i en etanolpump. Sätter man ribban där och det inte finns möjlighet för vare sig drivmedelsleverantören eller markägaren att hämta hem det på 10-15 år blir det en utslagningseffekt av pumplagen. Den förstärker helt klart detta, och Petroleuminstitutet och många andra säger att de vet att det är så. Det är klart att inte alla nedläggningar har med rationalisering att göra.
Jag vill fråga utskottet och dem som eventuellt är emot utvärderingen: Vem ska svara för drivmedelsförsörjningen annars? Ska man köra från Karlstad till Riksgränsen för att få drivmedel? Eller ska man köra över till ett annat land för att få det?
Vi har ett ansvar för glesbygden. Här talas det om att regeringen har dragit ned på bidragen. Det är inte sant. Vi har ökat med 50 miljoner när det gäller glesbygdsservice. Där skulle det annars vara till glesbygdsmackarna.
Lokala initiativ är ganska bra, och man har lyckats få till stånd en nyetablering eller återetablering inom lagens ramar.
När man säger att det bara gäller glesbygd kan jag berätta att mellan Laholm och Halmstad finns det inte en enda bensinmack längre. Det är ingen glesbygd. Kör man från Laholm till Halmstad finns det ingen mack. Man får köra ut en mil till kusten för att tanka. Det är till och med så att Lantmännen har lagt ned pumpen till sina traktorer för att man sålde för mycket. Det är rätt häpnadsväckande att Lantmännen lägger ned pumpar. Det är klart att detta har en eftersmak som är dålig.
Ovanpå det är lagen feltänkt av den enkla anledningen att om man lyckas leverera ett drivmedel som kan användas i de gamla pumparna - vi har nyss bifallit och gett regeringen i uppdrag att se om man kan använda syntetdiesel - kan man i glesbygden använda betydligt mer koldioxidneutrala drivmedel i samma pump utan att göra någon investering. Men då har vi lagt ned möjligheten. Ni tror väl inte att någon etablerar en verksamhet för att tjäna 10 000 om året?
Lagen är ungefär som sketchen med Martin Ljung när han är glassförsäljare i öknen. Han lyckas inte sälja någon glass eftersom kunderna vill ha glass på pinnen och inte bara en glasspinne.
Man måste tänka hela vägen. Finns det ingen efterfrågan finns det ingen möjlighet att sälja. Därför är jag tacksam över att utskottet har varit så klokt att man i 13:e timmen har gett i uppdrag till miljöministern, som gett sitt godkännande, att titta på denna fråga. Man kan inte bara prata om att hela landet ska leva; man måste också kunna leva där.