Herr talman! I det här betänkandet behandlas för-
slag om Stockholmsregionens trafiklösningar som
lagts fram i tre olika propositioner och i mer än 20
motioner. Utvecklingen av framtidens transportsystem
kräver en rad åtgärder för att förbättra miljön, öka
tillgängligheten och skapa bättre förutsättningar för
tillväxt. Det gäller inte minst Stockholmsområdet med
tanke på den trafikutveckling och de miljöproblem
som finns här. Det är också ett riksintresse att lösa
Stockholmsregionens trafikproblem med tanke på den
nationella betydelse som systemen här har. För uppnå
en framtidsanpassad och hållbar trafiklösning krävs
det långsiktiga beslut som följs av att de berörda
parterna agerar gemensamt. Ett framtida transportsys-
tem för Stockholmsregionen måste vara ekonomiskt,
socialt, kulturellt och ekologiskt hållbart.
I betänkandet behandlas ett antal motionsförslag
från Kristdemokraterna om att en ny statlig förhand-
lingsman skall få i uppgift att förhandla fram en ny
bred överenskommelse för Stockholmsregionen. I en
del av inläggen här i dag skymtar samma anda fram,
att man borde vara klar med hela lösningen och veta
allt som skall göras i Stockholm de närmaste tio åren
och dessutom veta exakt hur det skall finansieras. Vi
tror inte att det är en bra lösning, även om det natur-
ligtvis är viktigt att ett nära samarbete utvecklas mel-
lan olika statliga, regionala och lokala aktörer för att
på så sätt öka samordningen vid planeringen av be-
byggelse, infrastruktur och den trafik som skall gå
där.
Erfarenheterna av den mycket bristfälliga hållbar-
heten i de trafiköverenskommelser som träffats i våra
storstadsområden gör att det finns all anledning att
tvivla på att det är lämpligt att planera för stora sam-
ordnade trafikpaket. Det är nog bättre att lösa behovet
av samordning inom ramen för det ordinarie plane-
ringssystemet. Vi har här i riksdagen så sent som förra
våren beslutat om en länsanpassad regional investe-
ringsplanering för samtliga trafikslag. Dessutom har
regeringen nyligen i sin transportpolitiska proposition
presenterat ett förslag som innebär ett vidgat sam-
hällsekonomiskt synsätt och ändrade förutsättningar
för en effektivare samordning på regional nivå. Därför
tror vi inte att en ny statlig förhandlingsman eller
detta att man måste ta hela det stora greppet är det
rätta sättet att lösa Stockholmsregionens trafik- och
miljöfrågor. Det sker nog bäst inom ramen för ordi-
narie planeringsarbete och genom att vi här, precis
som på många andra håll i landet, tar ett steg i taget
när vi utvecklar infrastruktur.
I några motioner förordas att Stockholmsregionen
skall få en ökad andel statliga anslag, få tillbaka en
del av de olika skatter och avgifter som regionens
bilister betalar in till statskassan. I motionerna fram-
förs att man i princip skall få tillbaka det man betalar
in från regionen. I inläggen här i dag låter det som att
Lennart Daléus, Elisa Abascal Reyes och Hanna Zet-
terberg snarare tycker att det går för mycket ut till
regionen.
Jag tycker att det är ett litet för enkelt sätt att reso-
nera. Enligt vår uppfattning måste drift, underhåll och
investeringar i det statliga vägnätet finansieras med
statliga medel utifrån en samhällsekonomisk grund-
syn. Fördelningen mellan olika regioner av statens
medel för trafik och infrastruktur skall främja ett
miljöanpassat och trafiksäkert transportsystem och
bidra till tillväxt och sysselsättning i alla delar av
landet.
