Herr talman! Jag vill komma med några synpunkter
på det kommande förslaget till ett reformerat
pensionssystem.
Pensioner har utretts i vårt land i stort sett
kontinuerligt sedan 1884, således i 110 år. Det ger
en vink om att pensioner är en mycket viktig del av
välfärden.
Vi var tidigt ute med en pensionsförsäkring för alla,
oavsett yrke eller inkomst. Den kom redan 1914.
Förbättringar har genomförts många gånger genom
åren. 1960 kom ATP -- den allmänna
tilläggspensionen -- som gav betydande
standardtrygghet. Även den har ändrats en hel del
i sin funktion genom politiska beslut och genom
förändrade samhällsförhållanden.
Som alla nog vet är ATP ohållbart på sikt i sin
nuvarande form, bl.a. för dess starka beroende av
hög tillväxt. Det finns numera även osystematiska
och icke önskvärda omfördelningseffekter,
exempelvis från kvinnokollektivet till männen och
från låginkomsttagare till dem med högre
inkomster.
Pensionsberedningen gjorde mellan 1984 och 1990
en ingående penetration, men lyckades inte enas
om förslag till nödvändiga förändringar.
Pensionsarbetsgruppen bildades för att ta vid där
Pensionsberedningen slutade och lägga fram
förslag till förändringar av i första hand
ålderspensionssystemet, så att det blir hållbart
långt in i framtiden samt uppfyller ett flertal andra
kriterier.
Det har varit mycket intressant och givande att få
vara en av Pensionsarbetsgruppens
parlamentariker. Det finns i gruppen ett
imponerande kunnande liksom rik kreativitet och
analytisk förmåga. Jag har haft förmånen att få
koncentrera mig på att bevaka utfallet för olika
grupper mot bakgrund av fördelningseffekter och
samhällsekonomiskt ansvar.
Det har funnits en uppriktig önskan att komma
fram till konsensus bland regeringspartiernas och
Socialdemokraternas representanter. Det
behagliga samarbetsklimatet skall vi inte minst
tacka ordföranden för.
Efter drygt två års merändels intensivt arbete är vi
nu framme med förslag till ett ganska kraftigt
förändrat ålderspensionssystem -- det gäller både
grundpensionen och tilläggspensionen -- som
Socialdemokraterna och de fyra regeringspartierna
är överens om.
Vi kristdemokrater har den uppfattningen, att
förslaget i väsentliga delar är mycket bra och har
stora förtjänster. Det finns mycket att peka på som
ligger i linje med det som bl.a. vi eftersträvar, men
taletiden medger inte annat än en kort uppräkning
av några punkter.
Generellt gäller bl.a. att pensionsförslaget
uppmuntrar till arbete. Samtidigt finns det en
inbyggd flexibilitet, och det finns trygghet för alla.
Livsinkomsten som grund för pensionsnivån,
pensionsberättigande barnår som även ger extra
belöning om man lönearbetar under tiden samt
möjligheten att dela pensionsrätt mellan makar har
sammantaget bl.a. den effekten att den
genomsnittliga pensionsnivån för kvinnor kommer
närmare männens och att hemarbetet uppvärderas.
Garantinivån, där i motsats till vad som är fallet i
dagens folkpension även låga pensionspoäng ger
högre nivå än garantipensionen, och
följsamhetsindexering som garanterar att
pensionssystemet håller ger trygghet för
ekonomiskt svaga grupper.
Premiereservinslaget -- en inbyggd
privatpensionsförsäkring kan man kalla det -- årliga
pensionsbesked på de totala pensionsrättigheterna
samt flexibel pensionsålder bör hos många öka
intresset för att planera sin ålderspension. Men för
den som inte vill eller inte kan finns ett enkelt sätt
att få förvaltning av premiereservpensionen på ett
individuellt konto i AP-fonden.
Halv avgift över förmånstaket 7,5 basbelopp, vilket
är en ren skatt, är en av punkterna i skissen ''Ett
kristdemokratiskt trygghetssystem''. Det innebär
bl.a. en omfördelning av pengar från dem med hög
inkomst till ekonomiskt sämre ställda, exempelvis
för utfyllnad till garantipensionsnivån.
Att göra osynliga skatter synliga och att i ökad
utsräckning ta ut avgifter i stället för skatter är, som
vi i kds ser det, önskvärda förändringar. Knappast
något annat trygghetssystem är så väl lämpat för
egenavgifter som allmänna ålderspensionen.
Förslaget innebär att halva avgiften under
förmånstaket 7,5 basbelopp successivt skall växlas
från arbetsgivaravgift till egenavgift, vilken är
avdragsgill, under resten av 90-talet.
Med bestörtning noteras nu att bl.a. SAF --
Svenska Arbetsgivareföreningen -- är tveksam till
den konstruktionen. Man tror att arbetstagarna
kanske inte får full kompensation. SAF har ju i
många år pläderat för övergång från osynliga
skatter till synliga skatter och till egenavgifter.
Från vår sida menar vi att förutsättningen är att
löntagarna icke skall bli ekonomiskt lidande av
växlingen. Om inte arbetsmarknadens parter kan
klara det tekniska är det en möjlighet att återgå
till -- dvs. fortsätta med -- arbetsgivaravgift. Det
vore mycket synd att behöva göra detta.
Herr talman! Förhoppningen är att
pensionsförslaget relativt oskadat överlever
remissomgången, där starka parts- och särintressen
lär göra sig hörda, och att riksdagen hinner fatta ett
beslut i samförstånd före sommaren. Det skulle ge
signaler om det politiska systemets förmåga att
hantera svåra frågor och därmed öka tilltron till
Sveriges framtid.