Fru talman! Jag skulle vilja påstå att Centerns och
Moderaternas markägarintressen, i andra
sammanhang kallat särintressen, helt styr
regeringens politik inom skogen och naturvården.
Hedersordet är avreglering och avgiftsbefrielse.
Lidande blir naturvården och den biologiska
mångfalden.
I regeringens nya skogspolitik som antogs i våras
jämställdes miljömålet med produktionsmålet,
detta i total enighet i denna kammare. Men med
den allmänna avregleringen av lagstiftningen har
regeringen också avhänt sig möjligheten att ställa
miljökrav på markägaren. Skogen anges som en
nationell tillgång. Därför hävdar vi
socialdemokrater i stället att man skall betona dess
unika värden och den resurs som inte enbart har
betydelse för den enskilde skogsägaren utan också
för regioner och för hela samhället.
Vi ifrågasätter även påståendet, som också Lennart
Daléus tog upp i dag, att en avreglering och
borttagande av skötselföreskrifter gynnar
naturvården. Resonemanget om avregleringens
generella effekter är vilseledande och osakligt. Det
är bara att gå tillbaka i historien, Lennart Daléus,
till 1960- och 1970-talen då avsaknaden av
regleringar inte förhindrade schabloniserade
storskaliga skötselmetoder eller användningen av
miljögifter. Det är ju dessa årtiondens misstag, med
åtföljande monokulturer utan
ståndortsanpassning, som i stor utsträckning har
varit orsaken till miljömyndigheternas och
miljöorganisationernas kritik mot skogsbruket.
Fru talman! I dag kommer riksdagen att fatta beslut
om regeringens förslag till en strategi för biologisk
mångfald. Även när det gäller artbevarandet märks
tydligt regeringens markägarintressen. I
regeringens pressmeddelande med anledning av
propositionen gjordes stor affär av biotopskyddet.
Den kraftigt uppblåsta ballongen innehåller
egentligen bara en förordning om biotopskydd i
jordbrukslandskapet, dvs. att lantbrukaren inte får
förstöra åkerholmar, stenrösen m.m. -- en
förordning som regeringen kan besluta om utan
hörande av riksdagen. Regeringen vågade
emellertid inte föreslå något biotopskydd för
skogsmark. Med andra ord finns en teoretisk bas
för hur samspelet mellan produktion och miljövård
i skogen skall fungera. Problemet är bara att teorin
endast i starkt begränsad omfattning motsvaras av
konkreta åtaganden.
Även vi socialdemokrater tror att det framtida
reservatsbehovet ligger runt 5 % av produktiv
skogsmark nedanför fjällkedjan. Alltså måste
väsentliga ytor skog undantas från skogsbruket, i
form av reservat eller skydd på annat sätt. På några
års sikt kan detta innebära en kostnad för inköp av
mark inklusive andra naturvårdsåtgärder i gammal
skog på ca 500 miljoner kronor per år. Den summan
skall jämföras med de 190 miljoner kronor som
anslås i dag.
Fru talman! Hur skall vi då klara av finansieringen
när det gäller att bevara den biologiska
mångfalden? Det naturliga vore att regeringen kom
med ett förslag, att i första hand utnyttja tillgänglig
statlig mark, t.ex. till utbytesmarker. Detta
brådskar, fru talman, på grund av den planerade
sammanslagningen och den eventuella
privatiseringen av Domän, Assi och NCB. Det vore
olyckligt om regeringen lät den planerade
sammanslagningen genomföras utan att man
dessförinnan undantagit betydande arealer för
naturvård.
Om regeringen och Lennart Daléus vill kan vi på
detta sätt klara en stor del av den problematik som
vi debatterar här och nu, alltså att nå de utsatta
målen. Om inte, är det orimligt att tro att
samhället, i nu rådande ekonomiska situation i
Sverige, ensamt skall klara kostnaderna.
Därför vill vi socialdemokrater lägga fram ett annat
förslag. Det handlar om att utvidga skogsnäringens
sektorsansvar till att gälla även den biologiska
mångfalden, inklusive inköp av mark o.d.
På samma sätt som industrin får bära sina egna
miljökostnader i form av rening och
teknikutveckling bör skogsägarna ta sitt
miljöansvar. Ett sätt kan vara att bilda någon typ
av naturfond. För att inte enstaka skogsägare med
stora bevarandevärden på sina marker skall
drabbas onödigt hårt kan man ta ut en solidariskt
utformad avgift som avsätts till en fond. Därmed får
alla ägare av produktiv skogsmark gemensamt
bidra till att täcka kostnaderna för att köpa in eller
på annat sätt skydda värdefull mark. Även staten
skall naturligtvis ge sitt bidrag till denna fond.
En sådan här avgift måste tas ut rättvist. Den får
inte drabba små skogsägare. Därför säger vi inte i
vårt förslag exakt hur fonden skall se ut. I stället vill
vi att regeringen utreder utformningen. Att
Centern och Moderaterna inte stöder vårt förslag är
fullt förståeligt. Men var finns Folkpartiet, som i sitt
program vill värna om naturen? Likaså undrar jag
hur det är med kds, som värnar moral och etik. Jag
skulle vilja höra era åsikter angående
finansieringen av den fortsatta hanteringen
beträffande den biologiska mångfalden.
Fru talman! Till sist yrkar jag bifall till reservation
nr 7 i betänkandet.