Fru talman! Jag kan garantera Lena Hjelm-Wallén
att jag har mycket nära kontakter med skolan. Jag
har den alldeles inpå livet, vågar jag påstå, genom
mitt äktenskap. Jag vet nog ganska mycket om
förhållandena ute på skolorna. Jag kan inte med
den bästa vilja i världen uppfatta att man på
skolorna skulle trakta efter att återgå till den
skolpolitik som tidigare har gällt.
Ingen ifrågasätter att socialdemokraterna står fast
vid sina förslag från i höstas. Detta är en
självklarhet. Men varför upprepa dem bara några
månader efteråt, när det alldeles uppenbart är så att
era förslag står fast? De är en gång avslagna. Varför
låta samma människor behandla samma förslag och
avslå dem igen? Jag finner inte det särskilt
konstruktivt.
Vi hade måhända bråttom i höstas. Det var mycket
att göra. Men jag vågar påstå att utskottet hade en
mycket seriös behandling av frågorna. Jag vill gärna
tillägga att den verkligen skedde i en mycket god
anda. Vi arbetade seriöst med dem, och jag menar
att vi kom fram till de beslut som det gick att
komma fram till. Vi blev inte eniga överallt, men
jag kan inte inse att enigheten är ett sorts
självändamål. Också jag tycker att det är viktigt att
nå fram till enighet, men vi får finna oss i att vi går
på olika beslut när våra åsikter skiljer sig. Jag
upprepar att jag inte kan acceptera en enighet
enbart på socialdemokratiska villkor.
Jag vill väldigt gärna fråga socialdemokraterna om
vad exakt det är de vill riva upp. Det vore bra om
vi fick ett besked om detta före valet.
Vad den kristna etiken anbelangar kan jag säga att
jag inte begriper de upprörda känslor och de
resonemang som förekommit i frågan. För mig är
det en fullkomlig självklarhet att vi har anledning
att känna stor respekt för kristen etik och
västerländsk humanism. Så har det varit genom
åren och så tycker jag faktiskt att det skall förbli.
Faktum är att socialdemokraterna hade ett
alternativ i partimotionen som gick ut på att det
skulle skrivas in i läroplanen att skolan skall vara
ickekonfessionell. Det gjorde vi.