Fru talman! När Socialdemokraterna tillsammans
med sina samarbetspartner införde maxtaxan sade
man att det var en reform som skulle göra det bättre
för familjerna. De skulle få bättre inkomster, och det
skulle nå alla. Tyvärr vet vi att det inte har blivit så.
Vi vet att över 100 000 barn inte får del av de resurser
som maxtaxan ger. Kooperativen har fått det allt
svårare, och valfriheten har minskat för familjerna.
Köerna till förskolan växer, och kvaliteten har sjun-
kit.
I den här stunden väljer Socialdemokraterna och
regeringen att blunda, trots att vi vet att det behövs
fler förskollärare, att vi behöver satsa mer på att stär-
ka kvaliteten och att det måste vidtas åtgärder så att
alla barn kan få del av reformen. Valfriheten måste
också ökas. Men regeringen och samarbetspartierna
väljer att blunda. Nu har vi hört att ett av samarbets-
partierna säger att det behövs mer resurser. Vi måste
se till att förskolan blir bättre. Men vart har ansvaret
då tagit vägen? När tänker majoriteten ta nästa steg?
Eller tänker ni bara lämna det vind för våg nu och
säga att det är kommunerna själva som ska ta ansva-
ret efter era beslut? Vad kommer ni att göra för att
stärka kvaliteten i förskolan?
Fru talman! Centerpartiet satsar stort på skolan.
Vi är helt övertygade om att kunskap är den absolut
bästa vägen för att uppnå verklig social utjämning
och lika villkor för alla barn i Sverige. En skola som
släpper ut barn utan godkända eller tillräckliga kun-
skaper innebär ju ett svek mot eleven, mot barnet,
som inte ges möjligheter till vidareutbildning eller en
bra grund för att komma in på den arbetsmarknad
som finns. Det bidrar ju också till den ökade sociala
klyvningen. Vi kan se att den ökar markant för varje
år. Här måste resurser och reformer sättas in för att
göra skolan bättre och för att ge alla elever lika vill-
kor.
I riksdagen är vi överens. Vi säger att alla elever
ska ha möjlighet att gå ut grundskolan med godkända
kunskaper. Vi ställer höga krav och har höga mål. Det
är jättebra. Men tyvärr vet vi att alla elever inte får
den möjligheten. Några plockas ut på vägen. Det
handlar om en tidig utsortering. Vad händer med de
elever som inte har möjlighet att få de här kunskaper-
na eller att få ett bra självförtroende och känna att de
har möjligheter att gå vidare till gymnasiet och till ett
fortsatt arbetsliv?
Jag tycker inte heller att det är acceptabelt att vi
har en regering och en skolminister som nickar, kon-
staterar faktum och säger att så här ser det ut i Sveri-
ge. Någonting måste göras. I ena sekunden nickar
man och säger att man ser resultaten. I andra sekun-
den går man ut som en oppositionspolitiker och säger
att krafttag ska sättas in. Det är en ganska märklig
motsättning. Å ena sidan konstaterar man faktum, och
å andra sidan jobbar man som en oppositionspolitiker.
Som ansvarig minister borde man i stället gå ut och
säga att vi ska ge resurser direkt ut till skolorna och
till kommunerna. Man måste ta ansvar för att någon-
ting ska hända i skolpolitiken.
Det handlar inte längre om att bara luta sig tillba-
ka och visa på de fakta eller de fina texter som har
tagits fram i budgetpropositioner och betänkanden.
Någonting måste göras. Jag är besviken över att Soci-
aldemokraterna inte har hunnit längre under de åtta år
som man har haft makten.
I den senaste budgetpropositionen skriver man att
utbildningsområdet är ett av regeringens viktigaste
reformområden. Det låter ju väldigt bra, men när ska
de reformområdena bli verklighet och vardag för
skolorna och eleverna runtom i landet?
Jag tycker också att Socialdemokraterna ibland
börjar i fel ända när man diskuterar skolpolitik. Man
för en efterhandspolitik. Man försöker att laga och
lappa i efterhand. Ett tydligt exempel är ju att man
har misslyckats med grundskolan. Det individuella
programmet ökar och är snart det andra största pro-
grammet. Tänk om vi i stället kunde komma överens
om att det är i de tidiga åren, under de första åren från
förskoleklassen och de första åren i skolan, som vi
ska satsa resurserna. Vi ska se till att alla elever får
möjligheten och framför allt rättigheten att lära sig
språket och att lära sig läsa, skriva och räkna. Det
borde vi göra i stället för att ha den här efterkon-
struktionen och reparera i efterhand. Fram för en
förändrad politik där vi förebygger i stället för repare-
rar i efterhand!
