Herr talman! Det är kanske inte så ofta när man sitter i sin riksdagsbänk och hör statsministern läsa upp regeringsförklaringen som man tankemässigt studsar och inom sig utbrister i ett oj då. Normalt sitter man ju lite uttråkad och lyssnar. Men det hände faktiskt i höstas. Statsministern förutskickade en översyn av 1974 års regeringsform.
Att jag studsade var kanske inte så konstigt eftersom vi kristdemokrater i ett antal år, sedan 1998, har drivit det kravet - först ensamma och från 2002 tillsammans med tre andra partier. Det är bra att man på regeringssidan läser våra motioner, men det är ännu bättre att man tar intryck av dem. Vi har också sagt att en sådan översyn måste få ta sin tid, kanske fem-sju år eller något i den stilen, så att man inte hetsar fram den på den vanliga utredningstiden som är cirka två år.
Ännu tydligare blev bilden av en motionsläsande regering när statsrådet Nuder i en senare tidningsintervju började tala om en glidande spärr när det gällde valsystemet. Intrappning som alternativ till fyraprocentsspärren har jag drivit sedan 1982/83. Mitt parti har sedermera också accepterat detta som ett tänkbart alternativ, liksom ett par andra partier här i kammaren.
Herr talman! Grundlagarna, eller det vi kallar författningen, utgör det ramverk som ska klargöra villkoren bland annat för hela rättssystemet. Grundlagarna, framför allt regeringsformen, utgör alltså den grundläggande rättsnormen. Därför är det centralt att denna rättsnorm är djupt förankrad i den kulturtradition som i sina grunddrag omfattas av svenska folket.
Man kan säga att mycket av den svenska traditionen har varit rättspositivistiskt. Det har också präglat den svenska grundlag som vi har nu. Rättspositivismen innebär kort sagt att rätten definieras operationellt, det vill säga rätt är det som lagstiftaren säger är rätt.
Herr talman! En sådan syn på sambandet mellan lagstiftning och det som är rätt har ju inte med verkligheten att göra. Vi ändrar ju grundlagar och lagar i ett kör i den här kammaren. Det som är rätt är alltså vidare och djupare än det som står i lagen. Rättsuppfattningen är alltså inte grundad av lagen, även om lagen i ett socialt samspel även påverkar rättsuppfattningen som sådan. Den är ju med och påverkar den bilden.
Herr talman! I början av min riksdagskarriär hade jag en diskussion med en kollega från ett annat parti om Europakonventionen. Han menade att den var alltför naturrättsligt färgad och därför egentligen inte mycket att ha i Sverige. Rätten skulle bygga på rationellt motiverade argument, enligt honom. Jag frågade honom då om han trodde på ett specifikt människovärde. Det gjorde han. Men på min fråga hur han rationellt skulle motivera detta människovärde kunde han faktiskt inte ge något svar. Det är så att rättspositivisten inte kan ge rationellt grundade motiveringar för de grundläggande värdena och därmed inte heller med den metoden kan konstatera vad som är just rätt.
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att komma bort från rättspositivismen i vårt sätt att se på det som är rätt. Lagen är viktig, dock en ofullkomlig del av vår rättsuppfattning.
Min bedömning är att det är centralt att våra grundlagar först och främst präglas av en människosyn som beaktar människans värde, förutsättningar, behov och ansvar. Utgångspunkten bör vara värdeorienterad, det vill säga att se människan och bygga samhället därefter.
Försök inte pressa in människan i färdiga system - det kommer bara att misslyckas. Själv har jag tagit intryck av professor Aleksander Pezcenik som hävdar att lagstiftningen måste vila på det etisk godtagbara.
Herr talman! Rättsordningens grundläggande mål är att skapa en samlevnad i fred mellan människor och att medverka till att upprätthålla de grundläggande värdena. Inte bara rättsreglerna utan även deras tillämpning måste vara etiskt godtagbar. Här tror jag att vi kan komma långt i en samsyn de politiska partierna emellan. Vi tror alltså att en värdeanalys måste vara en av utgångspunkterna för en översyn av regeringsformen.
Herr talman! Låt mig också peka på några andra områden som vi tycker är viktiga att analysera i det kommande författningsarbetet. Det är bland annat, som andra har varit inne på tidigare här, riksdagens tillkännagivanden när det gäller lagprövningsrätten och i förlängningen av detta vem som ska utöva den, till exempel en författningsdomstol. Det centrala i detta är om vi kan få en förstärkt lagprövningsrätt eller inte, inte vem som utövar den. Det är i och för sig en viktig fråga, men det är en senare fråga egentligen.
