plik
Fru talman! När det först gäller den gamla bety-
delsen av gemensam säkerhet, vill jag erinra om att
det fanns en socialdemokratisk utrikesminister som
hävdade att man inte fick kritisera diktatur i öst; man
fick möjligtvis kritisera enskilda händelser men inte
systemet. Det var en lågvattenpunkt i svensk utrikes-
politik. Det var väl ett utflöde av en konstig syn som
fanns på den tiden på hur gemensam säkerhet skulle
fungera. Efter det kalla krigets slut finns ju gemen-
samma värderingar, bl.a. i Parisöverenskommelsen,
om att det är demokrati och mänskliga rättigheter som
måste vara grunden för gemensam säkerhet.
Sedan är det frågan om villkoren. Jag har läst det
här i propositionen, och jag har ingen invändning. Vi
har inte heller reserverat oss mot detta från moderat
håll. Men det finns en punkt som måste klarläggas,
och det är att det kan komma att bli intrång i separa-
tionszonerna, kanske inte av de parter som har skrivit
under överenskommelsen men av andra grupperingar.
Då får det inte råda något tvivel om att man hävdar
dessa separationszoners integritet och att det kanske
kommer att kräva kraftfulla militära åtgärder. Men det
kommer inte, vilket är själva grunden, att behöva ske
genom regelrätta anfallsföretag på marken utan ge-
nom andra förband, där svenska marksoldater inte är
inblandade. Det är alltså därför som det inte kommer
att bli aktuellt.