Herr talman! Jag kan också konstatera att när det
gäller det svenska ordförandeskapet råder det en bred
samsyn i den här debatten. Det gäller också rege-
ringskonferensen och det stundande toppmötet i Nice.
Det är en stor enighet här bakom förhoppningen att
förhandlingen i Nice ska kunna avslutas som det är
tänkt och att unionen därmed ska kunna vara beredd
att ta emot nya medlemsländer enligt den tidtabell
som sattes upp i Helsingfors.
Jag tänkte ta upp en annan aspekt som jag har ta-
git upp tidigare här. När man gör det är det alltid en
risk att man blir betraktad som något slags papegoja.
Jag tror dock att flera talare har berört dessa aspekter
förut. Det gäller de nationella parlamentens roll i EU-
samarbetet. Många har talat om bristande legitimitet
emellanåt och att det måste föras en debatt närmare
befolkningen i medlemsländerna. Där tror jag, och
jag vet att de flesta i Sveriges riksdag delar den upp-
fattningen, att de nationella parlamenten spelar en
stor roll.
Vi har i Sverige och i Sveriges riksdag nyligen
genomfört en översyn som nu har landat hos Riks-
dagskommittén. Vi hoppas naturligtvis att det snart
kommer förslag till beslut som gör att vi kan skärpa
vår egen roll i det sammanhanget. Det är ju utan tve-
kan så att EU-frågor inte längre är utrikesfrågor. De
är inte en angelägenhet för utrikesutskottet eller EU-
nämnden, utan de är en angelägenhet för hela riksda-
gen. Det är naturligtvis angeläget att riksdagen och
dess organ kommer in tidigt i processen, kan vara
med och forma besluten och se till att de så småning-
om blir så bra som möjligt. Det har ett stort demokra-
tiskt värde.
Vi har inte velat störa debatten inför Nice med att
föra fram nya, radikala förslag. Det skulle snabbt
riskera att processen skulle stannas upp. Det är nu
viktigare än någonsin att Nicetoppmötet resulterar i
ett förslag till ett nytt fördrag som möjliggör att nya
medlemsländer kan anslutas. Men efter Nice, och vi
är ju snart där, hoppas jag att vi kan få till stånd en
bred och visionär debatt om EU:s konstitutionella
frågor. Jag tror att det är nödvändigt.
Om den här unionen ska fungera med flera med-
lemmar, så måste man se på den konstitutionella
uppbyggnaden och hitta rationella former för det och
framför allt se till att EU-arbetet får en demokratisk
förankring. Det handlar om att som en tidningsmaka-
re, en journalist, försöka sammanfatta det hela. Det
gäller då att fånga upp och följa upp det som Fischer,
Blair och Persson har diskuterat.
Jag tror för egen del att vägen till ökad legitimitet
för EU-samarbetet inte går via att ge Europaparla-
mentet mer inflytande. Det är i stället de nationella
parlamenten som måste få mer att säga till om. Jag
tror personligen att man skulle kunna diskutera möj-
ligheten att ge parlamenten en initiativrätt. I dag är
det ju formellt så att initiativrätten ligger hos kom-
missionen. Men vi vet ju att det i reella sammanhang
är ministerrådet och framför allt Europeiska rådet
men även Europaparlamentet som kan ta initiativ och
föra fram förslag till kommissionen, som kommissio-
nen sedan lägger fram. Jag tror att det skulle vara av
stort värde att även de nationella parlamenten emel-
lanåt kunde samla sig och lägga fram förslag på be-
slutsborden som EU:s institutioner sedan skulle vara
skyldiga att behandla.
En annan fråga i detta sammanhang handlar om
den andra kammaren, det som Joschka Fischer en
gång lanserade. Detta har missförståtts på många håll
och kanter. Jag tror nämligen att hans utgångspunkt
har varit att han har upptäckt hur svårt det är att ge
legitimitet till Europaparlamentet. I och med att man
införde direktvalet så klipptes banden till de natio-
nella parlamenten av. Jag tror att bakgrunden till hans
förslag är att han vill knyta ihop banden igen och
därav diskussionen om den andra kammaren. Jag
tycker att det är en intressant diskussion som vi ska
följa upp. Jag tror att det går att hitta en konstruktiv
linje i detta sammanhang som innebär att de natio-
nella parlamenten får inflytande i viktiga centrala
frågor, t.ex. budgetfrågor.
För att denna debatt ska kunna bli visionär och
bred så hoppas jag också att vi i Sverige kan få till
stånd lite institutionella förändringar för detta. Det är
många som har efterlyst att EU 96-kommittén som en
gång jobbade skulle återuppstå. Jag har förstått att
regeringen intensivt funderar på att hitta någon ny
form. Och jag skulle verkligen välkomna att vi fick
ett parlamentariskt organ eller ett organ med parla-
mentariskt inflytande som skulle kunna ge oss denna
input, eftersom det behövs i den europeiska diskus-
sionen här i riksdagen.