Fru talman! Grundskolan ska ge alla elever en
grund så att de kan gå vidare till olika gymnasieut-
bildningar. Grundskolan ska lägga grunden, men det
stora sveket mot många elever är i dag att grundsko-
lan inte lägger den grunden. Jag är övertygad om att
de många avhoppen i gymnasieskolan beror på att
alltför många elever inte fått med sig den kunskap
som grundskolan skulle ha gett. Skoldebatten borde
handla om hur alla elever ska få sin chans i skolan,
och den borde handla om verkligheten men inte om
skrivbordsidéer som inte går att förverkliga. Skolde-
batten borde handla om att alla elever i Sverige ska få
sin rätt till kunskap tillgodosedd.
Jag tror nämligen att vi i Sverige har förutsätt-
ningar att vända utvecklingen i skolan och att vi kan
få en skola som verkligen är till för alla elever. Men
det behövs ett antal skolreformer för att skolan ska få
en chans att utvecklas på ett bra sätt.
Folkpartiet har en lång rad reformförslag för att
alla elever ska få en bättre skola. En röd tråd i vår
liberala skolpolitik är att eleverna, precis som vi vux-
na, behöver olika lång tid på sig för att nå kunskaps-
målen. Vi tycker också självklart att det är bäst att
hjälpa eleverna så tidigt som möjligt i skolan. Därför
vill vi t.ex. flytta över i varje fall merparten av de
resurser som i dag används för att repetera grundsko-
lan på gymnasiets individuella program i stället till
mera stöd, på speciallärare och på extratimmar långt
nere i grundskolan.
Det behövs också riktiga krav på förkunskaper för
dem som ska börja gymnasieskolan. Det behövs för
att tvinga fram att grundskolan verkligen lägger
grunden. Låt elever lämna grundskolan först när de
verkligen nått målen, även om det för en del kan ta
olika tid. Det kan finnas de som nått grundskolans
mål redan efter åtta år, och då ska de få lämna grund-
skolan om de vill det. Men det finns också de som
behöver gå där i kanske tio år. Ibland kan det bästa
vara att en elev får ett extra år redan i tvåan eller trean
för att inte halka efter redan från början. I en flexibel
grundskola är det inte något konstigt att man får ta
olika tid på sig.
Betygen ska inte behöva komma som en över-
raskning när man ska börja i gymnasiet. Därför ska
betyg sättas några år tidigare, i sexan. För att betygen
ska kännas rättvisare behövs fler betygsnivåer än
dagens tre nivåer på grundskolan. Särskilt hoppet
mellan Godkänt och Väl godkänt upplever många
elever som alldeles för stort.
Att eleverna däremot vill ha kvar betygen är det
ingen tvekan om. I en Sifoundersökning genomförd
på uppdrag av Elevorganisationen svarade 94 % av
eleverna att de ville ha kvar betygen i skolan. Det
borde också vara självklart att föräldrarna ska ha rätt
till skriftlig information om hur det går för barnen i
skolan. Speciallärarna måste komma tillbaka till sko-
lan i stället för att försvinna, som de är på väg att göra
i dag. Gör obligatoriska utvärderingar med nationella
prov redan i trean, så att ingen enda elev som behöver
extra stöd glöms bort!
Fru talman! Skolan har många uppgifter, men för
min del tvekar jag inte om vad som är skolans huvud-
uppgift. Skolans viktigaste uppgift är att ge kunskap
och skapa förutsättningar för människor att gå vidare
i ett kunskapssamhälle. Skolan kan inte lösa samhäl-
lets alla problem, men den kan ge människor en bättre
möjlighet att få makt över sina liv. Det var det som
var den gamla folkskolans fantastiska uppgift, att
öppna dörrar till nya kunskapsvärldar som inte fanns i
de fattiga hemmen på 1800-talet, och det är det som
även i dag är skolans verkliga utmaning. Skolan är till
för alla elever, men kanske är skolan allra viktigast
för de elever som inte automatiskt har kunskapstörs-
ten och läsandet med sig hemifrån.
Segregationen i Sverige, uppdelningen mellan in-
vandrare och svenskar, mellan långtidsarbetslösa och
yrkesmänniskor, ser jag och Folkpartiet som ett av de
största och allvarligaste problemen i Sverige. En av
de allra största svagheterna i dagens skolpolitik är att
den inte bidrar till att bryta segregationen. En inter-
nationell rapport, PISA-rapporten, visar att Sverige
ligger på en dålig 27:e plats bland 33 undersökta
länder när det gäller att ge invandrarbarn utbildning. I
Sverige löper en elev med annat modersmål än
svenska dubbelt så stor risk att misslyckas i skolan
som elever med svenska som modersmål. Därför är
det nu en oerhört viktig skolpolitisk uppgift att ge
invandrarbarnen en rättvis möjlighet till bra utbild-
ning.
