Fru talman! När jag lyssnade på Majléne Wester-
lund Pankes inledning kom jag att tänka på när jag
jobbade som lärare och den nya läroplanen Lgr 80
kom. Då kallade vi inledningen för poesidelen. Där
fanns de högtsvävande, diffusa och vackra orden som
vi som lärare tyckte att vi hade ganska litet glädje av i
den praktiska verkligheten. Den kräver dessvärre litet
mer. Det är vackert med visioner. Men jag tyckte att
jag saknade en del.
Den högskola vi har i dag är oerhört teoretisk. Det
är bra för väldigt många, men inte för alla. En yrkes-
högskola med en annan ansats där den kunskap som
genereras i produktionen är en viktig del av den kun-
skap som studenterna skall tillgodogöra sig, och där
kunskap och färdigheter som man fått genom arbete i
produktionen skall kunna vara en utgångspunkt för de
teoretiska studier som man sedan går vidare till,
skulle kunna locka helt nya grupper till högskolan.
Nu talas det mycket om att en sådan här yrkeshög-
skola skulle kunna bli en "B-högskola"; man är rädd
för det. Jag tror att en yrkeshögskola med arbets-
livsanknkytning tvärtom skulle kunna konkurrera ut
vissa i dag existerande högskolor. Jag tror att den
risken är överhängande, även om jag inte ser det som
en risk.
Jag vill fråga Majléne Westerlund Panke vad det
är i den här modellen som är så avskräckande att man
inte ens vill fundera på den i en försöksverksamhet.