Fru talman! Regeringens proposition om kvalifice-
rad yrkesutbildning berör direkt tre av Sveriges för
närvarande största problem, arbetslösheten, det
svenska utbildningsväsendet och den framtida ar-
betsmarknaden. Naturligtvis är bra yrkesutbildning en
av de nycklar som skall öppna dörren till en framtid
med låg arbetslöshet, ökad kompetens och en funge-
rande arbetsmarknad.
Tyvärr har svensk yrkesutbildning i dag mycket
stora brister. Försämringarna av yrkesutbildningen i
Sverige har skett successivt under en längre tid och
kulminerat under den förra mandatperioden. Orsaker-
na till försämringarna är många.
Till att börja med har man haft en övertro på för-
delarna med forskningsanknytning av yrkesutbild-
ningar. Den har lett till att många tidigare icke-
akademiska utbildningar förlagts till universitet och
högskolor.
Lärarutbildningen är ett välkänt exempel. De
gamla lärarutbildningarna vid seminarier och lärar-
högskolor var förlagda till särskilda yrkesskolor i
direkt anknytning till skolverksamhet och med lärare
som hade lång egen erfarenhet av arbetet i skolan.
Utbildningen skedde i nära nog daglig kontakt med
den verkliga skolmiljön. I dag ligger många lärarut-
bildningar vid universitet eller högskolor med under-
visningen splittrad mellan olika vetenskapliga institu-
tioner, universitetslärare och forskare som lärare, ofta
med ringa erfarenhet av skolans verklighet.
En annan företeelse som bidragit till yrkesutbild-
ningens försämring är att det finns en tydlig benägen-
het att överdriva betydelsen av förändringarna i det
moderna samhället. Vi tappar medvetenheten om allt
det som ändå består och som är sig ganska likt. Man
hör ofta - så också i den aktuella propositionen och i
den bakomliggande utredningen - att yrkesutbildning
nu för tiden inte går att planera i fasta former därför
att utvecklingen går så snabbt. Man vet inte ens om
yrket finns kvar när man har kommit igenom utbild-
ningen, hör man ibland planerare säga.
Visst har tågförare, expediter, lärare, sjuksköter-
skor, kockar, metallarbetare, målare osv. sett sin yr-
kesverksamhet förändras. Men det är också slående
hur traditionsbunden utvecklingen ändå är. Nya tek-
niska inslag, nya material, delvis nya arbetsmiljöer
ändrar inte så mycket på yrkeskaraktären, yrkets mål
och etik eller funktion i samhället.
Övertron på teknifiering och storskalighet som en
nödvändighet för att klara den ekonomiska tillväxten
är en annan sida av den litet överdrivna synen på
förändringstakten. Som ett resultat av detta ser vi nu
inom en rad yrken ett behov av att återta viktiga mo-
ment som håller på att går förlorade och som rationa-
liseras bort. Behovet av den personliga omvårdnaden,
den individuella undervisningen, den personliga ser-
vicen i dagligvaruhandeln, hantverkarens skicklighet
vid reparationer och vid återanvändning, tjänsteman-
nens personliga ansvarstagande osv. har blivit allt
tydligare. Teknik och automatisering har brett ut sig
på ett sätt som inte sällan leder till minskad livskvali-
tet. Rationaliseringar får inte utvärderas endast i ett
snävt företagsekonomiskt perspektiv.
Visst är det bra med storskalighet på rätt plats,
men vi måste lämna ökat utrymme för småskalighet,
individuellt ansvarstagande och personligt engage-
mang. Mycket talar för att den gamla fina tradition
som Sverige haft inom yrkesutbildningen bör åter-
upplivas.
Fru talman! Det råder alltså, om inte kaos så i alla
fall en stor oordning och allvarliga kvalitetsbrister i
svensk yrkesutbildning i dag. Det är därför anmärk-
ningsvärt att vi inte har fått en utredning av vilka
behov av olika yrkesutbildningar som föreligger och
en analys av yrkenas olika krav på utbildning. Vilka
yrken är det som borde ha sin utbildning förlagd till
separata yrkeshögskolor med praktikmöjligheter,
vilka är det som kräver samverkan mellan teoretisk
kursgivning och arbete ute på företag och vilka är det
som är lämpliga att placeras på universitet och hög-
skolor?
En analys av vilka behov yrkesutbildningarna har
borde göras så att vi får en möjlighet till optimal pla-
nering. Man kunde ha förväntat sig att den utredning
som ligger bakom regeringens förslag här i dag hade
gjort detta. Men det finns alltså inte någon sådan.
Miljöpartiet föreslår att regeringen tillsätter en sådan
utredning.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 15 vad
gäller mom. 13, där det förslaget finns.
I dag har universitet, högskolor, komvux och folk-
högskolor påbörjat arbetet med att få fram bättre
yrkesutbildningar i samverkan med näringslivet, det
privata såväl som det offentliga. Inte minst de unga
regionala högskolorna var ju tänkta som stimulans för
regionens näringsliv. Det var ju, vid sidan av den rena
kunskapsförmedlingen, ett av huvudargumenten för
att de här högskolorna infördes. Högskoleverket och
Skolverket ligger i startgroparna och har just börjat
utveckla en viss kompetens på det här området.
Därför är det svårbegripligt att regeringen nu pla-
nerar att sidsteppa det som just påbörjats och föreslår
en helt ny separat organisation för en försöksverk-
samhet. Vem som helst skall kunna starta den nya
utbildningen inom ett yrkesområde som inte alls be-
höver vara preciserat. Det som krävs är att ett företag
kan fås att ställa upp med en tredjedel av utbildnings-
tiden. Arbetet skall ledas av en ännu inte tillsatt, eller
kanske just tillsatt, kommitté. Det skall startas redan
till hösten.
Det handlar om en treårig försöksperiod med två-
åriga utbildningar. Vore det inte bättre att låta Hög-
skoleverket i samverkan med Skolverket få utveckla
sin kompetens inom området och att försöken läggs ut
där arbetet redan är påbörjat? Ur företagarsynpunkt är
det dessutom säker betydligt mer lockande att satsa på
en utbildning och en samverkan med en part som är
något mer framåtsyftande än en treårskommitté.
Det bör dock också sägas att idén med en försöks-
verksamhet med en delvis arbetsplatsförlagd utbild-
ning är bra. Vi välkomnar den. Men det stora proble-
met är att regeringen inte har något grepp om yrkes-
utbildningen i stort. Man får nästan intrycket av att
någon på departementet har drivit fram den här lilla
förslaget av ren otålighet i väntan på att något skall
hända. Vi är många som väntar på ett bättre förslag,
men vi får väl glädja oss åt det lilla så länge.
Miljöpartiet föreslår att försöksverksamheten ge-
nomförs, men läggs på högskolor, universitet och
andra utbildningsanstalter med redan pågående yr-
kesutbildningar samt att det övergripande ansvaret för
försöksverksamheten läggs på Högskoleverket och
Skolverket gemensamt.
Avvägningen med att en tredjedel av utbildningen
skall vara arbetsplatsförlagd är bra, liksom de allmän-
na direktiven för utbildningen. Däremot vill vi föreslå
att en fristående kommitté skall få ansvaret för upp-
följningen och utvärderingen av försöket. Jag yrkar
bifall till reservation 5 vad gäller mom. 2 samt till
reservation 11 mom. 7.