Fru talman! Jag har två frågor till Yvonne An-
dersson. Den första rör läroplanerna. Det är riktigt att
när det gäller kunskapssyn så framstår det ofta i de
här debatterna som att vi skulle kunna vara överens
om läroplanerna. Men när vi sedan kommer till kon-
kreta förslag, som är nödvändiga för att denna kun-
skapssyn också ska få genomföras i skolan så är vi
ofta oense.
Men det är inte riktigt det som min fråga gäller.
Den handlar om det ganska breda begreppet kristen
etik som jag och Yvonne Andersson vid flera tillfäl-
len tidigare har diskuterat. Jag ska försöka ställa frå-
gan på ett nytt sätt så att vi möjligen kan få ett nytt
svar också. Eftersom detta är ett så brett begrepp -
finns det någonting i det som skulle kunna inbegripas
i den kristna traditionen som Yvonne Andersson
anser inte bör genomsyra skolan och undervisningen?
Det var den första frågan.
Den andra handlar om sponsring, som jag själv
tog upp i mitt anförande. Exempelvis tar uppemot
hälften av landets gymnasieskolor emot någon form
av sponsring i dag. Många av dessa ställs också inför
krav på någon form av motprestation. En del skolor
tar emot så mycket som en halv miljon per år i spons-
ring. Min fråga är: Finns det i Yvonne Anderssons
och Kristdemokraternas skola över huvud taget några
gränser - ekonomiska gränser eller i form av infly-
tande på undervisning eller läromedel - för spons-
ring?