Herr talman! Vi är alla -- även Lars Bäckström --
medvetna om att den effektivisering,
produktivitetsökning, som har skett i efterhand
hade varit precis lika möjlig i slutet av 80-talet och
de första åren på 90-talet om investeringarna hade
gjorts i Sverige. Då hade inte flaskhalsarna och
överhettningen uppstått. Det finns, Lars
Bäckström, helt uppenbart ett samband med att det
inte blev denna produktivitetsutveckling, vilket
berodde på att investeringarna och tillväxten i
näringslivet uteblev.
Det går att skylla på en del andra saker. Det fanns
orimliga krav på löneökningar osv. De utgjorde
också en hämsko i utvecklingen. Hade vi haft dessa
arbetstillfällen i Sverige -- som vi medverkade till
att skapa i utlandet -- hade vi inte haft någon
sysselsättningskris i dag, Lars Bäckström. Jag tror
att vi skall vara överens om dessa enkla fakta.
Jag har mycket klart erkänt att i det korta
perspektivet kan de åtgärder vi har medverkat till
upplevas som orättvisa.
Jag tror att vi som riksdagsmän måste ha den
moralen. Vi har fått förtroendet på uppdrag av
svenska folket att försöka titta runt hörnet och se
vad detta kan ge på sikt. Bara för att komma åt
varandra får vi inte försöka dölja eller ge
missledande information. Vi måste tala om att
detta kortsiktigt innebär vissa mindre rättvisa
effekter, men att vi på sikt tror på effekterna.
Verkligheten må sedan utvisa om vi har rätt.