Fru talman! Jag noterar att Yvonne Andersson
fortfarande har en fråga kvar att svara på. Finns det
över huvud taget några gränser i Yvonne Anderssons
och Kristdemokraternas skola för sponsring? Kan
företag kräva vad som helst i motprestation? Kan
skolor ta emot en stor del av sin finansiering genom
företagssponsring? Finns det några gränser? Om det
gör det så vore det lämpligt att reda ut var de ska gå.
Det är nämligen just det som vänsterpartiets reserva-
tion, baserad på en socialdemokratisk motion, vill
göra. Det är skälet till min fråga.
När det gäller synen på läroplanen så förstår jag
nu att det egentligen ska heta att den värdegrund som
finns i läroplanerna ska vara den tradition som för-
valtas av kristen etik och västerländsk humanism. Det
är en benämning på detta, så att säga. Men om det
ändå finns i text beskrivet vad värdegrunden är för
någonting så undrar jag varför det är så viktigt att ha
kvar begreppen och namnen i sig. Borde man inte
kunna fortsätta att ha samma innehåll, men kanske
komma bort ifrån det problematiska som ändå finns?
Någon skulle ju möjligen kunna tolka "västerländsk
humanism" som ett stöd till kolonialkrigen. Någon
skulle kunna tolka "kristen etik" som ett indirekt
historiskt stöd till korståg eller någonting annat. Ris-
ken finns ju, och debatten pågår. Varför inte göra det
enkelt för oss och skriva vad det är vi menar med
värdegrunden, men undvika generaliserande beskriv-
ningar? Är det en möjlighet, Yvonne Andersson?