Herr talman! Jag tror att Viola Furubjelke och jag
är överens om att den insats som nu måste göras är ett
oerhört viktigt inslag för att förverkligandet av
fredsöverenskommelsen inte blir en balansgång på en
knivsegg. Då är det viktigt att den bedömning som har
gjorts, bl.a. av FN:s generalsekreterare, om en freds-
styrka på 60 000 personer också omedelbart kan upp-
fyllas.
Om flera ingående stater skulle göra bedömningar
att man gentemot gjorda utfästelser inte vill eller kan
ställa upp med mer än kanske 80 % är vi snabbt nere i
under 50 000. Det är en väsentligt annan storlek än
den som FN:s generalsekreterare har bedömt önsk-
värd. Då är det naturligtvis viktigt att man kan fylla
upp, för att inte ta de mycket stora risker som en
minskad volym skulle innebära. Då har av praktiska
skäl - inte av några andra skäl - förmodligen bara de
stater som planerar att delta möjlighet att göra detta
med den snabbhet som erfordras. Då bör Sverige,
liksom övriga stater, vara beredda att medverka till
detta. Jag tror inte att det kan bli fråga att Sverige
ensamt skulle fylla upp. De senaste dagarnas diskus-
sioner tyder snarare på motsatsen.