Herr talman! När riksdagen antagit detta betän-
kande kommer vi att ha tagit ett stort steg mot det
hållbara Sverige. Om några år, när alla delar i det här
betänkandet har fallit på plats, kommer det att vara
slut med påspädningen av alla läckande soptippar och
slut på långa smärtsamma processer för att leta upp
nya platser att etablera soptippar på för att deponera
det som vi under lång tid tyckt vara värdelöst. Vi
kommer inte längre att betrakta det som en gång är
använt som uttjänt. Det är i stället en ny råvara för
nya produkter, bränsle eller näringsämnen för nya
växter.
Nu kommer inte allt detta positiva att hända med
en gång. Det kommer att ta ett antal år. Men vi fattar
nu beslut om en rad instrument som gör det möjligt att
komma närmare målet, ett hållbart Sverige. Och visst
kan jag dela uppfattningen att det vi nu diskuterar är
ett teoretiskt resonemang. Det kan inte vara på något
annat sätt. Måhända är det därför som vi har den
debatt vi har. Vi har inte någon längre erfarenhet att
luta oss tillbaka mot.
Betänkandet handlar om flera lagändringar med
bemyndigande till regeringen att fatta beslut genom
att utfärda förordningar. Det är naturligt när vi har ett
sådant här problem framför oss, när vi skall forma
denna framtid, att det måste vara på det sättet för att
vi skall nå bästa möjliga resultat. Just det här har
orsakat en del reservationer till utskottets betänkande.
Flera vill att riksdagen skall lagstifta direkt och andra
vill att regeringen skall återkomma med andra lös-
ningar. Sammanlagt finns det 14 reservationer, men
ingen vill direkt motverka inriktningen på regeringens
proposition.
På ett område föreslås ett nytt producentansvar.
Det handlar om uttjänta elektroniska produkter. I
dessa finns en mängd material som kan återvinnas och
återanvändas. Detta skall ske under ordnade former
och genom certifierade företag. Hur detaljerna i före-
skrifterna skall se ut får regeringen meddela genom
förordningar.
Med detta förslag får också regeringen möjlighet
att meddela förbud mot deponering och förbränning
av elektronikavfall som inte demonterats av en god-
känd demonterare eller, Tuve Skånberg - han gick -
förbehandlats med andra miljömässigt godtagbara
metoder.
Det kommer att innebära att vi här i riksdagen
lägger ramarna för ett fortsatt arbete för att ta hand
om de ökande mängderna av uttjänta elektroniska
produkter. Vi kan inte från riksdagens talarstol se alla
lösningar och problem som kan dyka upp i utform-
ningen av detta producentansvar. Självfallet skall
producenter och importörer av elektroniska produkter
vara med när detaljerna skall utformas. Det gäller
också dem som skall behandla det uppkomna skrotet.
Vi får då ett system som alla aktörer känner ansvar
för, och av erfarenhet vet vi att det kommer att funge-
ra mycket bättre än enbart en detaljerad lagstyrning.
Majoriteten föreslår att producentansvaret skall
vara kollektivt. Då blir det också konkurrensneutralt
och ingen frestas att hitta kryphål för att få egna för-
delar genom att inte ta sitt ansvar.
Det är inte annorlunda på det här området än när
det gäller producentansvaret för papper. När vi sorte-
rar papper i dag tror jag inte det är någon som under-
söker vem som har tillverkat just det papperet, den
tidskriften eller tidningen.
Herr talman! Vid rivning av byggnader uppkom-
mer mycket avfall. En del av detta är farliga ämnen
som behöver hanteras på ett miljömässigt säkert sätt.