Vi tycker också att det är viktigt att man följer upp Olof Ruins utredning om folkomröstningarna. Tanken var ju att man skulle tillsätta en parlamentarisk uppföljningsutredning, men det har ännu inte skett. Vi utgår ifrån att den frågan kommer upp i den kommande utredningen - att få ett bättre folkomröstningsinstitut i det här landet. Personligen tycker jag att det ligger väldigt mycket i vad min gode vän Bertil Fiskesjö talade om i början av 90-talet, nämligen att man skulle titta på den danska modellen, där Folketinget först tar ställning till en fråga och man sedan låter den gå till folket som får svara ja eller nej till det hela, för att uttrycka det mycket kortfattat.
Vi tycker också att en analys av subsidiaritetsprincipen som ett arbetsverktyg i maktdelningen även inom landet bör gälla. Den finns ju etablerad i det europeiska samarbetet.
Vi vill också trycka på att det är viktigt att man får ett förstärkt grundlagsskydd för de kommunala nivåerna. För några år sedan när vi hade en särskild debatt om de här frågorna slog det mig att man skulle kunna skapa en kommunalordning som liknar riksdagsordningen, därför att det kanske är svårt att ta in detaljerade bestämmelser i själva regeringsformen. Man skulle i stället kunna ge den en sådan mellanställning som riksdagsordningen har. Den idé som jag fick då har sedermera också accepterats av mitt parti. Det är ganska intressant: Nu den 2 mars, det vill säga i tisdags, gick Svenska Kommunförbundet in med en begäran att den kommande författningsutredningen ska titta på just de här frågorna på ett ordentligt sätt så att man får en tydligare avgränsning och ett tydligare skydd för den kommunala självstyrelsen.
En annan fråga som är viktig som vi ser det är att de målsättningsstadgar som vi såg till att införa i den senaste författningsreformen i 1 kap. 2 § inte är rättsligt prövbara. Vi tycker att man borde försöka hitta en linje där man kunde få ett faktiskt diskrimineringsskydd i grundlagen oberoende av religion, ålder, ras, kön, sexuell identitet, ekonomisk eller social ställning, funktionshinder och etnisk eller politisk tillhörighet. Vi tycker också att det är rimligt att man gör en översyn av 2 kap. regeringsformen om fri- och rättigheter. Det finns ett antal områden som behöver förstärkas där. Vi pekar också på att det kan vara intressant att granska kriminalisering av enskilds deltagande i eller stöd till kriminella organisationer. Där har vi fått anta rambeslut inom EU som egentligen bygger på att man har den typen av lagstiftning inom landet, men det har faktiskt inte vi. Vi tycker också att det är rimligt att man tar upp frågorna om regeringsbildning och talmansval.
En annan intressant fråga, herr talman, är regeringens hantering av riksdagens tillkännagivanden. Vi i riksdagen blir lätt frustrerade över att regeringen ibland inte gör som riksdagens majoritet säger. Tillkännagivandena är ju inte rättsligt reglerade utan är egentligen uttryck för riksdagens önskemål och förväntningar. Om regeringen inte gör som riksdagens majoritet säger, så finns ju alltid möjligheten till misstroendeförklaring som vapen, eller också kan riksdagen ensam ta initiativ till att utreda och stifta lagar. Det senare kräver ju avsevärt större resurser till riksdagen. Jag tror att det är viktigt att vi hittar en rimlig balans i de här relationerna.
Herr talman! Vi är också öppna för diskussioner kring valsystemet. Effekterna av personvalssystemet behöver djupanalyseras. Många av de här punkterna har vi tagit upp i ett särskilt yttrande till betänkandet i dag.
Herr talman! Vi har en skarp reservation. Den avser öppenheten i den del som Riksrevisionen granskar av hovstaten, och den avviker alltså från majoritetens uppfattning. Enligt lagen om revision av statlig verksamhet får Riksrevisionen granska den verksamhet som bedrivs av Kungliga Slottsstaten och Kungliga Djurgårdens förvaltning. Vi tycker att det är logiskt att man också ska kunna tänka sig en större öppenhet i den delen, men vi kan inte förstå att man ska vidga den totalt om man inte därmed också vill att revisionen ska titta på hela den här biten i Slottsstaten. Jag ber att få yrka bifall till reservation 9.
Låt mig sluta med att säga att vi inför den kommande författningsutredningen har den grundläggande attityden att vara öppna för att bildligt talat kunna vända på alla stenar. Jag tror också att det är en nödvändig attityd om vi vill föra utvecklingen framåt.