Herr talman! Det finns starka skäl till kritik mot
1993 års beslut om investeringar i trafikens
infrastruktur fram till år 2003, främst därför att det
inte bygger på en helhetssyn på
kommunikationerna i vårt land. I stället för att
presentera en samlad plan för utveckling och
utbyggnad av kommunikationssystemet
presenterar regeringen i realiteten en
järnvägsproposition och en vägproposition. Vi
anser att regeringen inför propositionsarbetet
borde ha utvärderat 1988 års trafikpolitiska beslut
och utifrån denna utvärdering presenterat en
proposition om ett samlat kommunikationssystem i
Sverige.
Förutom järnvägar och vägar har också sjöfarten,
luftfarten, posten och telekommunikationerna
ingått i en helhet. Mot denna bakgrund är det
beklagligt att vi socialdemokrater inte har fått
gehör för vårt motionskrav om inriktning på ett
långsiktigt bärkraftigt transportsystem utan har
tvingats foga en reservation till utskottets
betänkande.
Om jag har tolkat utskottets ledamöter rätt, är det
väl ändå så att vi alla är överens om att väl
fungerande kommunikationer är av grundläggande
betydelse för att människor skall kunna leva och
arbeta under jämlika villkor i hela landet. En god
infrastruktur är också en förutsättning för en god
näringsutveckling liksom tillgång till snabba och
säkra gods- och persontransporter såväl inom
landet som till marknader i Europa vilka är en del
i detta system. Det verkar därför ofattbart att det i
den programförklaring som finns i
budgetpropositionen om framtidens trafiksystem
saknas förslag om konkreta åtgärder och en analys
av vad EES-avtalet och ett eventuellt kommande
medlemskap i EU kommer att medföra för
trafiksektorn.
Budgetpropositionens brister kan nu riksdagen
rätta till genom ett bifall till den socialdemokratiska
reservationen, som innehåller inte mindre än tio
konkreta punkter om hur ett långsiktigt och
hållbart trafiksystem bör utformas. Låt därför inte
nu av missvisande lojalitet ett dåligt
regeringsförslag bli ett hinder för att vi skall lyckas
uppnå det som vi alla verkar vara eniga om: ett väl
fungerande kommunikationssystem.
Vår bedömning är att det under den kommande
tioårsperioden krävs investeringar i
kommmunikationssystemet i storleksordningen
2 % av BNP. Det gäller vägar och järnvägar men
även sjö- och luftfart inklusive satsning på den
moderna informationsteknologin,
datakommunikationer, multimedier m.m.
Vi måste också vara beredda att göra omprövningar
av resursfördelningarna t.ex. mellan vägar och
järnvägar och från de traditionella
kommunikationsslagen till en utbyggnad av
telekommunikationer, om detta visar sig
nödvändigt. Vår bestämda uppfattning är att det av
denna anledning behövs en kommission för att
utarbeta en nationell plan för kommunikationerna
i Sverige.
1988 års trafikpolitiska beslut syftade till att uppnå
en helhetssyn på gods- och persontransporter
inkluderande hamnar och sjöfart. Det bör ligga till
grund för kommissionens arbete.
I utskottets betänkande finns en majoritet för att en
kommission skall tillsättas för att få en samordnad
investeringsplanering. Det är beklagligt och
häpnadsväckande att vi i utskottet inte lyckades bli
helt överens. Osökt ställer man sig frågan varför
den borgerliga fyrklövern måste reservera sig mot
en kommission. Är det ett behov av att dölja
regeringens ofullständiga proposition, eller är det
ett gammalt behov av att vid varje tillfälle markera
en negativ inställning till goda socialdemokratiska
motionskrav?
Herr talman! Med dessa korta kommentarer vill jag
yrka bifall till reservation nr 1 och i övrigt till
utskottets hemställan.