Herr talman! De trafikpolitiska ståndpunkter som
Vänsterpartiet bygger sina krav och motionsförslag
på kan sammanfattas enligt följande:
1. Kommunikationsstrukturen måste förändras i
grunden för att miljön skall räddas, samtidigt som
kommunikationsbehoven tillgodoses. Därför
måste en långsiktig samhällsplanering bidra till ett
minskat behov av gods- och persontransporter.
Varje trafikslag bör bära sina egna
samhällsekonomiska kostnader.
2. Frågan om en fungerande kollektivtrafik är en
viktig jämställdhetsfråga. Alla vuxna individer har
inte tillgång till bil. Kvinnor, äldre, barn och
ungdomar har ett större behov av en fungerande
kollektivtrafik.
3. Spårbundna trafiksystem och miljövänliga
sjötransporter skall prioriteras. Vägtrafik, särskilt
tunga landsvägstransporter, och flygtrafiken måste
minskas.
4. Järnvägsnätet måste byggas ut och rustas upp så
att de behov som Banverket har redovisat kan
tillgodoses.
5. Regering och riksdag måste agera aktivt för en
svensk medverkan i en samordnad alleuropeisk
järnvägspolitik. Som ett led i detta arbete behöver
det nordiska nätet för snabb- och högfartståg
byggas ut.
Det som sägs i trafikutskottets betänkande om de
trafikpolitiska målen är motsägelsefullt. Det finns
alltså stora brister här som vi ser saken.
Å ena sidan höjer man bensinskatten. Å andra
sidan planerar man att bygga nya motorvägar.
Å ena sidan vill man minska kväveutsläppen. Å
andra sidan vill man bygga en Öresundsbro. Men
trafiken på denna kommer att generera höga
kväveoxidutsläpp. På punkt efter punkt är det
tydligt att starka särintressen -- såsom bilindustrin,
oljeindustrin och byggföretagen -- styr regeringens
beslut.
Det är olyckligt att bromsa när det gäller den
modernisering av samhället med miljöanpassad
inriktning som är nödvändig. Regeringen redovisar
och understryker att ett av de fyra målen
beträffande luftföroreningarna uppnås. Utsläppen
av svaveloxid, koldioxid och kväveoxid ligger på
högre nivåer -- ja, långt över vad naturen tål.
Trots detta skriver utskottet att man måste ställa
krav på ett långsiktigt tänkande, och man
förstärker det hela med tal om ett samlat
åtgärdsprogram för att angripa miljöhoten på bred
front.
Man kan då fråga sig om det handlar om ett
långsiktigt tänkande när man skriver som man gör
i betänkandet. I stället skulle jag vilja säga att det
handlar om ett långsamt tänkande. På punkt efter
punkt redovisar man att uppsatta mål inte uppnås.
Man uppnår alltså bara ett av de fyra mål som har
satts upp när det gäller miljöutsläppen. Mot den
bakgrunden kan man alltså inte tala om ett
långsiktigt tänkande.
Det är litet märkligt att man säger att en väl
utbyggd infrastruktur har avgörande betydelse för
Sveriges möjligheter till ekonomisk tillväxt.
Samtidigt minskar man ju förutsättningarna för en
långsiktig utveckling.
Den snabba teknologiska utvecklingen bör i fråga
om de långsiktiga målen för trafikpolitiken
prioriteras på ett annat sätt än som i dag är fallet.
Sven-Gösta Signell sade att informationsteknologin
går framåt. Det är den vägen vi skall gå när det
gäller att skapa bättre förutsättningar för en god
infrastruktur i vårt land. Vi skall inte välja ökade
satsningar på nya gigantiska motorvägsprojekt,
vilket förespråkas från regeringshåll.
Utskottet har också diskuterat långsiktigheten i
infrastruktursatsningarna. Det kommer att bli så
att vi bygger nya gigantiska motorvägar, samtidigt
som det finns brister i underhåll beträffande
väginvesteringar som redan i dag gäller. Samma sak
kommer att gälla framöver om vi fortsätter med en
utbyggnad av tågtrafiken och samtidigt minskar
anslagen till en upprustning av befintliga
järnvägssträckor. Men de sakerna kommer vi till
senare i dag i diskussionerna om andra
betänkanden.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till mom. 1
i min meningsyttring som är fogad till detta
betänkande.