Herr talman! Det fredsavtal som i går underteck-
nades bekräftar Bosnien-Hercegovina som suverän
stat och att vapenvilan nu övergår i fred i f.d. Jugo-
slavien. Det är allas vår förhoppning att detta skall
markera ett definitivt slut på det grymma krig som
utspelats på Balkan under fyra år.
Med fredsavtalet som grund, och med en unik
kraftsamling från det internationella samfundets sida,
skall nu den mödosamma vägen mot normalt liv,
försoning och återuppbyggnad beträdas.
Det är mycket glädjande att riksdagen redan dagen
efter avtalsundertecknandet behandlar frågan om
svenskt deltagande i fredsstyrkan. Jag vill tacka riks-
dagen, särskilt utrikes- och försvarsutskotten, för en
snabb och effektiv hantering av denna viktiga fråga.
Det innebär också att svaret på Helena Nilssons fråga
är: Det kommer inte att behövas särskilda övergångs-
bestämmelser, utan det ena kommer att snabbt övergå
till det andra redan under måndagen.
Det är också med stor tillfredsställelse jag konsta-
terar en total uppslutning kring Sveriges deltagande i
den fredsstyrka som med FN-mandat och under
NATO:s militära ledning skall övervaka och stödja de
första stegen mot försoning och varaktig fred i f.d.
Jugoslavien.
I denna process spelar fredsstyrkan IFOR en viktig
roll - militärt för att säkra separationslinjer och skilja
parterna åt, men minst lika viktigt är att påtagligt visa
att omvärlden menar allvar. Med det fredsavtal som
nu undertecknats vill vi klargöra att det också skall
förverkligas, det civila samhället i Bosnien-
Hercegovina skall återupprättas.
Huvuduppgiften för IFOR är att säkra fundamentet
för fredsbygget. Det gäller sedan att med olika insat-
ser se till att det multietniska Bosnien-Hercegovina
åter kan bli ett tryggt land för dess medborgare. Ett
gott förhållande till grannländer ingår i fredsbygget,
liksom att alla inblandade länder som lever upp till
europeiska värden skall välkomnas i ett nära europe-
iskt samarbete.
Den första uppgiften är att möjliggöra för flyk-
tingarna att återvända till sina hem. En annan krävan-
de uppgift är att förbereda och genomföra de val som
skall hållas enligt den nya konstitutionen för Bosnien-
Hercegovina. Den svenska regeringen arbetar aktivt
med valfrågorna tillsammans med Organisationen för
säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Vi kommer,
som har sagts här tidigare, att anordna en konferens
om valfrågorna i januari.
Det gäller också att skapa ett rättssamhälle där
individen står i centrum. Respekt för de mänskliga
rättigheterna och för minoriteternas rättigheter är,
liksom fria medier och ett fritt kulturliv, andra viktiga
byggstenar som kräver omvärldens aktiva engage-
mang.
Parallellt med en mängd civila insatser måste ock-
så andra åtgärder till, t.ex. för att begränsa rustningar-
na i området när vapenembargot hävs. Eva Zetterberg
påpekade detta.
Den svenska regeringen anser att det krävs stora
insatser för att parterna skall visa återhållsamhet. Vi
kommer aktivt att delta i arbetet att skapa en meka-
nism för rustningskontroll inom OSSE:s ram. Om
detta inte skulle fungera, måste frågan om vapenem-
bargo åter kunna tas upp. Rustningskontrollsfrågorna
behandlas redan på måndag i ett särskilt möte i Bonn.
Förbättrade grannskapsrelationer lades grunden till i
Paris dagen före undertecknandet genom ett initiativ
till ett regionalt bord inom stabilitetspakten.
Mycket omfattande insatser kommer också att
krävas för fysisk återuppbyggnad. Det handlar om hus
för de återvändande och för dem som nu lever i and-
ras bostäder, om att få så elementära saker som el,
vatten och kommunikationer att fungera, om att bar-
nen skall få gå i skolan och om att tidningar skall få
komma ut.
Än mer komplicerad är läkningsprocessen för det
som har raserats inom människorna genom krigets
grymheter. Olika folkgrupper i f.d. Jugoslavien får
inte tyngas av en kollektiv skuld som andra lägger på
dem. Däremot måste krigsförbrytare lagföras och
straffas. Att så sker är en mycket viktig del av förso-
ningsprocessen. Den svenska regeringen önskar där-
för att alla staters skyldighet att samarbeta med
Haagtribunalen tydliggörs i FN:s säkerhetsråds reso-
lution som väntas komma inom kort. Därmed har jag
svarat på frågan från Lennart Rohdin.