Herr talman! Den preliminära överenskommelsen
om trafiklösningar i Stockholm 1991 följdes av ett
kompletterande beslut av de regionala parterna. Inne-
hållet i överenskommelsen redovisades i budgetpro-
positionen 1993. Det sades att utbyggnaden av trafik-
lederna, en komplett ringled runt staden, en yttre
tvärled, vissa miljö- och framkomlighetsförbättrande
åtgärder och dessutom infartsparkeringar enligt denna
överenskommelse skulle finansieras genom tullar på
biltrafiken. Sedan beslutade riksdagen 1994 att väg-
tullar skulle finansiera utbyggnaden och att regeringen
skulle återkomma till riksdagen med förslag till lag-
stiftning om vägtullar.
Sedan dess har stämningarna ändrats i Stockholms
stadshus. Det är ganska lätt att konstatera att det inte
längre finns någon blocköverskridande majoritet för
att införa ett vägtullsystem i Stockholm. Där har Lars
Björkmans partivänner ett mycket stor del av ansva-
ret. För att ett vägtullsystem skall fungera måste det
vara lätt att förstå och acceptera av den enskilda trafi-
kanten. Det system som föreslogs för Stockholmsre-
gionen hade inte en sådan utformning. Därför tillstyr-
ker vi från utskottsmajoritetens sida regeringens för-
slag, att vi inte skall införa det avgiftssystem för väg-
tullar som tidigare föreslagits.
När det sedan gäller de motionsförslag och reser-
vationer som lämnats om bilavgifter kan särskilda
miljörelaterade tätorstavgifter utgöra ett mycket ef-
fektivt sätt att styra trafiken i framtiden. Jag är per-
sonligen helt övertygad om att vi i framtiden kommer
att ha ett system som betydligt mer baseras på trafi-
kavgifter och mindre på den typ av skatter som vi har
för vägtrafik i dag. Jag tror att det är en nödvändig
utveckling.
I många andra länder anser man också att ett väl
fungerande och miljömässigt hållbart trafiksystem i
större stadsområden förutsätter någon form av av-
giftssystem. Därför behöver den tekniska utveckling-
en av avgiftssystem stödjas.
Det pågår ett arbete inom Regeringskansliet för att
skapa det regelverk som behövs för att möjliggöra att
särskilda vägavgiftssystem införs. För att klara pris-
sättningsproblemen i tätorterna fordras lokalt anpas-
sade lösningar. Det kan aldrig vara så att staten skall
kunna tvinga på en region ett system med trafikavgif-
ter, utan det måste hela tiden skötas i samspel med
regionen.
Det är åter lätt att konstatera att det inte hittills
inte gått att få någon blocköverskridande majoritet för
att införa ett avgiftssystem för biltrafik i Stockholms
innerstad och för den delen inte heller någon annan
form av regional finansiering. Därför finns det i
dagsläget inga förutsättningar att införa ett system
med miljöstyrande avgifter. Därför anser vi att vi
måste avvakta resultatet av det pågående utrednings-
arbetet. Min förhoppning är att vi kommer fram till ett
bra resultat, men i dag går det alltså inte.
Herr talman! Det är angeläget att Stockholmsregi-
onens trafiksystem blir långsiktigt hållbart. Därför är
det positivt att regeringen lägger fram ett förslag som
innebär att vissa betydelsefulla åtgärder kan genomfö-
ras utan ytterligare förseningar - vi har haft alldeles
tillräckligt med förseningar på det här området. Med
den överenskommelse som staten träffat med Stock-
holms läns landsting och Stockholms stad har alltså
regional förankring uppnåtts samtidigt som den fort-
satta trafikutbyggnaden kan samfinansieras. Uppgö-
relsen innebär att Södra länken genomförs och finan-
sieras gemensamt av Stockholms stad och staten.
Genom utbyggnaden av Södra länken skapas en väl
fungerande trafiklösning samtidigt som dagens besvä-
rande miljöproblem kan begränsas, inte lösas men väl
begränsas. Dessutom skapas utrymme för fortsatt
samhällsbyggande där vägen går fram.
