Herr talman! Jag ska säga en sista sak om monarkin. Jo, vi har noterat att det finns en majoritet i riksdagen för monarkins bevarande. Det är därför vi skriver motioner, debatterar och ställer yrkanden i frågan. Det är många saker som det har funnits majoritet för i den här kammaren men där det så småningom har skett en ändring till följd av debatt, samhällsutveckling och sådant. Det kommer att ske i fråga om monarkin också.
Sedan till federalismen. Bondeförbundets - eller Centerns, då - inställning är att enhetsstaten ska brytas upp. Och så pratar Kerstin lite allmänt om federalismens principer och att man inte ska kunna fatta alla beslut centralt och sådana saker.
Jag kan för mitt liv inte förstå hur detta ska kunna gå till. Om vi ser historiskt och internationellt på hur stater har bildats är det helt uppenbart att den historiska bakgrunden är avgörande för om man har enhetsstaten eller federationen som grundmodell. Jag är inte helt säker, men jag tror att det blir svårt att hitta något exempel på att man med politiska beslut har kunnat ändra en historiskt framvuxen enhetsstat till att bli en federation.
Jag tror alltså att detta antingen bara är en lek med ord och vackra begrepp, där man klär sin gamla decentraliseringsideologi i lite nya, modernare, uttryck, eller så är det fullständigt utsiktslöst och orealistiskt. Då undrar jag vad det egentligen innebär för det politiska samtalet och den politiska debatten om partier låtsas företräda ståndpunkter som egentligen är fullständigt orealistiska och omöjliga att genomföra. Vad innebär det för respekten för det politiska samtalet?