Fru talman! Jag tycker att det rätt tydligt framgår
att högskolorna kommer att ha en central plats i den
här försöksverksamheten. De har avsetts vara en tung
bit i det hela. Jag skulle ändå vilja fråga Majléne
Westerlund Panke om fortsättningen av det här.
Det här lilla försöket kan onekligen inte lösa det
hela. Vi kan inte avvakta utfallet av detta försök innan
en planering görs, och yrkesutbildningarna måste
kunna spaltas upp efter behov av olika slag. En del
yrkesutbildningar kräver specialutbildning med prak-
tik under hela utbildningen. Andra är kombinationer
av kurser, kanske på ett universitet. En tredje modell
ser ut ungefär som den försöksverksamhet som är
skisserad.
Den ena frågan är alltså hur denna planering
kommer att ske. Den andra frågan gäller, helt kort, en
utveckling av näringslivets och högskolans förmåga
att börja ta ansvar för yrkesutbildningarna. Jag skulle
vilja fråga hur detta kan kopplas till den problematik
som vi har på gymnasiet. Vi står där med problemet
arbetsplatsförlagd utbildning, i vilken näringslivet inte
har kommit i gång.
Det gäller här en förstärkning av den processen,
och jag tycker att det skulle vara spännande att höra
litet grand om hur en koppling här kan ske. Jag tror
att detta är något som kan öppna samarbetet mellan
utbildning och näringsliv.