Herr talman! Jordbruksutskottets betänkande be-
handlar regeringens proposition angående hanteringen
av uttjänta varor i ett ekologiskt perspektiv. Vi krist-
demokrater har tyckt att huvuddragen i förslaget har
varit bra. Vi känner igen en hel del från den motion vi
själva lade fram om elektronikåtervinning under riks-
dagsåret 1994/95, t.ex. deponiförbudet och certifie-
ringen av återvinningsföretag.
Enligt vår mening är det dock av största vikt att
man formulerar lagar och föreskrifter på ett sådant
sätt att man uppnår målen utan att i onödan låsa med-
len. I regeringens proposition beskrivs demontering
som den enda metoden för omhändertagande av elek-
tronikavfall. I verkligheten vet vi att detta är en av
flera möjliga återvinningsmetoder. Det är därför med
stor tillfredsställelse som jag nu kan konstatera att
utskottet på denna punkt tillstyrker vårt motionsför-
slag om begreppet förbehandling.
Detta leder nu till att lagen inte utgör ett hinder
som försvårar industriellt rationella och ekonomiskt
effektiva behandlingsmetoder som kan vara långsik-
tigt hållbara metoder både ur arbetsmiljösynvinkel
och yttre miljösynvinkel. Det finns ingen anledning
för riksdagen att peka ut en särskild metod som över-
lägsen andra. Riksdagen skall enbart slå fast målet
klart och tydligt.
Vi har också sett några strukturella problem med
regeringens förslag om elektronikskrotet som sam-
mantaget kommer att innebära praktiska problem för
branschen. Regeringen säger att en producent skall ta
ekonomisk ansvar för s.k. historiskt skrot, dvs. pro-
dukter som är sålda innan den föreslagna lagstiftning-
en börjar gälla. Förutom att retroaktiv lagstiftning
alltid är tveksam ur rent principiell synvinkel finns det
allvarliga konkurrenssnedvridande konsekvenser med
ett sådant förslag.
Ett annat strukturellt problem är att skrotnings-
kostnaden måste tas ut redan vid försäljningen. Något
annat alternativ är inte realistiskt. Men hur kan vi veta
att pengar finns kvar efter 10-15 år? Många produ-
center överlever inte. Som ett illustrativt exempel kan
nämnas att 43 av 52 distributörer av stereoanlägg-
ningar från 1974 inte existerar längre. Här finns det
alltså en fortsatt otydlighet. Vi menar också att det
ekonomiska ansvaret för det historiska skrotet inte
kan åläggas producenterna utan får vara ett samhälle-
ligt ansvar.
Vi kristdemokrater har inte någon ordinarie leda-
mot i jordbruksutskottet. Därför har vi inte haft någon
möjlighet att lägga våra reservationer där. Men denna
gång har dock de flesta av våra yrkanden fångats upp
i andra reservationer. Därför kan jag som röstförkla-
ring ange att vi i händelse av votering kommer att
stödja reservationerna 9, 11, 12 och reservation 14.
Det är troligen reservation 14 som kommer att gå till
votering.