Herr talman! Efter många års arbete i fredsrörelse-
sammanhang kan jag naturligtvis inte annat än helt
ansluta mig till allt det som Marianne Samuelsson
sade om hur hon skulle vilja se världen. Givetvis
gäller det också, och det har jag tidigare framfört, hur
vi skulle vilja se FN och FN:s roll när det gäller att
värna fred och säkerhet.
Men samtidigt tycker jag, Marianne Samuelsson,
att kriget i Bosnien under gångna tre och ett halvt år
visar oss att världen inte är sådan som vi önskar att
den skulle vara. I det forna Jugoslavien har ju angri-
parna, som ägnat sig åt etnisk rensning både på kroa-
tisk och på serbisk sida, haft full tillgång till alla va-
pen som behövts - mot vår vilja. Men den angripne,
Bosnien, hade inte den tillgången på grund av det
vapenembargo som vi av förklarliga skäl på princi-
piella grunder från början var med om att stödja. Jag
undrar, Marianne Samuelsson, om Miljöpartiet verk-
ligen menar att detta ledde till en rättvis fred i Bosni-
en.
Är det inte så, sett till de instrument/möjligheter
som finns när det gäller att värna freden och att möta
dem som till skillnad från oss ser våld och krig som
legitima medel för att främja sina mål, att man också
måste ta i anspråk de medel, även väpnade sådana,
som behövs för att stå emot detta? Det tycker jag att
inte minst erfarenheterna från andra världskriget har
visat. Även debatten hos De gröna i Tyskland har
mycket klart fastlagt det.