Herr talman! Flyktingbarn och gömda barn är na-
turligtvis ett mycket allvarligt problem som också har
diskuterats många gånger här i kammaren, i utskott
och i utredningen.
Vem är det som har ansvaret för barnen, Elisa
Abascal Reyes, om det inte är föräldrarna? Våra
myndigheter prövar asylansökningarna. Många barn-
familjer får stanna. Men alla har inte asylskäl. De får
avslag på sin ansökan och skall då lämna landet.
I stället för att följa fattade beslut går de under
jorden. De gömmer sig. Det måste man väl ändå säga
är det val - om man nu kan kalla det för val - som
föräldrarna gör. De går under jorden med sina barn,
kanske med hjälp av andra människor som gömmer
barnen.
Detta är naturligtvis fruktansvärt jobbigt både för
föräldrarna och för barnen. Barnen far illa. Många far
så illa både fysiskt och psykiskt att de sedan får stan-
na i landet, inte för att de har asylskäl utan för att de
har humanitära skäl. De är sjuka.
Det tycker jag inte att man kan lasta svenska
myndigheter för. Det är föräldrarna som har valt att
göra detta och då också utsätta sina barn för dessa
risker. Många gör det - det skall man inte sticka un-
der stol med - därför att de räknar med att de skall få
stanna i Sverige.
Man kan ju inte utfärda något slags allmän am-
nesti för de barnfamiljer som är gömda. De signaler
som vi skickar ut skulle då bli: Kom hit. Stanna. Göm
dig. Utsätt dig själv och dina barn för lidanden. Men
resultatet blir att du få stanna i Sverige.