Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Strategi för biologisk mångfald

CARL OLOV PERSSON (kds), 1993-12-09 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Först yrkar jag bifall till hemställan i

jordbruksutskottets betänkande nr 9.

Den biologiska mångfalden, den totala variationen

av liv på jorden, är ofattbart komplex och

ovärderlig. Tyvärr hotas denna mångfald både

nationellt och internationellt. I Sverige finns det

150 djurarter och 400 kulturväxter som är akut

hotade. 300 av dem är knutna till

jordbrukslandskapet.

Därför är det när det gäller den kampanj för en

rikare skog som genomförs i fråga om skogsbruket

viktigt och bra att det föreslås i propositionen att

denna kampanj får en uppföljning inom

jordbruket. Det är där miljövården måste börja

med en kunskapsuppbyggnad. Utan kunskap hos

den enskilde brukaren, hos oss här och hos alla

andra blir det nämligen svårt att klara målet att

bevara hotade arter och miljöer.

I detta sammanhang kan jag inte låta bli att peka på

den långsiktiga betydelsen av ett bevarat

livskraftigt jordbruk även i skogs- och

mellanbygder.

Det låter bra när Margareta Winberg talar om att

socialdemokraterna är emot monokulturen i

jordbruket, men nu handlar det ju om ekonomi.

Det är omöjligt att bevara ett öppet landskap och

få ett miljövänligt lantbruk i skogs- och

mellanbygderna utan att samhället ser till att

ekonomin byggs upp där.

Det är också väsentligt att slå vakt om att man

stimulerar ytterligare övergång till ekologisk

odling. Den biologiska mångfalden skyddas i det

ekologiska jordbruket.

Jordbruksministern säger i propositionen om ny

skogsvårdspolitik att det kan vara nödvändigt att

reservatsskydda så mycket som 5 % av all skog

under den fjällnära gränsen. Det hänger alltså på

skogsbruket om man kan ta den naturvårdshänsyn

som krävs för att vi skall klara målsättningen för

bevarande av den biologiska mångfalden.

Jag tycker att det var intressant att höra vad Jan

Jennehag sade. Han har rätt i fråga om Domän AB.

Jag kommer att arbeta för att regeringen gör allt för

att möjligheten att utöka reservaten genom att ta i

anspråk mark som staten redan äger, inte löper oss

ur händerna. Där har regeringen ett stort ansvar.

Sinikka Bohlin var inne på samma tankegångar.

Med tanke på vilken oerhörd budgetbelastning köp

av skogsmark innebär måste det framstå som

synnerligen angeläget att ett riktigt ansvarstagande

för miljön i vardagslandskapet minimerar behovet

av reservat.

Hur skall vi då bära oss åt? Vi måste bygga på

människors miljövårdsintresse. Vi måste börja i

rätt ände. Det handlar då inte om att i första hand

skapa nya tvång och därmed döda det enskilda

engagemanget -- den absolut bästa drivkraften.

Sinikka Bohlin manifesterar den klåfingrighet och

vilja att reglera, som socialdemokraterna står för.

Socialdemokraternas reservationer och motioner

innehåller krav på lagstiftning, exempelvis om

kantzoner på fem meter. Socialdemokraterna vill

ha tillståndsplikt i fråga om främmande arter och

klonat material. Det kan man delvis instämma i.

Men det är betydligt allvarligare att -- som man i

ganska stor omfattning gör -- plocka in främmande

provenienser av trädslag som redan finns naturligt

i Sverige, som exempelvis vanlig gran. Genom frö-

eller pollenspridning ger de upphov till en ny

trädgeneration som man inte längre kan identifiera.

Det kanske visar sig att nästa generation av detta

plantmaterial inte alls lämpar sig i vårt klimat.

Det talas en del om sektorsansvar, men de flesta

som yttrar sig verkar ta alltför lätt på den frågan.

Vems är t.ex. sektorsansvaret för att skogsmarken

försuras? Det är förorenaren som skall betala, men

hur når vi dit i fråga om t.ex. luftföroreningarna?

Fru talman! Jag vill upprepa: Ta vara på de frivilliga

krafterna. Stödet till Nordens ark är ett bra

exempel. Där görs mycket bra genom privat

engagemang. Det bör stödjas. Det har regeringen

också tagit med. Det finns en enorm kraft i alla

människor som engagerar sig i miljövårdsfrågor.

Låt oss lösgöra den kraften. Det kan ske genom att

den myndighet som bär ansvaret för naturreservat,

nationalparker etc infordrar offert från t.ex.

naturvårdsföreningar, hemvärn eller

hushållningssällskap. De kan i sin tur ta hjälp av

organisationer som orienteringsklubbar,

fiskeklubbar, brukshundsklubbar, etc, för att sköta

naturreservaten.

Kds och Socialdemokraterna säger i motioner att

de vill förenkla byråkratin kring

reservatsbildandet. Ett sätt är just att låta

frivilligkrafterna ta hand om reservaten.

En sak som förvånar mig är att socialdemokraterna

anser att skogsägarna själva skall finansiera

markköp till reservaten. Sinikka Bohlin kan nog

dra sig till minnes att vi i Skogspolitiska kommittén

ansåg att just reservatsköpen var ett allmänintresse

och inte ett sektorsansvar.

Jag skulle bra gärna velat säga något om

Östersjömiljön också, men det kanske blir tillfälle

till det efter Kaj Larssons anförande.

Debatten

Hämtad sida: 42

42 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

CARL OLOV PERSSON (kds): Strategi för biologisk mångfald (1993-12-09) — PRESS0