Herr talman! Hanna Zetterberg säger att hon kan
känna sympati för reservationer och nämner då en
reservation - kanske kan hon då känna sympati för
flera?
Jag skall ta upp en fråga som Hanna Zetterberg
inte har varit inne på, men eftersom hon och Vänster-
partiet ingår i den majoritet som står bakom utskottets
hemställan på några viktiga punkter skulle jag av
henne vilja ha en förklaring till hur hon ser på att
förslaget och den kommande lagstiftningen innebär att
man tar ansvar bara för den individuella produkt som
sätts ut på marknaden.
Jag beskrev rapsodiskt hur det kan gå till om man
köper en cd-spelare i Skåne, transporterar den och
byter den och slutligen landar i Kiruna. För den som
är den slutliga innehavaren är det svårt att hitta pro-
ducenten eller den som satte ut produkten på markna-
den, dvs. affären; man vet helt enkelt inte var den är
köpt. Det kan också vara så att handeln har upphört,
att affären helt enkelt är borta.
Jag undrar om Hanna Zetterberg har någon funde-
ring kring vilka detta kan komma att drabba med
avseende på små importörer av utländska produkter,
som ganska snabbt försvinner ur produktion, jämfört
med stabila svenska företag som finns i Sverige som
producenter och är lätta att identifiera. Har Hanna
Zetterberg någon fundering kring vilka som kan
komma att drabbas av det system som regeringen och
den utskottsmajoritet där hon ingår föreslår?
Jag undrar också hur hon ser på kommunerna och
kommunernas ansvar när man inte kan hitta producen-
ten. I betänkandet skriver utskottet: Skulle det ändå
uppstå situationer där ansvarig producent eller annan
mottagare inte finns kommer enligt utskottets mening
kommunen att vara skyldig att inom ramen för det
övergripande ansvaret ta emot den uttjänta varan. Vad
menar hon och utskottsmajoriteten med detta? Har
hon någon fundering kring hur styrande det här är för
producentansvaret?