Därför föreslås en ändring i plan- och bygglagen, så
att även rivning av en del byggnader kommer att om-
fattas av kravet på rivningsplan. När det gäller att ta
hand om byggnads- och rivningsavfall har byggbran-
schen tagit initiativ till att ta hand om den stora av-
fallsmängd som uppstår. Det är ett lovvärt initiativ,
och både regeringen och utskottet gör den bedöm-
ningen att byggbranschen får fortsätta med sitt initia-
tiv att arbeta vidare med kretsloppsfrågorna. Vi kan se
att byggbranschen har bildat ett kretsloppsråd som
skall samordna alla aktörernas kontakter med olika
myndigheter. Man har också formulerat ett åtagande
för branschen.
En annan del som kommer att få stor betydelse för
att minska volymerna på våra soptippar är att rege-
ringen ges möjlighet att utfärda förbud mot depone-
ring av brännbart avfall från år 2002.
Vi har i dag en stor miljöbelastning från våra de-
poneringsanläggningar. Lakvatten kommer under lång
tid att innehålla rester av giftiga metaller, näringsäm-
nen m.m. Tipparna är också den tredje största ut-
släppskällan av metangas, en av de s.k. växthusgaser-
na.
I miljöbalken kommer vi att få förslag till riksda-
gen om möjligheter för regeringen att utfärda före-
skrifter för deponeringsanläggningar.
För att minska miljöbelastningen från depone-
ringsanläggningarna och öka återvinningen anser nu
utskottsmajoriteten att man kan ge regeringen möjlig-
het att från 2005 införa ett generellt förbud mot depo-
nering av organiskt avfall. Under tiden har nu aktö-
rerna möjlighet att utveckla nya återvinningsmetoder
eller att förfina dem som redan finns. Vi får lov att
återkomma till denna fråga i miljöbalken om vilka
krav som skall ställas på dessa metoder.
En viktig länk i systemet för att kvalitetssäkra
hanteringen av avfall är transportörerna. De har upp-
giften att se till att avfallet, oavsett hur det ser ut,
kommer till rätt plats och att det inte är blandat med
annat avfall. Då behövs det kunskap om det gods som
transporteras för att inga olyckor skall ske. För att
klara denna kvalitetssäkring anser majoriteten i ut-
skottet att regeringen skall kunna utfärda föreskrifter
om att det fordras tillstånd för att transportera just
detta avfall. Sådana tillstånd kan utfärdas av länssty-
relserna. Det är också viktigt att transportörerna vet
vad det är för avfall som skall transporteras, och där-
för skall den som lämnar avfall till transport också
lämna uppgifter om det avfall som skall transporteras.
Detta blir än viktigare efter år 2000, då andra än
kommunerna får möjlighet att hantera och omhänderta
avfall som inte är hushållsavfall och som inte är be-
traktat som farligt avfall.
Som jag tidigare nämnde finns det 14 reservatio-
ner fogade till betänkandet. Flera av dem handlar om
att vi nu skall besluta om åtgärder som är under ut-
redning eller som bereds. Vi kommer så småningom
att få dessa på riksdagens bord.
Lennart Daléus och Centerpartiet yrkar i en eller
två av reservationerna på avslag på regeringens för-
slag. Jag har viss förståelse för att Lennart Daléus
tycker att det hjul som ni i kretsloppsdelegationen har
uppfunnit skulle snurra bättre än regeringens hjul.
Men jag tycker att vårt hjul är bättre. Vi har satt
ett nav, ett kullager, på det, och det kullagret utgörs
av att vi skall utforma de här reglerna tillsammans
med aktörerna på marknaden. Som jag tidigare nämn-
de finns det betydligt större förutsättningar för att det
skall kunna fungera bra. Jag delar den uppfattning
som har nämnts tidigare om att det definitivt inte finns
några andra ambitioner vare sig från regeringen eller
från den socialdemokratiska delen av utskottsgruppen
än att det här skall fungera.
Det vi har delade meningar om här i kammaren är
instrumentet för att nå dit. Jag tror att det instrument
som majoriteten föreslår har bättre förutsättningar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets betän-
kande och avslag på samtliga reservationer.