Fru talman! Jag vill fortsätta att fråga Majléne
Westerlund Panke om högskolan och huvudmanna-
skapet.
I replikskiftena har det handlat om målet att förse
arbetslivet med kompetent personal. Det är givetvis
väldigt viktigt. Det har också handlat om att man skall
undvika att lägga huvudmannaskapet på högskolan,
med motiveringen att näringslivet är skeptiskt mot
akademiskt utbildad personal. Men är det verkligen
så? Har vi något belägg för att det förhåller sig så? I
andra sammanhang skriker näringslivet efter just
akademiskt utbildad personal. Man vill ha fler civilin-
genjörer och disputerade människor.
Men var kommer studenten in? Utbildning kan
man ju inte bara skapa för avnämarna av olika slag.
Det viktiga är att vi sätter studenten i centrum.
Det är det som oroar mig när det gäller huvud-
mannaskapet. Den studerandes möjlighet till demo-
kratiskt inflytande över sin utbildning försvåras i den
mångfasetterade, eller vildvuxna, buketten, som vi vet
väldigt lite om. Men det skulle underlätta om studen-
terna tillhörde en högskolekultur.
Andreas Carlberg talade om tillgodoräknandet.
Det är oerhört viktigt, liksom ekvivalensen när man
ser på utbildningar internationellt. Var kommer den
här utbildningen in? Hur kommer den att förhålla sig
till andra utbildningar?
Det är fråga om studentens rättssäkerhet. Studen-
ter måste få kräva en viss kontinuitet och förutsägbar-
het när de går in i en så stor satsning som flera års
studier innebär.