Uppgiften att omvandla konfliktområdena på Bal-
kan till normala europeiska samhällen är uppfordran-
de. Genom att fredsstyrkan IFOR finns på plats, ge-
nom FN:s mångahanda fortsatta uppgifter, både vad
gäller humanitärt stöd och fredsimplementering, och
genom omvärldens engagemang borde människorna i
Bosnien-Hercegovina nu kunna känna större tillförsikt
än tidigare. Men självfallet kan vi inte bortse från
risken för bakslag. Så är t.ex. situationen i de serbisk-
kontrollerade förstäderna till Sarajevo just nu oroan-
de. Den kommer att hållas under noggrann uppmärk-
samhet av omvärlden. Det gäller också oroshärdar
som Östslavonien i Kroatien och Kosovo i Serbien.
Befolkningarna inom dessa områden måste tillförsäk-
ras normala mänskliga rättigheter och en framtid utan
rädsla för myndighetsövergrepp.
Herr talman! Att riksdagen nu går mot ett beslut
om att Sverige skall delta i en NATO-ledd fredsstyrka
speglar på ett konkret sätt förändringarna i Europa
efter Berlinmurens fall för bara sex år sedan. Det nya
läget i Europa har inneburit att regeringen och riksda-
gen ingående har analyserat de vidgade möjligheterna
till nära samarbete med andra länder för fredsbeva-
rande uppgifter. Det är löftesrikt för framtiden, och
det är värt mer än många abstrakta diskussioner om en
ny europeisk säkerhetsordning, att NATO:s medlems-
länder, Ryssland och militärt alliansfria länder som
Sverige nu är beredda att gemensamt ta itu med Euro-
pas svåraste krishärd.
Detta konstaterande hindrar inte att jag, liksom
Marianne Samuelsson och andra, beklagar att FN inte
har haft möjlighet att ta på sig ledningen av denna
insats. Långsiktigt är det utomordentligt viktigt att FN
av sina medlemsländer ges resurser och politisk styr-
ka att återta den ledarroll organisationen borde ha.
När vi började arbetet med den här ovanliga ope-
rationen, angav vi naturligtvis tydliga förutsättningar
för förberedelsearbetet. Styrkan skulle ges ett tydligt
mandat av FN och ha parternas klara samtycke. Vi
önskade vidare en nordisk samverkan, ett brett multi-
nationellt deltagande och att den svenska styrkan i
huvudsak skulle utgå från nuvarande förband inom
NORDBAT, med fortsatt lokalisering i Tuzla. Vi
krävde också insyn och inflytande i planeringen och
genomförandet av operationen samt att ledningen för
IFOR enbart skall använda förbanden på ett sätt som
är förenligt med deras utrustning, utbildning och
samövning.
När FN:s säkerhetsråd i dag eller under helgen tar
sitt beslut, kan vi konstatera att alla våra förutsätt-
ningar är uppfyllda. Det beslut riksdagen kommer att
fatta innebär därmed ett svenskt deltagande i den
60 000 man starka multinationella fredsstyrkan. Till
detta skall läggas att Sverige har tagit emot över
120 000 flyktingar, varav 80 000 fått permanent up-
pehållstillstånd. Sverige har också varit en av de
största bidragsgivarna till humanitära insatser under
konflikten. Sverige lovar att framgent aktivt delta i
arbetet och att ge stöd till att återupprätta normalt liv i
Bosnien-Hercegovina och i övriga konfliktområden i
f.d. Jugoslavien.
Därtill synliggörs det svenska engagemanget ge-
nom skickligt arbete av Carl Bildt som EU-medlare
och nu som "high representative" med utomordentligt
viktiga samordningsuppgifter för hela operationen.
Sverige tar, genom dessa mångfasetterade insatser,
en viktig del av det gemensamma internationella an-
svaret. Att genomföra fredsbygget och försoningspro-
cessen, och att bygga ett normalt, civilt samhälle är
dock något som i första hand ankommer på parterna i
konflikten.
Det internationella samfundet kan bara acceptera
att alla inblandade nu kraftfullt anstränger sig att
infria civilbefolkningens och omvärldens förväntning-
ar på fred.