Herr talman! Sverige har inte tvekat att ställa upp i
fredsfrämjande insatser när FN kallat. Vi har 30 års
erfarenhet av FN-missioner, och Sverige har bidragit
med militära styrkor och observatörer i mer än 20
olika FN-missioner. Sverige har medverkat - och skall
medverka - i FN:s arbete för att främja fred, förso-
ning, återuppbyggnad och demokratisering. Regering-
en ger i den föreliggande propositionen en god be-
skrivning av Sveriges hittillsvarande insatser i f.d.
Jugoslavien. Över 1 miljard kronor har Sverige givit i
humanitär hjälp och därutöver ca 50 miljoner kronor i
stöd till demokrati- och försoningsinsatser och 150
miljoner kronor till återuppbyggnad. Många flykting-
ar från f.d. Jugoslavien har i Sverige fått en trygg
fristad.
Tillåt mig också att tacka regeringen för initiativet
till ett expertmöte i januari i OSSE:s regi. Det visar
Sveriges engagemang och ansvar i OSSE-
sammanhang.
Vi har bidragit med FN-trupp i Bosnien-
Hercegovina, i Makedonien och Kroatien. Soldaterna
och de förband som tjänstgjort där har rönt mycket
stor uppskattning inom FN och hos en hårt prövad
civilbefolkning. De svenska soldaterna är väl värda
allt beröm. Våra diskussioner här i riksdagen och
besluten om att delta i FN-insatser skulle inget vara
värda om det frivilliga engagemanget att ställa upp för
Sverige och FN i fredens tjänst saknades hos våra
krigsförband och bland befolkning i övrigt.
I samband med riksdagens FN-debatt den 25 ok-
tober deklarerade jag för Centerpartiets räkning hur vi
såg på ett svenskt deltagande i IFOR-missionen. Jag
sade då att: "Det är ytterst viktigt att både USA och
Ryssland deltar med trupp i en sådan FN-styrka och
att vi i Sverige också bör överväga att skicka trupp
om FN ber oss att göra det. Formerna för ledningen
av en sådan operation samt mandatets innehåll måste
vara klarlagda innan Sverige fattar sitt beslut."
Ytterligare en nödvändig pusselbit föll på plats då
parterna i Paris i går undertecknade fredsuppgörelsen
från Dayton. Fredsuppgörelsen anmodar FN att full-
följa insatsen i Bosnien- Hercegovina genom att ge en
multinationell fredsstyrka i uppdrag att implementera
fredsöverenskommelsen.
Herr talman! Fredsavtalet är en triumf för USA,
EU och Ryssland men samtidigt en illustration av
FN:s svaghet. Det hade självklart varit bättre om FN
också hade haft förmåga att leda och genomföra sitt
mandat i stället för att förlita sig på NATO. Detta
tillkortakommande måste analyseras i det fortsatta
arbetet med att reformera FN. I det uppkomna läget
visar flera av världens länder stor solidaritet med
människorna i f.d. Jugoslavien genom att ställa upp
med militär trupp.
Jag delar utrikesministerns bedömning att om
IFOR-missionen blir framgångsrik är denna ett kon-
kret bidrag till byggandet av en alleuropeisk
fredsordning. Samverkan inom IFOR bör kunna öpp-
na dörren för framtida gemensamma fredsfrämjande
insatser där inte NATO utan OSSE svarar för ledning
och genomförande. Rysslands deltagande i IFOR är
inte ett villkor för svenskt deltagande, som vi ser det,
men det är ytterligare ett skäl.
Så sent som förra onsdagen beslutade riksdagen
att Sverige skall gradera upp sitt internationella enga-
gemang genom att inrätta Försvarets internationella
styrka. Samtidigt bekräftade en enig riksdag återigen
att Sveriges militära alliansfrihet ligger fast. Med
detta beslut om Sveriges säkerhetspolitik i ryggen
finns det ingen som helst anledning att se detta IFOR-
engagemang som en urholkning av alliansfriheten
eller som ett första steg för Sverige in i NATO. Om
några av riksdagens partier däremot hade svajat i
denna fråga hade jag och Centerpartiet hyst tveksam-
het inför att låta svensk trupp ställas under NATO-
befäl.
Det är viktigt att Sverige inte skickar en ofull-
ständig bataljon till det krävande uppdraget i Bosni-
en-Hercegovina. Strandade ersättningsförhandlingar
gick i lås i natt enligt nyheterna i morse, och det är
viktigt att de lett till ett resultat. Det fick inte råda
någon oenighet om detta uppdrag. Siffran om högst
870 personer som regeringen vill ha och som har
riksdagens stöd är självfallet inte någonting som till-
kommit av en slump eller som tagits till med margi-
nal. Det behövs i det närmaste 870 personer för att
fylla samtliga poster inom den mekaniserade bataljon
som vi skall ställa upp med. Därför är det viktig att vi
anslår medel för 870 soldater.
Herr talman! I den motion som min partikollega
Erik Arthur Egervärn lagt diskuteras de problem som
kan uppstå i skarven mellan den svenska styrka som
tjänstgör under nuvarande mandat för Unprofor och
innan den nya bataljonen under IFOR är i tjänst. Ut-
skottet hänvisar i detta sammanhang till pågående
förhandlingar mellan berörda stater och NATO.
Det får emellertid inte finnas någon misstanke om
att ärendets brådskande hantering gör att det slarvas
med soldaternas säkerhet. Nuvarande styrka får inte
heller sättas in i operationer som ligger utanför gäl-
lande mandat. De soldater som kontrakterar sig för
IFOR måste veta vad mandatet innebär.
Enligt den information som utskottet inhämtat un-
der ärendets behandling kommer det inte att bli någon
övergångsperiod. Eftersom ärendet behandlats snabbt
kanske någon av härvarande ministrar kan bekräfta att
det inte blir någon övergångsperiod.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskot-
tets hemställan.