Fru talman! Vänsterpartiet delar många av de upp-
fattningar som regeringen ger uttryck för i propositio-
nen. Vi tycker att det är bra att man under året inleder
en försöksverksamhet med den kvalificerade efter-
gymnasiala utbildningen.
Det sägs i propositionen att utbildningen skall stå
organisatoriskt fri från andra befintliga system. Det är
här som vi är tveksamma till propositionen och betän-
kandet. Frågan om huvudmannaskap lämnas alltså
helt öppen. Visserligen ligger det förmodligen i en
försöksverksamhets karaktär att inte allting är reglerat
från början, men även i en försöksverksamhet måste
de studerandes intressen och behov sättas i främsta
rummet. Det är den uppfattningen som ligger till
grund för våra förslag. Vi tror att om de presumtiva
studenterna skall lägga ner energi på studier och ock-
så acceptera de ekonomiska åtaganden som två års
heltidsstudier med studiemedel faktiskt innebär, måste
de kunna garanteras ett visst mått av kontinuitet. Stu-
dierna måste kunna ses som ett led för ett livslångt
lärande, där inga återvändsgränder finns.
Det har tagit decennier av politiskt arbete att
komma bort från parallellsystem inom den grundläg-
gande utbildningen. Det är först nu som vi kan tala
om en integrerad gymnasieskola med samma struktur
och tidsomfattning för alla ungdomar. Varför då ska-
pa avskärmade parallella system inom den högre
utbildningen? Det finns risk för att det sammanhållna
svenska systemet för universitets- och högskoleut-
bildning delas in i A- och B-lag om man gör på det
sättet.
Vårt mål är i stället att utveckla högskolan, bredda
rekryteringen så att även andra erfarenheter än formell
gymnasieutbildning ger behörighet. Vi vill också
stärka forskningsanknytningen. Vi vill vidga det ve-
tenskapliga tänkandet i utbildningar som tidigare
faktiskt legat utanför universitet- och högskolesyste-
met. Vi kan inte se ett motsatsförhållande mellan
forskaranknytning och arbetslivsanknytning. Arbetet
däremot för att stärka relationerna mellan utbildning,
forskning och arbetsliv måste intensifieras. Men vi
tror att det sker bäst inom högskolans ram. Vi har
också sagt att vi gärna ser ett öppet system där flera
parter samarbetar, men vi anser att universitet och
högskolor bör vara anordnare och huvudman för den
eftergymnasiala kvalificerade yrkesutbildningen.
Jag tror också att integrering av den nya yrkesut-
bildningen i högskolan kan ha positiv effekt då det
gäller att motverka social snedrekrytering till högre
studier. Den nya yrkesutbildningens poängterade och
starka koppling till arbetslivet kan också innebära att
man får nya kunskaper och erfarenheter som kan
befrukta även andra delar inom högskolan.
I utredningen Yrkeshögskolan - Kvalificerad ef-
tergymnasial utbildning, som Ulf Melin refererade
till, ges det på något sätt sken av att högskolan är
skild från arbetslivet. Det tycker jag är en väldigt
orättvis bild. Jag har upplevt på nära håll att det hänt
väldigt mycket i kontakterna mellan högskola och
arbetsliv, och det händer väldigt mycket spännande.
Jag tror att det särskilt gäller de mindre och medelsto-
ra högskolorna.
Jag vill nämna något som jag inte riktigt förstår i
kds-motionen. Där skriver man att vägledande för den
nya utbildningen skall vara ett "arbetslivets erfaren-
hetsbaserat förhållningssätt" snarare än
"universitetens kunskapsbaserade". Det här kanske
Inger Davidson kan förklara för mig, för jag förstår
det inte riktigt. Det där känns som en förlegad kun-
skapssyn. För oss är det viktigt att den nya yrkesut-
bildningen vilar på samma vetenskapliga grund som
annan grundutbildning på universitet och högskola. Vi
tror att det är fullt möjligt. Arbetslivet är nämligen
inte alltid en enhetlig och pedagogiskt genomarbetad
miljö. Det finns sammanhang där arbetslivet t.o.m.
kan fungera konserverande för en utbildning som är
yrkesinriktad.
Tillämpning av känd kunskap blir ibland tillämp-
ning av förgången kunskap. Vad som behövs är en
dynamik och en växelverkan mellan högskola, forsk-
ning och arbetsliv. För mig är det naturligt att all
yrkesutbildning präglas av en realistisk anknytning till
den kommande yrkesverksamheten. Det är en stor
fördel om kunskaper också kan inhämtas ute på ar-
betsplatserna. Det skulle t.ex. civilingenjörsutbild-
ningen vinna väldigt mycket på.
