Fru talman! Först yrkar jag bifall till hemställan i
jordbruksutskottets betänkande nr 9.
Den biologiska mångfalden, den totala variationen
av liv på jorden, är ofattbart komplex och
ovärderlig. Tyvärr hotas denna mångfald både
nationellt och internationellt. I Sverige finns det
150 djurarter och 400 kulturväxter som är akut
hotade. 300 av dem är knutna till
jordbrukslandskapet.
Därför är det när det gäller den kampanj för en
rikare skog som genomförs i fråga om skogsbruket
viktigt och bra att det föreslås i propositionen att
denna kampanj får en uppföljning inom
jordbruket. Det är där miljövården måste börja
med en kunskapsuppbyggnad. Utan kunskap hos
den enskilde brukaren, hos oss här och hos alla
andra blir det nämligen svårt att klara målet att
bevara hotade arter och miljöer.
I detta sammanhang kan jag inte låta bli att peka på
den långsiktiga betydelsen av ett bevarat
livskraftigt jordbruk även i skogs- och
mellanbygder.
Det låter bra när Margareta Winberg talar om att
socialdemokraterna är emot monokulturen i
jordbruket, men nu handlar det ju om ekonomi.
Det är omöjligt att bevara ett öppet landskap och
få ett miljövänligt lantbruk i skogs- och
mellanbygderna utan att samhället ser till att
ekonomin byggs upp där.
Det är också väsentligt att slå vakt om att man
stimulerar ytterligare övergång till ekologisk
odling. Den biologiska mångfalden skyddas i det
ekologiska jordbruket.
Jordbruksministern säger i propositionen om ny
skogsvårdspolitik att det kan vara nödvändigt att
reservatsskydda så mycket som 5 % av all skog
under den fjällnära gränsen. Det hänger alltså på
skogsbruket om man kan ta den naturvårdshänsyn
som krävs för att vi skall klara målsättningen för
bevarande av den biologiska mångfalden.
Jag tycker att det var intressant att höra vad Jan
Jennehag sade. Han har rätt i fråga om Domän AB.
Jag kommer att arbeta för att regeringen gör allt för
att möjligheten att utöka reservaten genom att ta i
anspråk mark som staten redan äger, inte löper oss
ur händerna. Där har regeringen ett stort ansvar.
Sinikka Bohlin var inne på samma tankegångar.
Med tanke på vilken oerhörd budgetbelastning köp
av skogsmark innebär måste det framstå som
synnerligen angeläget att ett riktigt ansvarstagande
för miljön i vardagslandskapet minimerar behovet
av reservat.
Hur skall vi då bära oss åt? Vi måste bygga på
människors miljövårdsintresse. Vi måste börja i
rätt ände. Det handlar då inte om att i första hand
skapa nya tvång och därmed döda det enskilda
engagemanget -- den absolut bästa drivkraften.
Sinikka Bohlin manifesterar den klåfingrighet och
vilja att reglera, som socialdemokraterna står för.
Socialdemokraternas reservationer och motioner
innehåller krav på lagstiftning, exempelvis om
kantzoner på fem meter. Socialdemokraterna vill
ha tillståndsplikt i fråga om främmande arter och
klonat material. Det kan man delvis instämma i.
Men det är betydligt allvarligare att -- som man i
ganska stor omfattning gör -- plocka in främmande
provenienser av trädslag som redan finns naturligt
i Sverige, som exempelvis vanlig gran. Genom frö-
eller pollenspridning ger de upphov till en ny
trädgeneration som man inte längre kan identifiera.
Det kanske visar sig att nästa generation av detta
plantmaterial inte alls lämpar sig i vårt klimat.
Det talas en del om sektorsansvar, men de flesta
som yttrar sig verkar ta alltför lätt på den frågan.
Vems är t.ex. sektorsansvaret för att skogsmarken
försuras? Det är förorenaren som skall betala, men
hur når vi dit i fråga om t.ex. luftföroreningarna?
Fru talman! Jag vill upprepa: Ta vara på de frivilliga
krafterna. Stödet till Nordens ark är ett bra
exempel. Där görs mycket bra genom privat
engagemang. Det bör stödjas. Det har regeringen
också tagit med. Det finns en enorm kraft i alla
människor som engagerar sig i miljövårdsfrågor.
Låt oss lösgöra den kraften. Det kan ske genom att
den myndighet som bär ansvaret för naturreservat,
nationalparker etc infordrar offert från t.ex.
naturvårdsföreningar, hemvärn eller
hushållningssällskap. De kan i sin tur ta hjälp av
organisationer som orienteringsklubbar,
fiskeklubbar, brukshundsklubbar, etc, för att sköta
naturreservaten.
Kds och Socialdemokraterna säger i motioner att
de vill förenkla byråkratin kring
reservatsbildandet. Ett sätt är just att låta
frivilligkrafterna ta hand om reservaten.
En sak som förvånar mig är att socialdemokraterna
anser att skogsägarna själva skall finansiera
markköp till reservaten. Sinikka Bohlin kan nog
dra sig till minnes att vi i Skogspolitiska kommittén
ansåg att just reservatsköpen var ett allmänintresse
och inte ett sektorsansvar.
Jag skulle bra gärna velat säga något om
Östersjömiljön också, men det kanske blir tillfälle
till det efter Kaj Larssons anförande.