Herr talman! Jag ber först att få instämma i John
Anderssons mycket viktiga påpekande om
sambandet mellan svensk ekonomi i allmänhet och
skogsbruket. Skogsbruket har en stor betydelse i
det sammanhanget.
Jag begärde ordet närmast därför att Sinikka
Bohlin frankt påstod att den moderata politik som
kommer till uttryck i det betänkande vi nu
diskuterar bara representerar ett särintresse och ett
egenintresse och styrs av markägarnas villkor.
Det är helt riktigt, Sinikka Bohlin, att enskilda
markägare spelar en oerhört stor roll i frågan om
biologisk mångfald. Jag tror att vi alla är överens
om att man vårdar det man äger.
Socialdemokraternas skogspolitik under 60- och 70-
talet främjade storskalighet och monokulturer.
Sinikka Bohlin påpekade ju själv i sitt
inledningsanförande att det var på det sättet. Den
representerade en stark fientlighet mot enskilt
ägande över huvud taget.
Den skogspolitiken är avskräckande i detta
sammanhang. Socialdemokraternas nuvarande
skogspolitik kan vi läsa ut ur reservationerna till
betänkandet. Man förespråkar återgång till en
speciell straffbeskattning av skogsbruk, nya
regleringar och en allmän återgång till den
skogspolitik som har åstadkommit de skador och
avarter som vi nu försöker reparera. Den
skogspolitiken och den försämring av ägandets
villkor som det i själva verket är frågan om är inget
annat än ett hot mot biologisk mångfald.
Vi moderater strävar efter att det skall finnas
många enskilda små och medelstora skogsägare
som representerar en stor mångfald. Denna politik
exemplifieras bl.a. i det faktum att Domäns ledning
har givits order om att sälja ut Domäns marker -- de
små skogs- och lantbruken -- till enskilda brukare,
grannar och arrendatorer så långt det är möjligt. På
det sättet kommer den ägandets mångfald som jag
menar är den bästa garanten för biologisk mångfald
att öka.