Herr talman! Jag tolkar utrikesministerns svar på
min första fråga som att Sverige som, vilket utrikes-
ministern själv framhöll, har gjort och kommer att
göra mycket betydande insatser, även i fredsstyrkan
med kraft kommer att driva kravet på att mandatet vad
gäller NATO-styrkans samarbete med krigsförbry-
tartribunalen blir tydligt.
När det gäller den andra frågan är det naturligtvis
bara att hoppas att man lever upp till de åtaganden
som har gjorts. Det skulle, som jag sade redan i mitt
anförande, vara förnedrande både för enskilda stater
och för FN om man inte lyckades göra detta.
Jag är den förste att instämma med utrikesminis-
tern om att det antal som anges på olika sätt inte är
några vetenskapliga tal i något avseende. Däremot
tror jag att vi kan vara helt överens, om vi ser på de
gångna tre och ett halvt åren i Bosnien, om att det
antal trupper som har bedömts som rimligt att kräva
att medlemsstaterna ställer upp med aldrig har varit
tilltaget i överkant. Det visar inte minst utvecklingen i
somras när det gäller de fredade zonerna. Det är det
som gör det allvarligt om man skulle börja nagga den
bedömning som FN:s generalsekreterare har gjort i
kanten.