Fru talman! Jag vill inleda med att peka på att
kriminalvården under senare år inte har förbrukat den
del av anslaget som har anvisats. Därigenom har ett
anslagssparande byggts upp. De främsta orsakerna till
detta är en lägre beläggning samt att till- och om-
byggnader senarelagts eller uteblivit. Dessutom har
försöksverksamheten med elektronisk övervakning
medfört lägre kostnader och även ett minskat behov
av platser.
Bedömningen är att dessa faktorer även under
1998 kommer att påverka. Prognosen för de närmaste
åren tyder inte på något ökat behov av platser, tvärt-
om.
Jag kan inte förstå Göthe Knutsons oro inför en
nedläggning av platser, eftersom han liksom jag i
torsdags var hos Kriminalvårdsstyrelsen och fick en
rapport om att det finns gott om platser även efter de
100 platser det rör sig om när det gäller avskaffandet
av tvåtredjedelsfrigivningen. Det finns en 400-450
platser att ta till. Det är alltså möjligt att sänka antalet
platser.
Precis som andra myndigheter inom rättsväsendet
har kriminalvården till uppgift att minska brottslighe-
ten och öka tryggheten i samhället. För att nå uppsatta
mål måste organisationen och innehållet i verksamhe-
ten förändras och ständigt utvecklas. Detta arbete är
nödvändigt såväl inom anstaltsorganisationen som
inom frivården. En ny organisation träder därför i
kraft vid nyåret. Syftet är att skapa förutsättningar för
större flexibilitet och effektivitet och att utnyttja re-
surserna inom kriminalvården på bästa sätt. Dessutom
skall samverkan med andra myndigheter och organi-
sationer underlättas.
I framtiden kommer alltfler att avtjäna sitt straff
utanför fängelserna genom kontrakts- och samhäll-
stjänst och intensivövervakning med elektronisk kon-
troll. Det kräver att planeringen börjar i häktet för att
den dömde skall få de bästa chanserna till den vård
som gör att han inte begår nya brott när straffet är
avtjänat. Därför sker en utveckling av kontaktmanna-
skapet. Det är ett aktivt påverkansarbete. Det blir en
organisation anpassad till den intagnes behov.
Alternativen till fängelse har visat sig fungera all-
deles utmärkt. Jag vill särskilt nämna utökningen av
elektronisk övervakning till tre månader. Denna för-
söksverksamhet, som moderaterna var emot, har visat
sig hittills fungera bra. Straffsystemkommitténs för-
slag till ett förändrat påföljdssystem bereds, och vi
väntar förslag under våren. Likaså väntas förslag till
påföljder för unga lagöverträdare.
Det gäller att ta till vara tiden på anstalten på bästa
sätt, därför sätts verksamhetsinnehållet i fokus. Det
har det gjort alltsedan mitten av 80-talet. Jag kan
nämna för Alice Åström att kriminalvården arbetar
med ett särskilt uppdrag när det gäller kvinnor och
kvinnors behov. Det kommer man att redovisa fram-
över.
Verksamhetsinnehållet tillhör prioriteringarna.
Därför finns det goda förutsättningar för att program-
verksamheten fortsättningsvis också kommer att ut-
vecklas. Kriminalvårdsstyrelsen har dessutom utveck-
lat krav och råd för kvalitetssäkring av programmen
så att det finns möjlighet att följa upp dem. Det var
precis det som Siw Persson var ute efter.
Göthe Knutson anförde också att de intagna har
gott om tid. Det är möjligt att de har det på fritiden.
Det finns arbetsplikt. Man skall vara sysselsatt med
arbete om man inte är sysselsatt med någonting annat
under mesta tiden på anstalt. Det beror på att syssel-
sättningen är helt avgörande för rehabiliteringen. Där
ingår utbildningen som en viktig del, eftersom många
intagna har bristande kunskaper. Det är viktigt att man
tillgodoser dessa under tiden på anstalt. Det underlät-
tar för att påbörja ett annat liv efter avtjänat straff.
Det sker utbildning både på grundskolenivå och
på gymnasienivå. Även högskolestudier kan bedrivas.
Sysselsättningen är väsentlig för alla. Även för dem
som skall utvisas är det väsentligt att det finns utbild-
ning för att motverka de eventuella skador som upp-
står under en fängelsevistelse. Det gäller att göra
anstaltstiden både meningsfull och human.