Det är också angeläget att järnvägens kapacitet
förstärks genom att ett ytterligare dubbelspår byggs
mellan Årsta och Stockholm södra. Därigenom kan de
omfattande investeringar som genomförts och som
pågår i landets järnvägssystem utnyttjas på ett bra
sätt. För Årstabron innebär överenskommelsen att
järnvägens kapacitet förstärks genom att sträckan
Årstabergsvägen-Stockholm södra byggs ut i fyra
spår inklusive en ny dubbelspårig järnväg över År-
staviken och en ny pendeltågsstation vid Årstaberg.
Projektet samfinansieras mellan staten och Stock-
holms läns landsting så att Landstinget bidrar med
800 miljoner kronor och Banverket med resterande
medel, 100 miljoner kronor.
Herr talman! Utskottet delar regeringens bedöm-
ning att med hänvisning till att Dennisöverenskom-
melsen inte längre gäller bör de statliga garantiramar
som tidigare medgetts begränsas. Därför bör riksda-
gen bemyndiga regeringen att begränsa Riksgäldskon-
torets rätt att teckna statlig borgen för vissa väginves-
teringar i Stockholms län.
Herr talman! Det är angeläget att de kollektivtra-
fiksatsningar som Dennisöverenskommelsen innebar
kan genomföras med en anpassning till de förändrade
förutsättningarna. Därför bör tidigare utlovade medel
till kollektivtrafikens utbyggnad i Stockholmsregio-
nen kunna utbetalas till Stockholms läns landsting i
enlighet med principerna i den tidigare Dennisöver-
enskommelsen - och detta trots att de vägprojekt som
ingick i överenskommelsen nu inte kommer till utfö-
rande.
Det bör också vara möjligt för Stockholms läns
landsting att få använda statsbidraget för tunnel-
baneutbyggnad mellan Hjulsta och Barkarby och
snabbspårvägen mellan Årsta och Älvsjö för att delfi-
nansiera järnvägsprojektet Årstabron. Järnvägen har
en väldigt viktig roll att spela i utvecklingen av ett
långsiktigt hållbart transportsystem. Därför är det
angeläget att de omfattande investeringar som genom-
förs och som pågår i landets spårsystem till fullo kan
utnyttjas.
Mot den bakgrunden är det positivt att en över-
enskommelse träffas om en samfinansierad lösning
för att bygga ut järnvägens kapacitet söder om Stock-
holm. Det innebär att kapaciteten snabbt kan öka i
järnvägssystemet samtidigt som handlingsfrihet ges
när det gäller att hitta en lämplig lösning för att ytter-
ligare öka kapaciteten för järnvägstrafiken genom
centrala Stockholm.
En lösning med en utbyggnad av ett tredje spår i
ytläge vid Riddarholmen i kombination med vägtun-
nel som ersätter Centralbron kan väsentligt förbättra
miljön i centrala Stockholm. En sådan lösning gör
också att de kulturhistoriska värdena i området blir
mer tillgängliga, samtidigt som trafikkapaciteten över
Mälaren utökas. Därför är det väldigt bra att staten
och Stockholms stad i den överenskommelse som har
träffats om bl.a. finansiering av Årstabron och Södra
länken gemensamt har uttalat att man är överens om
att ett tredje spår förutsätter en helhetslösning innebä-
rande att Centralbron ersätts med en biltunnel.
Vi utgår ifrån att regeringen och berörda parter
aktivt och skyndsamt kommer att pröva hur den fort-
satta utbyggnaden av järnvägens kapacitet bör ske och
också pröva frågan om ifall Centralbron skall ersättas
med en tunnel.
Herr talman! Riksdagen har tidigare beslutat att
drift och underhåll av de nya lederna i Stockholmsre-
gionen skall finansieras regionalt. Med tanke på den
omfattande finansieringsbörda som regionen nu tar på
sig föreslås att drift och underhåll av de nya vägarna i
stället skall bekostas genom ordinarie anslag för drift
och underhåll av statliga vägar. Därmed uppstår också
en överensstämmelse med vad som gäller för statliga
vägar i landet i övrigt.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande och avslag på
samtliga reservationer.