Herr talman! Jag har svårt att förstå att Eva
Johansson så engagerat kan göra spekulationer om
vad som har förevarit i Finansdepartementet. Men
visst kan man fantisera över sådana här beslut när
man befinner sig på oppositionssidan. Jag står fast
vid att det med den nya organisationen finns
möjligheter att tillgodose elevernas behov med
hemspråk. De får läsa språket som hemspråk i sju
år och sedan som B-språk. De har möjlighet till
detta genom hela skoltiden. Jag tycker inte att det
är någon försämring. Under utfrågningen vi hade i
höstas hörde vi hur man inom vissa kommuner,
exempelvis min närstående kommun i Nybro,
genom omorganisering tillgodosåg dessa elevers
behov av undervisning i svenska språket.
När det gäller barn med särskilda behov sade jag till
Eva Johansson och till auditoriet här att jag också
är oroad för det, även om man vid utfrågningen
sade att man genom avregleringen har möjlighet att
samverka med den sociala sektorn och
fritidssektorn. Man har större möjligheter att
tillgodose de behov man tidigare täckte med
specialinsatser, t.ex. genom att skoldaghem flyttar
in i skolan. Detta är något som jag tycker att vi
måste vara uppmärksamma på. Men att de skulle
ställas sist i kön tror jag är en stor överdrift. Ulf P
Lundgren, som var med på utfrågningen, säger att
man har obetydligt fjärmat sig från basresurser på
0,3 %. Man kanske kan mäta upp det i några
procentenheter.
Det är absolut inte bra. Men vi befinner oss i en
svår situation. En förklaring till en del av dessa
problem kan inte vara något annat än den ekonomi
som socialdemokraterna satt oss i, som det flera
gånger sagts.