Återigen kommer vi tillbaka till att en kunskaps-
skola med höga krav och med individuell undervis-
ning är en skola som är bra för alla. Den som har ett
annat modersmål behöver en bra skola redan från
början. En kravlös skola däremot lämnar dem som
behöver hjälp i sticket.
Skolans viktigaste resurs är lärarna, och den re-
sursen är det nu tyvärr allt större brist på. I dag kan
man inte räkna med att ens barn undervisas av en
utbildad lärare i skolan. I längden är det avgörande
för skolan att det finns utbildade lärare. Därför är det
dags att våga säga i klartext att läraryrket ska uppgra-
deras. Lämna över de pedagogiska besluten från poli-
tiker till lärare, utveckla en kvalificerad lärarutbild-
ning som ger karriärmöjligheter, mobilisera politiskt
stöd för att skapa arbetsro och trygghet i skolan och
se till att lönen speglar yrkets ansvar och utbildnings-
krav! En särskild lärarlegitimation skulle ge ett tyd-
ligt budskap att det här yrket kräver något speciellt.
Fru talman! I dag behandlar vi också ett antal mo-
tioner om förskolan. Situationen där skiljer sig tyvärr
inte så mycket från grundskolans, dvs. det är stor brist
på lärare. Vi har ju äntligen fått en rätt till allmän
förskola för alla barn från fyra års ålder, och vi har
fått en förskoleklass. Detta har Folkpartiet länge ar-
betat för, och därför är vi nu allvarligt bekymrade
över utvecklingen i förskolan. Om reformen med
allmän förskola ska bli meningsfull, måste det finnas
förskollärare och tydliga mål i läroplanen för försko-
lan.
Jag vet inte varför majoriteten här i kammaren sä-
ger nej till att pedagogiskt utbildad personal ska ha
ansvar för verksamheten i förskolan. På det sättet
nedvärderar man ju förskollärarutbildningen, och om
man nedvärderar denna bidrar man inte till att fler vill
utbilda sig till förskollärare.
Från Folkpartiets sida har vi krävt att det ska vara
samma krav på utbildade förskollärare som det är
krav på lärare i grundskolan. Det ska också skrivas in
i läroplanen att pedagogiskt utbildad personal ska ha
ansvar för verksamheten och att det ska finnas tydliga
mål för förskolans arbete.
På många håll i landet är det t.ex. uppenbart all-
deles för stora grupper i förskolan. Det blir på många
håll nästan omöjligt att bedriva mer än en passiv
barnomsorg. Om vi får tydliga mål för förskolans
arbete tvingas vi också se över hur grupperna ska se
ut för att det pedagogiska arbetet ska bli meningsfullt.
Fru talman! Tyvärr har regeringspartiet valt att
fortsätta i samma spår när det gäller den dåliga skol-
politik som utvecklades fullt ut åren kring 1968. De
senaste åren har sorgligt nog Socialdemokraterna inte
alls tagit upp de viktiga frågorna i skolan. Den skol-
debatt som startats från regeringen eller från dess
stödpartier handlar inte om det som är skolans verkli-
ga utmaning och heller inte om det som är skolans
verkliga problem. I ställeet har vi fått se ett antal
mycket märkliga utspel. De har antingen kommit från
det socialdemokratiska partiet, från regeringen, från
myndigheter eller från utredningar med socialdemo-
kratiska ordförande.
Förslag som har kommit från den sidan handlar
om att man har velat slopa kravet på godkänt i svens-
ka, engelska och matte för inträde till gymnasiet. Man
har velat slopa betygsgränserna på de nationella pro-
ven, så att lärarna inte får något stöd i sin betygssätt-
ning. Man talar om att slopa de tydliga målen i läro-
planen, så att vi inte längre kan utvärdera om skolor-
na når målen, och man ifrågasätter betygen på olika
sätt.
Skolverket, regeringens högsta skolmyndighet,
har vid flera tillfällen uttalat att grundskolan är på väg
att bli för skolämnes- och kunskapsinriktad.
En del av de här förslagen har efter hård kritik
dragits tillbaka. Men nog är det märkligt att debatten
från regeringssidan bara handlar om att minska kra-
ven, försvaga utvärderingen och sudda ut skolans
tydliga kunskapsuppdrag.
Därför, fru talman, står vi i dag långt från var-
andra i skolpolitiken, och därför är jag fullständigt
övertygad om att en liberal politik för skolan verkli-
gen behövs för framtiden.
Jag nöjer mig med att yrka bifall under punkt 6 till
Folkpartiets reservation 2.