Möjligheten att den dömde placeras på bästa sätt
har också ökat eftersom en ny intagningsavdelning
har öppnat för att bedöma vilken placering som passar
bäst ur säkerhetssynpunkt. Det läggs stor vikt vid det
fortsatta säkerhetsarbetet. En god säkerhet är inte bara
det tekniska och byggnadsmässiga skyddet. Av vikt är
också de regler och rutiner som styr verksamheten,
innehållet och goda relationer mellan personalen och
intagna.
Avgörande för anstaltsplaceringen är också beho-
vet av behandlings- och programverksamhet. Här
vägs också närheten till hemorten in. Den är viktig
inför frigivningsförberedelserna. Sammantaget skall
tiden tas till vara på bästa sätt.
När det gäller problemen med dem som har psy-
kiska störningar vill jag säga att det på anstalterna i
dag finns de som inte ur medicinsk synpunkt har en
allvarlig psykisk störning och inte är i behov av den
medicinska vården. Men de lider av störningar av
olika slag, så de är i behov av att tas om hand på ett
särskilt sätt. Därför byggs nu stödavdelningar ut inom
anstalterna. Ett trettiotal platser har redan tagits i
bruk. Ytterligare ett sextiotal platser tas i bruk under
kommande år. Det är viktigt för alla intagna att den
här kategorin får befinna sig på särskilda avdelningar,
där också personalen har särskild utbildning.
Göthe Knutson anför i en motion att det ibland i
medierna kan förekomma ryktesvisa påståenden om
att narkotika flödar på anstalterna. Det är sådana litet
slarviga uttalanden som gör att medborgarna får in-
tryck av att man på alla anstalter har narkoti-
kaproblem. Vår ambition och vårt mål är att alla an-
stalter skall vara narkotikafria. Både från regeringens
och från kriminalvårdens sida läggs all kraft ned för
att det skall vara så. Det är ett prioriterat arbete.
I den kartläggning som Kriminalvårdsstyrelsen har
gjort framgår det att det är på en mindre del av anstal-
terna som problemen är stora. På ungefär 30 % av
anstalterna finns det inte några problem alls eller det
har mycket sällan varit något problem med narkotika.
Påståenden om att man blir tvingad att knarka på
anstalterna kan man säga inte har någon grund.
Visitationspatrullen togs upp. Jag vill säga att man
använde sig både av den utbildade personalen som
ingick i patrullerna och av hundar för att komma till
rätta med narkotikan. Man gör visitationer på boen-
derum och på andra ställen inom anstalterna. Vi är
medvetna om att det här är stora problem och att
narkotika smugglas in på många olika sätt. Det blir
alltmer utstuderade sätt att försöka få in narkotika på
anstalterna. Därför är de permissioner och de besök
som godkänns omgärdade av restriktioner och kon-
trollåtgärder.
Viktigt är också att de som har problem med
missbruk får möjlighet att komma till en motiva-
tionsavdelning och ingå i ett program för att behandla
missbruket. Drygt 45 % av dem som bedöms ha miss-
bruksproblem deltar i någon form av verksamhet
riktad mot narkotika.
Jag skall kort också ta upp det som gäller brottsof-
fer, fru talman. Under senare år har en rad insatser
gjorts inom brottsofferområdet: ändrad lagstiftning,
inrättande av brottsoffermyndigheten och en upp-
byggnad av fonden med uppgift att stödja brottsoffren
genom insatser för hjälp och stöd av olika slag.
Justitieutskottet har tidigare ansett att vi inte hade
full överblick och att vi inte kunde bedöma om insat-
serna fått den effekt som var tänkt. Utskottet begärde
att få en utredning till stånd för att bedöma helheten
av brottsofferinsatserna. Utredningen har blivit tillsatt
och fått i uppgift att utvärdera vad som hänt på områ-
det under den senaste tioårsperioden. Man skall ana-
lysera effekterna av insatserna och överväga om det
behövs lagändringar och övriga åtgärder. Dessutom
skall det göras en bedömning av Brottsofferfondens
medel. Den här utredningen skall vara klar i mars
månad.
Utskottet begärde en utredning. Då tycker jag att
det hör till att man väntar tills den är klar innan man
tar ställning till alla de enskilda förslag som gäller
hjälp till brottsoffer och medel till Brottsofferfonden.
Vi krävde en utredning. Vi har fått den. Låt oss vänta
och se helheten!