Fru talman! Vi i Centerpartiet har försökt att ta ett
helhetsgrepp om skolpolitiken. Vi gör det genom
ökade resurser direkt till kommunerna, men vi gör det
också genom att vi har tagit fram tre reformer. Det är
reformer som vi har kallat för rätt till kunskap, en
ökad lokal makt och insatser för att få fler lärare. Vi
tycker att dagens skola är alldeles för fyrkantig. Bar-
nets ålder är mer styrande än den kunskap och mog-
nadsnivå som barnet har. Vi vill ändra på detta. Det är
kunskaperna som ska styra och inte ålder eller antalet
år i skolan.
Därför vill vi införa det vi kallar individuell kun-
skapsrätt. Det innebär att grundskolans åtagande inte
är avklarat förrän eleven uppnått kunskapsmålen.
Fru talman! Därmed vill jag yrka bifall till reser-
vation 6 under punkt 16.
Men för att alla ska kunna nå kunskapsmålen och
ha rätten till det krävs det en del insatser. Varje elev
måste få det stöd och den hjälp som hon eller han
behöver. Vi behöver en mer individualiserad skola
som är anpassad efter eleven och inte tvärtom. Vi
behöver fler lärare och specialister som stöd till ele-
verna. Det är ju de första åren och de tidiga insatserna
som återigen är det absolut viktigaste. Om man inte
har med sig språket från början, om man inte fått
möjlighet att lära sig läsa, skriva och räkna, är det
oerhört svårt att ta till sig det i efterhand.
Vi vill också införa en individuell studieplan, och
vi vill slopa timplanen för att göra utbildningen och
kunskapen mer specifik efter varje elev.
Vi vill också ge skolorna större frihet. Men vi ska
också ställa större krav. Vi anser inte att lokal frihet
innebär frihet att misslyckas. Det är en frihet att välja
hur man ska lyckas lokalt ute på varje skola. Jag är
helt övertygad om att om skolledarna, lärarna, föräld-
rar och elever lokalt fick makten på varje skola skulle
man kunna nå fantastiska resultat.
Det har ju pågått en försöksverksamhet med lo-
kala skolstyrelser. Där har Socialdemokraterna velat
fortsätta försöksverksamheten. Man törs inte riktigt
lita på att de som har kompetensen runtom på varje
skola kan ta det ansvaret. Men vad är det som ni är så
rädda för i Socialdemokraterna? Varför vill ni inte
släppa makten och möjligheterna till dem som finns
ute i verksamheten? Vi i Centerpartiet står för likvär-
diga skolor i hela landet. Vi förespråkar inte likadana
skolor.
Lärarnas roll måste också uppvärderas. Större
klasser och färre vikarier drabbar ju inte bara elever-
na. Arbetssituationen är helt ohållbar på många håll.
Insatser måste göras så att lärarnas inflytande ökar.
De måste få vara med och bestämma över resurser,
hur de fördelas och hur arbetstiden utnyttjas. Vi ska
inrätta karriärvägar och öppna för möjligheten att
vidareutveckla eller vidareutbilda sig till t.ex. specia-
list.
Fru talman! Slutligen ser jag att det finns en tydlig
ideologisk skillnad när vi diskuterar skolpolitiken.
För mig är det helt naturligt och självklart att tro att
varje elev kan lära och kan lyckas. Därefter har vi
format vår politik. Vi låter varje elev växa utifrån sina
villkor och sina specifika förutsättningar. Det står i
stark kontrast till dem som menar att vi måste sänka
ribban eller tillåta ett viss svinn på vägen. Den indivi-
duella kunskapsrätten är oerhört viktig. Visst tar det
olika lång tid att lära sig. Visst har man olika sätt att
lära sig på. Men utmaningen är ju att hitta det specifi-
ka sätt som varje elev kan utformas och hjälpas efter.
Vi arbetar för att stärka elever och skolor i deras
individuella arbete. Vi vill inte styra med pekpinnar
och säga precis vad som är rätt och fel för alla. Det är
också min förhoppning att regeringen framöver
kommer att ta till sig den insikten och låter de fina
orden i budgetpropositioner och betänkanden bli
verklighet för alla ute i skolorna.
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.59 på förslag av tal-
mannen att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00
för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.