Vi delar regeringens uppfattning om lärande i ar-
bete och den lärande organisationen, det vill jag slå
fast. Men för att detta skall fungera tror vi att det är
oerhört viktigt att handledarna ute på arbetsplatserna
är kompetenta. De har alltså en nyckelposition för att
detta skall lyckas. Det är också viktigt att handledarna
har den teoretiska bakgrund som krävs för att kunna
göra dessa kopplingar mellan teori och praktik. An-
nars tror vi inte att utbildningsmomentet blir tillräck-
ligt starkt för den tredjedel av tiden som skall vara
arbetsplatsförlagd. Därför är det viktigt att man utbil-
dar handledarna och att denna utbildning startar så
snart som möjligt, helst redan i initialskedet.
Det är klart att arbetslivsintegreringen kan gå
mycket bra på de stora företagen som redan har väl
fungerande utbildningsavdelningar och personalav-
delningar. Men vi tycker också att det av många skäl
är viktigt att även mindre och medelstora företag
bereds möjlighet att delta i denna försöksverksamhet.
Det är dessa som på något sätt har haft svårast att
närma sig forskningen och svårast att inse vikten av
en ökad kompetens.
Jag vill återigen markera att för oss är det studen-
ternas intressen och behov som skall stå i centrum. Vi
är därför starkt skeptiska till företagsanpassade ut-
bildningar som ger en mycket smal kompetens och
som i praktiken kan fungera som en transferering av
statliga medel till något slags intern personalutbild-
ning. Utbildningen måste ge en så pass bred och ock-
så likvärdig kompetens att den går att applicera på
flera arbetsplatser och att den också utgör en grund
för vidare studier både här hemma och utomlands.
Det är därför viktigt med tillgodoräknandet av po-
äng så att studenternas rörlighet inte hindras. Denna
och många andra viktiga frågor måste lösas, om nu
den föreslagna yrkesutbildningens struktur blir så lös
som den faktiskt har skisserats i propositionen. Man
ställer sig många frågor som man inte får svar på.
Likaså måste rättigheten att anföra besvär som
andra studenter har inom högskolan gälla även dessa
studenter inom den kvalificerade eftergymnasiala
yrkesutbildningen. Det är viktigt att studenternas
rättssäkerhet skyddas och också att de får inflytande
över den nya utbildningen. Vi tycker därför att det
borde vara naturligt att det finns studeranderepresen-
tation även i den centrala kommitté som skall förbe-
reda och leda försöksverksamheten.
Flera av de problem som jag här har räknat upp
löses naturligt. Studenterna även inom den här nya
yrkesutbildningen kommer att tillhöra en högskolekul-
tur med en fungerande studentkår och en stimulerande
social miljö.
När vi får förslag från regeringen försöker vi alltid
att fundera över dem utifrån ett jämställdhetsperspek-
tiv. Det är vi säkert inte ensamma om, men vi har
alltid den ambitionen. Så har vi gjort även i det här
fallet. Vi vet ju alla att val av utbildning följer ett
könsrollsbundet mönster. De program på gymnasie-
skolan som i varje fall för mig förefaller vara mest
naturliga som förberedelse för studier inom flera av
de områden som anges i propositionen är starkt man-
ligt dominerade. Därför anser vi att den kommitté som
skall leda detta arbete också borde få i uppdrag att
närmare se på förutsättningarna för både män och
kvinnor att delta i den nya yrkesutbildningen. Vi vet
ju att arbetslösheten framöver i mycket stor utsträck-
ning kommer att drabba kvinnorna.
Till sist några ord om kommittén och dess ansvar-
sområden. Kommittén kommer att få rätt att fatta
beslut inom en rad områden. Det är alltså fråga om
väldigt stora och vittgående befogenheter. Men trots
detta framgår det inte av propositionen hur kommittén
skall vara sammansatt eller vilka intressen som den
skall företräda. Det är litet märkligt.
Vi tycker också att det är principiellt tveksamt om
kommittén skall utvärdera den verksamhet som man
är stadd att planera och leda. Vi skulle helst se att
någon annan gjorde det, och vi har föreslagit att detta
skall överlåtas till en parlamentariskt sammansatt
grupp.
Med det anförda vill jag yrka bifall till reservation
nr 4 som gäller den grundläggande tveksamhet som vi
har mot den här propositionen, nämligen när det gäl-
ler utbildningsanordnare och huvudmannaskapet. Jag
ställer mig givetvis bakom även övriga reservationer
som vi har avgett själva och även tillsammans med
kds och Centern, vilka också är följder av detta.